Wednesday 22 December 2010

Äntligen hemma!

"Jag har en plan" tänkte jag likt Sickan när jag bestämde att jag skulle åka hem mellan den 19:e och 29:e December. Eller rättare sagt, jag har ETT plan, nämligen från Stansted klockan 06:55 på söndagen med Ryanair. Planen var dödssäker in i minsta detalj; jag skulle åka till flygplatsen, gå igenom kontrollerna, sätta mig på flygplanet och låta piloterna göra resten. Vad kunde gå fel? Som den svensk jag är så räknade jag naturligtvis inte med att något så trivialt som snö kunde ställa till det så. Men nu är det ju så att när man bor i ett land vilket Golfströmmen flyter förbi relativt nära, så är ju något som minusgrader ett begrepp man nästan aldrig stött på, särskilt inte i trafikvärlden. Så den glädje jag kände när jag vaknade på lördagsmorgonen och såg att det kommit 7-8 centimeter snö utanför fönstret, förvandlades senare till frustration när jag insåg att det orsakade totalt KAOS i trafiken. Heathrow stängdes, Gatwick stängdes, och tror ni inte på fan att alla Ryanairs flygningar i hela London ställdes in till och med den 19:e December klockan 10:00? Om vi alltså hade valt att åka några timmar senare hade vi kommit iväg.

Jag, Linn och Terese åkte ut till Stansted på natten och möttes av säkert upp mot tusen strandsatta resenärer. Det kändes som om hälften av dessa köade till Ryanairs biljettdisk. Kön slingrade sig i en lång korv på flygplatsen, och det var ju inget annat att göra än att ställa sig sist i kön. Men efter två timmars köande, sura passagerare, idiotiska italienare som tränger sig före och ett rykte om att alla Ryanairs flygningar var totalt uppbokade fram till den 27:e December så tog vi saken i egna händer. Linn ringde då sin mamma, som vänligt nog fixade helt nya biljetter åt oss, till det tidigaste flyget möjliga, nämligen på tisdag till Oslo, istället för Göteborg. Dagens hederspris går alltså till henne!

Jag, Linn och Terese åkte sen tillbaks till London, hem till Linn där vi slocknade i sängen. Senare när vi vaknade tyckte vi synd om oss själva, jag gick och köpte ett paket Kellog's Frosties, mjölk och tre burkar Ben n Jerry's och vi satt i två hela dagar och bara såg på film och slöade, tills vi slutligen tog oss iväg till flygplatsen igen. Den här gången visade infotavlan att flyget faktiskt gick, så vi tog oss igenom kontrollerna, insåg till vår förtjusning att vi kunde köpa extra billig... eh... saft, eftersom vi nu skulle åka utanför EU, tog oss på planet och flaxade över till Oslo, där vi blev hämtade av Linns föräldrar. Fem i sju kom vi till Karlstad, perfekt till julkonserten på Sundsta som började klockan sju, och kvällen avslutades senare med pizza i Linns källare tillsammans med alla gamla vännerna.

Det är SKÖNT att vara hemma! Puss!

Friday 17 December 2010

Sverige i jul!

I London sipprar tiden på. Idag gjorde jag min sista dag på Moma innan min semester! På söndag tar jag nämligen och pallrar mig hem till Karlstad. Just nu ska det bli otroligt skönt att få komma hem och slappna av måste jag säga. Är hemma till den 29:e, sen bär det av till London igen för nyårsfirande! Vi tänkte att det kanske blir lite drag här. Inte för att Karlstad inte har något att komma med - det är ju fyrverkerier på både Stora Torget och Sandgrundsudden minsann! Men vi tror att nyår i London kan bli ganska kul också.

Under veckorna brukar jag antingen fördriva tiden med att äta glass, umgås med Linn och Frida, eller repa inför Januaris teatervecka. Är ju som bekant nu med i den lokala teaterföreningen i Putney där jag bor, och en produktion som kommer sättas upp om några veckor. Det är skitkul! En utmaning att spela på engelska, och dessutom försöka snacka med brittisk accent...

Jobbet lunkar på, men jag börjar tröttna på att kliva upp klockan fem varje morgon. I slutet av januari kanske jag ska se mig om efter ett nytt jobb har jag bestämt. Att jag kanske ska, alltså. Vore kul att jobba i butik! Och jag menar, jag har ju faktiskt varit på anställningsintervju för Prada! Bara det är ju en merit, även fast jag inte fick jobbet. Och detta trots att jag inte har någon erfarenhet av yrket i fråga, så någon slags naturlig expedit-karisma måste jag ju utstråla, va?

Nu ska jag försöka packa, sen ska jag ge mig iväg till Linn och åka snålskjuts på hennes tvättmaskin eftersom våran inte funkar för tillfället. Våran vask är nämligen fullkomligt igenproppad, och rörmokaren som var här första gången i onsdags och andra gången igår har fortfarande inte fått ordning på den, och kommer inte tillbaks förrän imorgon bitti, vilket betyder att vi inte kan spola vatten, diska eller tvätta. Hurra. Tur då att man har en fin vän som bor hos en fin familj med fyravåningshus, sju bilar, kattungar för 800 pund styck och städerska anställd 18 timmar i veckan.

Ses i Sverige! Puss!

Monday 6 December 2010

Audition, please!

Nu har en vecka gått sedan mitt senaste inlägg och under veckan har tillvaron ljusnat. Har väl fått ordning på en del trassel skulle man kunna säga, mestadels invärtes trassel. Dessutom var jag ju på audition, vilket var spontant och kul.

Förra tisdagen var jag och Frida och levde rövare i Putney. Vi tittade i affärer, köpte mat och beställde klipptid på Tony&Guy. Har ni hört vad crazy? Dessutom ville jag svänga förbi Putney Arts Theatre som vi så många gånger åkt förbi med bussen. Det visade sig vara en amatörteaterförening som ligger mitt i Putney, bara tio minuter från mig. Jag frågade om de skulle ha någon medlemskväll snart dit man kunde komma om man var intresserad av att bli medlem. Det skulle de inte, men däremot var det audition dagen därpå, klockan åtta.
"Fint" sa jag, och gick dit dagen efter.
De hade audition för en rad nyskrivna pjäser som ska spelas upp i ett liten show en vecka i januari. Vi läste lite texter, och spelade lite scener från några manus, vilket var en liten (och rolig) utmaning eftersom det var på engelska. Och det gick ju bra det där! Herr Regissör ringde några dagar senare och sa att han gärna ville ha med mig i några av pjäserna. Var där igår igen på genomläsning med resten av folket. Så i januari blir det lite teater igen. Ska bli kul!

Tidigare på dagen var jag och Frida och klippte oss på Tony&Guy, vilket blev bra! En av frisörerna måste ha slagits av häpnad över min kolossalt fantastiska benstruktur i ansiktet (...?) för hon frågade om jag ville vara med i en fotografering för Tony&Guy i slutet av januari. Ja, varför inte? :)

För att inte glömma har vi ju även haft maraton, jag, Linn och Frida. Harry Potter-maraton. 5½ film har vi minsann klarat av, ikväll ska vi titta klart på den sjätte, och i veckan ska vi pallra oss iväg på bio och se Hp7 part 1! Ja, det är lite skamligt att vi inte gjort det än, men jag skulle vilja se er göra det bättre själva med en lön som knappt sträcker sig över minimimåttet! Nej då, nu börjar det faktiskt flyta på ganska bra med ekonomin. Tror att det var alla de där borttappade passen som kostade i längden... Tur att jag brutit den vanan nu. Har ju köpt såna där passtuggummin nämligen, håller begäret borta. Försökte med passplåster, men det var inget för mig.

På jobbet har det inte hänt så mycket, förutom att vi i slutet av förra veckan lanserade en gröt i smakerna naturell och vanilj, som ska värmas två och en halv minut i mikron. Så nu vet ni det också, ifall någon skulle fråga.

I London har det inte hänt så mycket, om man inte räknar med de ynka centimetrar snö som orsakade totalt kaos i trafiken i slutet av veckan. Skolor stängdes, tågen blev inställda och hela Gatwick Airport var utan trafik i tre dagar. Det var nästan så att man saknade SJ där en stund.

Julen börjar närma sig, och om två veckor är jag hemma i Karlstad och myser i mitt rum med min kudde och mitt piano och min mamma och mina vänner. Det ska bli skönt. Är hemma 19-29 december, sen blir det nyårsfirande i London. Kan nog bli lite festligt, eller vad tror ni?

Monday 29 November 2010

Julfint på bloggen

I en kombination av juletider och alldeles för mycket tid över på eftermiddagarna så knepade jag ihop en ny design till denna kära blogg. Tyckte att det var på tiden. När man bor i en stad där de börjar julpynta precis efter Halloween så bör man ju hänga i lite.

Igår var det första advent och den spenderades hos Linn i hennes biorum i källaren. Harry Potter och De Vises Sten visades i salongen, och i magarna stoppades det bullar, kakor, godis, choklad, chips och julmust. Det var min middag. Dessutom hade Linn en flaska glögg ståendes. Det förgyllde kvällen.

Idag är det måndag, och en synnerligen grå sådan, både till vädret och i sinnet. Jag försöker alltid att tänka att saker och ting kunde varit mycket värre, men visst är det ironiskt när ens hjärna envist tänker på saker som man inte vill tänka på? Det är som att hjärnan är vrång och bara fyller ens huvud med bilder och tankar som hjärtat inte orkar med bara för att jävlas. Och sånt gör mig trött. Jag ska bli god vän med min kudde ikväll. Tidigt.

Något som håller humöret uppe är tanken på att jag snart ska åka hem till släkt och vänner och fira jul. Om tre veckor är jag hemma. Det ska bli skönt.

Sunday 28 November 2010

Första advent i The Smoke

Hösten tågar ut och vintern tågar in. Igårkväll var det första gången jag verkligen frös som in i helvete här, och det tyckte jag var ett gott tecken på att det imorgon blir långkalsonger och vinterjackan som åker fram, och att mina tunna Converse motvilligt får ställa sig på hyllan ett tag.

Den här veckan har varit galningarnas vecka. Förutom den mystiska tanten som kastade tidningar på mig smög det även runt en mystisk gubbe på Victoria Station senare i veckan. Han hade lackskor, motorcykelhandskar, en guldskimrande jacka och en stor indianhuvudbonad (vad heter de egentligen?) på huvudet, alltså en sån med massa fjädrar och flätor och krims-krams. Han gick omkring i slow motion på samma ställe på stationen i säkert en halvtimma. Han frågade mig även om vilket datum det var, och bländade av ett tandlöst leende. Jag älskar min arbetsplats.

I torsdags åkte jag och Fridolf till Ikea och bunkrade godsaker inför första advent. Tyvärr var glöggen slut, men julmust, kanelgifflar och pepparkakor fick vi minsann tag på. Senare på kvällen åkte vi hem till Linn och gjorde tacos! Riktig tacos. Det var längesen. Och gott var det också.

Igår var det dags för lite födelsedagskalas för Ella som jobbar på Moma. Så jag och Linn förkalasade lite hemma hos mig och roade oss i den mån vi kunde, innan vi pallrade oss in till stan. Soho skulle få sig ett besök, men det blev ändrade planer, så vi drog oss till en bar i Shoreditch som fungerade utmärkt den med! Dock blev vi trötta (igen! Vi suger på att festa) och hungriga, så vårt verkliga mål med kvällen blev att vi skulle äta något gott. Subway lockade, men det var stängt när vi kom till Putney, så då fick Kebab King sig ett besök. Lite Halal klockan fyra på morgonen sitter ju aldrig fel menar jag.

Idag är det då första advent, och nu ska nog jag och Frida draga oss till Linn och ha lite mys :) Hennes familj har dessutom fått två små kattungar, vilket inte gör saken värre.
Hoppas ni har det bra i snöovädret Svedala!

Wednesday 24 November 2010

Engelska galningar och svenska ambassaden

Ytterligare en jobbvecka har tågat in och det har redan gått hälften. Det går ganska fort ändå, inser att jag är inne på min sjunde vecka hos Moma! Det är helt sjukt ju. Och inte en enda gång har jag fått lönen till mitt eget konto. Grejen är den att jag ansökte om ett konto för mer än en månad sen, och jag fick brev hem och allt, och skulle bara gå till närmsta kontor och aktivera kontot. Men eftersom någon snorätande idiot vars hjärna kan rymmas i en äggkopp snodde mitt pass på bussen så kunde jag naturligtvis inte öppna mitt konto, utan har åkt snålskjuts på Fridas i en evighet nu. Tack Frida!

På tal om pass så besökte jag svenska ambassaden idag, just för att fixa det där med passet. Jag beställde ju ett nytt pass när jag var hemma för en månad sen, men inte har jag hört någonting om att det hade anlänt till ambassaden. Så idag fick jag nog och åkte dit och tänkte själv ta reda på det. Och där låg det, fint och prydligt och alldeles nytt. Så nu har jag ett pass igen. Tänk, vilken lyx att faktiskt kunna identifiera sig själv!

Idag på jobbet kom det fram en skäggig gammal dam med rufsigt hår till mig. Hon ställde sig bredvid mig bakom disken och ryckte och mumlade för sig själv. Sedan gick hon någa meter bakom mig och satte sig på en bänk. Efter en stund kom en tidning farande och kraschade in i disken bredvid mig. Den hade hon kastat mot mig! Jag tittade bak och där satt hon och ryckte och mumlade. Efter en stund kom hon fram igen, ställde sig bakom gatuprataren bredvid ståndet och spottade helt random på golvet framför sig, tog tag i en påse som hängde på sidan, viftade den lite sporadiskt framför sig, och mumlade.
"Can I help you?" frågade jag, varpå hon gav mig en vansinnesblick, mumlade något och gick därifrån. Tur att det är massa säkerhetsvakter på Victoria station överallt...

På söndag är det första advent, och imorgon ska jag och Frida bege oss ut till Ikea och försöka köpa glögg, om det finns kvar, och kanske lite julpynt! Om en månad är det jul :) Om tre veckor kommer jag till Sverige! Det ska bli mys! Innan dess blir det julmys i London. Snart har de tänt all julbelysning i stan, och någon dag ska Team Sweden bege sig till julparken i Hyde Park, ska tydligen vara som Jul på Liseberg ungefär, massa ljus, marknad, liv och rörelse :) Hoppas ni mår bra! För mig knallar det på.

God natt.

Monday 22 November 2010

Audition, tafadhali!

Direkt efter jobbet idag hoppade jag på tunnelbanan till Brixton, där jag skulle infinna mig på St Matthews Church klockan halv elva för registrering. Kom dit tjugo i elva och möttes av en milslång kö av människor med blandade bakgrunder, som ringlade sig utanför kyrkan. Därefter följde inte en, inte två, inte tre, inte fyra, inte fem, utan sex timmars väntan ute i kylan innan vi fick komma in. Hann bekanta mig med både den ena och den andra, proffs som amatörer, lokala förmågor liksom långberesta. Tjejerna bakom mig hade åkt från Amsterdam för att göra audition.
Jag älskar att gå på audition! Det är alltid en så speciell stämning. Man är uppspelt, nervös, kan inte sitta still, man vill bekanta sig med alla andra och söka stöd, samtidigt som allt är kryddat med en liten stänk rivalitet och tävlingsinstinkt. Det är verkligen så kul, och det är även så himla lärorikt.
Det var redan förra veckan som jag fick nys om denna audition. Jag såg annonsen, kollade kalendern och tänkte att "Ja vafan, vi kör!" Det var nämligen inga mindre än The Lion King Productions som hade audition. De stod att de sökte starka sångare, dock inte till vad, men det återstår kanske att se.
Alltså, efter ca sex timmars väntan var det dags för min audition. Även fast jag mest gjorde det som en kul grej så hade pulsen gått upp och det där välkända pirret i magen hade trätt in. Så in gick jag, med bestämda steg, svängandes med mina noter och mitt CV i handen.
"Hello Olle! What are you going to sing for us?"
Och svarade gjorde jag, och sjöng gjorde jag, och på ungefär en minut var det över.
"Alright, thank you Olle!"
Hej då.
Sex timmars väntan, en minuts audition. "Värt?" undrar ni. Jodå, det tyckte jag att det var. Det är ju hela upplevelsen som räknas. Sen om detta leder någon vart, det är faktiskt mindre viktigt. Jag har varit där, jag hade kul, och jag träffade massa härliga människor! :)

Hem for jag sedan, stekte mig en omelett, som jag senare döpte om till äggröra för att det var mer passande. Köpte en mango på hemvägen som jag snart ska skära upp, och om en liten stund kommer Linn och vi ska ha mys, och jag anar att det kommer bli lite Grotesco på det.

Puss och kram.

Sunday 21 November 2010

Party!

I fredags var jag på Christmas Party för Moma. Vi vände upp och ner på Soho där vi avverkade en bar, en karaokebar, en restaurang och en klubb. På karaoken bjöd jag bl.a. på Let Me Entertain You och jag, Pernilla och Hanna bjöd, som svenskarna i företaget, på Mamma Mia med skinnsoffan som scen. Fet kväll med gratis mat och gratis dricka och gratis underhållning! Dock måste jag SLUTA somna på bussen, för en och en halv timmas extra resande fram och tillbaka i mitten av natten är ingen höjdare, särskilt inte när man är trött och kissnödig.

Igår tog jag mig ur sängen, och jag och Linn gick på julmarknad vid London Eye vilket kan sammanfattas i glitter, pynt, mulled wine, stickade mössor, chokladfondue och tomtekörer. Senare åkte vi till Ikea för att handla det vanliga: knäckebröd, ost, Kalles randiga, Marabou, Ahlgrens Bilar, och julmust. Senare på kvällen åkte vi tillsammans med Frida till vårt gamla kollektiv i Newham och hälsade på, åt mat och had a few laughs.

Söndagen har bl.a. bjudit på massa sömn, god frukost, Covent Garden market, McDonald's och nu sitter flickorna Frida och Linn och äter snask och ser på film medan jag försöker skriva ner ackorden till Fly me to the moon som jag ska sjunga imorgon. Jag ska nämligen på audition! Jo, nu kände jag att det pockade på, så imorgon klockan halv elva ska jag stämma stämbanden och sjunga en liten stump och pröva lyckan. Imorgon är det dags, och imorgon får ni veta resten :)

Ny vecka imorgon, mer yoghurt, och i helgen blir det party för Ella på jobbet som fyller år :) Puss och god natt!

Tuesday 16 November 2010

Hej från London

Men säg har det inte gått nästan två veckor sedan jag åkte hem till Sverige? Och inte ett ord på hela tiden? Jag ber om ursäkt för detta. Det har varit veckor fyllda av berg och dalar.

Jag hälsade alltså på en sväng i Sverige för två veckor sedan. Kom till ett frostigt Karlstad på torsdagkvällen och blev bemött av köttfärssås och spaghetti av Mammsan. Gott! Kärt återseende av nära och kära, riktig mat, vinterkläder, teater och snos i min egna kudde skulle man väl kortfattat kunna sammanfatta den helgen. Det var skönt att komma hem faktiskt. Det kändes som det alltid gör där hemma, och allt var ungefär som vanligt, vilket var bra.

På måndag eftermiddag, efter ett försenat SJ-tåg (jag sa ju att allt var som vanligt) hoppade jag på flyget och flög tillbaka till London igen. Det kändes konstigt. Och när jag väl kom tillbaka så kändes det också konstigt. Det konstiga var att jag inte kände mig så vilsen. Och då insåg jag att jag faktiskt bor i London. London är min vardag. För här bor jag. Och det är skönt att känna att man faktiskt har en tillvaro här nu, där man någorlunda kan slappna av. Man behöver det, särskilt när det finns andra saker som tynger ned en, till exempel som att bli singel igen... Jo, så är det, och sånt är livet ibland.

Livet här kanske inte är så glamouröst som jag hade föreställt mig, men jag och Frida fick i alla fall lite glamoursmak förra veckan. I torsdags tog vi oss in till Leicester Square där galapremiären av Harry Potter and the Deathly Hallows Part 1 ägde rum. Det var lite sillburkskänsla i och med att det inte bara var jag och Frida som var sugna att se på kändisar. Men mellan uppsträckta händer, kameror och mössor hann vi i alla fall skymta bl.a. Helena Bonham Carter aka Bellatrix Lestrange, Jim Broadbent aka Horace Slughorn och Ralph Fiennes aka Lord Voldemort, dagen till ära iförd näsa. Så det var väl dagens highlight skulle man kunna säga. Jag väntar dock fortfarande på dagen då jag ska stöta på en kändis på stan och spilla apelsinjuice på dennes tröja, varefter jag erbjuder denne att följa med hem till mig tvärs över gatan där denne kan tvätta av sig. Jag väntar, och hoppas. Och det är hoppet som håller oss unga.

Jag jobbar vidare på Moma tills vidare. Jag gillar det verkligen, men skulle behöva lite mer klirr i kassan. Just nu karar jag mig, men när man varit tvungen att leva på tio pund i veckan flera veckor i rad så blir man lite trött. Funderar på att söka något mer jobb när jag kommer tillbaka efter jul. För nu har jag i alla fall köpt flygbiljetter! 1600 kronor fattigare blev jag idag, men nu får jag i alla fall fira jul hemma. Den 19:e december kommer jag hem, och åker tillbaka den 29:e för att fira nyår i storstaden!

För övrigt så börjar jag känna ett urge att hitta på något här i London. Det går inte att bara jobba och sen åka hem. I veckan ska jag försöka öppna mitt bankkonto. På fredag är det Christmas Party med jobbet; gratis mat, gratis dricka och karaoke i Soho. Kan det bli bättre? Sen får helgen gå, och på måndag ska jag öppna munnen och sjunga för första gången sen studenten... "Var då?" undrar ni. Mer om det senare.

Nu blir det sängen! God natt kära vänner.

Tuesday 2 November 2010

Sverige imorgon!

Då var det dags för ett besök i Lilla Landet Lagom! Ska bli skönt att få komma hem en stund och slippa konvertera pund till kronor i huvudet, gå på bussen på rätt sida och kanske äta något gott för en gångs skull! Vill ju gärna träffa släkt och vänner, och får se hur mycket jag hinner med. Funderar på att arrangera en superfika i helgen nånstans, där så många som vill kan komma förbi... Det vore kanske nåt? Annars ska jag slappna av, spela piano och bunkra vinterkläder. Kommer till Karlstad under torsdagen någon gång, och stannar till söndag ungefär. Det blir nice! Om ni vill mig något så stoppar jag in mitt svenska simkort direkt när jag landat imorgon eftermiddag, så det är bara att dra iväg ett sms eller ringa!

Här rullar det på; jag säljer yoghurt, äter nudlar, stör mig på tunnelbanestrejk, ser ekorrar varje dag och har nyligen insett vikten av att skriva en budget. Det är så livet ter sig i storstaden! Vem hade trott det?

Puss!

Thursday 28 October 2010

Allt ordnar sig!

Klockan är tio i fem och jag sitter hemma på rummet. Ska försöka ta tag i tvätt och städning idag, det ser ut som Pearl Harbor här hemma. "Ordning och reda, pengar på fredag" som man brukar säga, om man jobbar som städare och får betalt varje vecka på fredagar. Nu gör ju inte jag det, så mitt talesätt borde ju lyda "Ordning och yoghurt, pengar på måndag", fast det låter ju inte lika festligt.

Igår var jag på Svenska Ambassaden och fixade ett provisoriskt pass, vilket var högst nödvändigt i och med att jag har flygbiljetter hem nästa vecka. Så på onsdag den 3:e flaxar jag över till Sverige och flaxar tillbaka till London på måndag den 8:e! Så jag får några dagar hemma. Landar i Stockholm och åker nog tilll Karlstad på torsdag eftermiddag/kväll, sen har jag några dagar hemma och då vill jag träffa ALLA, hur nu det ska gå till! Men det ordnar vi. Allt ordnar sig, vilket jag har fått bekräftat nu på senare dar! Tack så mycket till hela min familj som har stöttat mig med bidrag och hjälp till passet, försäkringar och levernet, ni är guld allihop!

Haha, jag har så intressanta lägenhetskamrater. Alla pratar något språk jag inte förstår, och en kille som heter Ali är trevlig men lite mysko. Ena stunden kan han sitta i soffan en hel kväll och stirra på sin dator utan att säga någonting, för att i nästa stund vara helt upp i taket och bjuda på mat och te. Igår satt jag i köket, och plötsligt utbrister han:
"YOU WANT PILLOW?" Han pratar alltid väldigt högt.
Jag: "Eh... pillow?"
Ali: "Yeah yeah, pillow!"
Jag: "A pillow?"
Ali: "Pillow..."
Jag: "If I want, like... a pillow?" Och använde mina händer som kudde för att visa vad jag menade.
Ali: "NO NO - RICE!" Sen går han till spisen och dänger upp en slev med risotto på en tallrik.
Haha, ja shit, det är inte lätt. Efter lite research på bl.a. Wikipedia så har jag kommit fram till att han måste ha sagt "Pilaf" som är ett turkiskt namn på en östländsk risotto av något slag. En annan gång kom han ner i köket när jag satt och åt knäckebröd och Kalles randiga som jag köpt på Ikea.
"Is that... breakfast?" sa han och pekade på brödet och kaviaren.
"Yeah..." sa jag, varpå han tittar på mackan i några sekunder med halvöppen mun, skrattar till och skakar på huvudet och lämnar rummet. Haha, ja han är minsann en turkisk krydda i tillvaron.

Nu ska jag försöka få igång dammsugaren, och sen slänga in en maskin tvätt i vår tvättmaskin som låter som Katla när den centrifugerar. Hej svejs!

Saturday 23 October 2010

Bestulen mitt framför näsan

Jahapp, då vände lyckan för en stund. Någon på nattbussen igår tyckte att det var en bra idé att rota lite i min väska efter saker.
Jag och Frida var påväg hem från Newham, efter ett försök att parta lite. Dock var vi så trötta att vi bestämde oss för att åka hem. Således tog vi nattbussen mot Tottenham Court Road. Vi satte oss i ett fyrasäte, jag slängde upp benen på sätet mitt emot och minns att jag ställde min påse med dricka på sätet och sen lutade väskan mot påsen så att flaskorna inte skulle välta. Därefter somnade både jag och Frida, och när jag vaknade stod väskan på sätet bredvid, vänd åt andra hållet. "Skumt" tänkte jag, öppnade väskan, letade ett tag och insåg att mitt USB-minne var borta. Som tur var hade jag inget på det som jag inte har på min externa hårddisk, men efter en stunds mer letande upptäcker jag också att mitt pass är borta! Mitt jävla pass, min enda ID-handling. Jag blir så ofattbart trött. Så idag ringde jag hem och mamma ringde polisen och spärrade passet, och på måndag måste jag gå till svenska ambassaden och skaffa ett tillfälligt pass som kostar en halv förmögenhet, i och med att jag ska åka hem om en och en halv vecka. Jag bara ORKAR INTE! Nu ska jag åka in till stan till West End Police Station och anmäla det här. Jävla piss, jag blir så jävla sur.

Tuesday 19 October 2010

Ser skymten av en vardag

Nu har det minsann gått lite mer än en vecka på nya jobbet. Och vet ni vad? Jag trivs verkligen! Visst, jag måste gå upp klockan 05 varje morgon, vilket kan vara smått tröttsamt då och då, men det är verkligen ett kul och utmanande jobb. Nu har jag jobbat i en vecka på Waterloo, och igår och idag har jag gjort mina första dagar själv vid frukostståndet. Jag kanske slänger upp lite bilder snart också. Har faktiskt inte haft igång min kamera någonting, men nu har jag köpt uppladdningsbara superbatterier, så nu blir det ändring på det. Premiärfotade faktiskt lite i söndags i St James Park på alla fåglar där, när jag var på promenad med Linn och Frida. Pelikaner är verkligen huuuuuuge!
Igår jobbade jag extra i köket på Moma. Jag skulle göra s.k. "samples"; små plastpåsar innehållande flyer, liten burk med youghurt och sked. Kocken visade hur jag skulle göra, tittade på när jag gjorde min första, varpå hon sa: "Fast... du får nog göra lite fortare, för vi ska göra 1000 stycken idag." Fem timmar senare var jag klar. Det var kuuuuul...

Okej, nu vet ni allt om mitt jobb, men vad GÖR jag i London egentligen? Gör jag nåt skoj? Lever allt upp till de förväntningarna jag hade? Har jag sett och gjort något coolt?
  1. London lever inte upp till de förväntningarna jag hade. Och det kanske är det som är nackdelen när man går och skapar sig förväntningar i ett helt år. Men med det inte sagt att London är något dåligt. Jag har verkligen varit med om en resa som har satt mig på ett prov som jag absolut inte var beredd på. Men jag har varit tvungen att lösa det, och DET har verkligen utvecklat mig. Så på ett sätt kan jag släppa alla de glorifierade bilder jag hade av London och ta det för vad det egentligen är. På ett sätt är det faktiskt mer spännande så.
  2. Jag har inte varit med om några mirakelupplevelser. Jag har sett Big Ben, Picadilly Circus och Trafalgar Square säkert tio gånger nu, och skäms lite när jag kommer på mig själv med att gå och undra vad jag ska göra nu då? Men nu när saker och ting börjar rulla på så kan jag släppa stressen och börja njuta av det riktiga London, som så många andra har blivit förälskade i. Och det ser jag fram emot!
  3. Jag hatar fortfarande matkulturen, om man nu ens kan kalla det så. På det planet har inget förändrats, och kommer inte att förändras. Allting är gult, brunt och grått. Friterat, korv och stuvning. Och lite ärtor om man har tur.

Hörni, det ser faktiskt ut som att jag tar och pallrar mig hem om två veckor! V.44 har jag bett om ledigt torsdag och fredag, vilket betyder att både Stockholm och Karlstad kan få sig ett besök. Mer om det lite senare! Nu ska jag äta upp det sista av min grymma bönsallad, och sen blir det sängen. Ska ju upp och sälja havre-yoghurt imorgon igen. Haha, jag gillar mitt liv :)

Tuesday 12 October 2010

I'm a Moma-boy!

Så, jag har nu gjort mina två första dagar på Moma, företaget där jag jobbar. För er som missat så är det ett företag som jobbar i små stånd på de stora tågstationerna i London om mornarna, och de säljer god, nyttig, fettsnål och närproducerad frukost som är snabb att ta med sig, till skillnad från alla bagels, munkar, muffins och friterade substitut man annars köper med sig i den här stan. Det skulle inte förvåna mig om den här regeringen röstar igenom ett förslag om att man ska fritera hela stan. Doppa hela London i en superfritös som de byggt av skattebetalarnas pengar. Pengar som de, enligt mig, borde lägga på att modernisera det här landet. Vad är grejen med polisernas hattar liksom? Det ser liksom urlöjligt ut.
I alla fall! Det har gått väldigt bra hittills på jobbet! Den här veckan jobbar jag tillsammans med en jättetrevlig och rolig engelsk tjej som heter Ella på Waterloo Station, så jag får fasas in i rutinerna innan jag kör igång själv. För oftast står man själv vid stånden, då de inte är så stora. Det är ett roligt jobb, man får träffa väldigt mycket människor varje morgon, både nya kunder och återkommande, så vissa blir man tjenis med. Det har känts väldigt bra hittills, även fast det kan vara lite segt att släpa sig ur sängen klockan fem varje morgon, men det är det som sagt värt när man får hela eftermiddagarna och helgerna lediga. Så jag är asnöjd!

I söndags var jag och Linn ute och gick i en park nära vårt bostadsområde. Det var mysigt! Det var massor med lövträd, järnek och klätterrankor överallt, och solen sken på oss. Fick lite Harry Potter eller Sagan om ringen-vibbar hela tiden, det låg något sagolikt över det hela. I mitten av parken hittade vi ett litet café där vi tog en glass den varma dagen i ära. För första gången så kände jag mig helt avslappnad i kroppen, och det var så skönt. Äntligen är den panikartade jakten på jobb och boende över, och jag kan för första gången njuta av London!

Nu har jag kommit in i den fasen att jag är lite sugen på att hitta på saker här. Utforska en annan sida av London, för än så länge så känner jag mig ganska turistig. Insåg nu efter ett litet sök på Google att vi missat Last Night of the Proms! Jag trodde det skulle vara någon gång nu i oktober/november, men det visade sig att det var redan den 11:e september, och då hade vi inte ens kommit hit. Synd, hade verkligen varit häftigt att se!
Det är ju tur att London har lite mer att erbjuda än bara ett stort evenemang om året :) Imorgon spelar Guns n' Roses på O2 Arena. Fram till jul hinner även Mary J Blige, Linkin Park, Andrea Bocelli, Robyn, Gorillaz, Paolo Nutini, Goo Goo Dolls, Lykke Li, Imogen Heap, Paramore, Lisa Ekdahl (!), Cliff Richard, Rufus Wainwright, Michael Bolton, Jimmy Eat World, Owl City, Motörhead, Adam Lambert, 30 Seconds To Mars, My Chemical Romance, Tom Jones, Meat Loaf, Amy MacDonald, Jose Carreras, Volbeat, Status Quo, Bullet For My Valentine, Kesha, Kings of Leon, Sum 41, Alice Cooper, Scissor Sisters och Shakira besöka stan. Och den 16:e och 17:e December kommer Lady Gaga! :D Så jag kommer nog inte bli sysslolös :) Fattig, most likely, men inte sysslolös :)

Friday 8 October 2010

Har fått jobb!

YAY!

På måndag är det dags. Jag gör min första arbetsdag i London!
Var på anställningsintervju idag för ett litet företag som heter Moma som säljer frukost "on the go", på tågstationer och andra ställen där folk har bråttom till t.ex. jobbet. Det visade sig att det var en svensk tjej som skulle intervjua mig, så det kändes väldigt kul och avslappnande! Det visade sig också att hon kom från Örebro, och hade bott sex år i Lindesberg, som ligger bara några mil från mitt barndomshem. Hon hade även en bekant som gått på samma skola som jag i Karlstad. Hur liten är inte världen? Vi hade i alla fall en väldigt kul intervju, och det slutade med att jag senare på dagen fick jobbet! GÖTT! Jag har ett jobb! Yaaaaaaay! Ni som vill veta mer kan gå in på: http://www.momafoods.co.uk/

För att kompensera dagens glädje så tror jag att jag åkt på en förkylning. Frida är krasslig, och jag tror bestämt att den lilla flickan har smittat mig. Men i helgen åker hon hem till Sverige en sväng, så jag får kura mig ikväll och imorgon. På söndag ska jag och Linn eventuellt ta en heldag och gå på muséer, och även ta en skogspromenad i Richmond Park! Det blir mys att utforska området där jag bor. För er som är intresserade så är min nya adress:

94 Ibsley Gardens
Roehampton
SW15 4JW
London, England


Idag har det varit sjukt varmt. Gick i Green Park och tog av mig både jacka och tröja, och ändå var det sådär varmt så man ryser för att det blir för varmt med alla kläderna. I helgen säger väderleksrapporterna på BBC att det ska bli strålande sol och 20 grader varmt. Det tackar man ju inte nej till.

Idag är en bra dag. Nu kanske det vänder. Ska bara få pengarna att räcka till innan första lönen...

Puss!

Thursday 7 October 2010

Nyinflyttad!

Sitter på mitt nya rum i Roehampton i London. Lite stökigt för tillfället, såhär innan man har klurat ut var man ska ha alla saker. Utsikten är däremot fin. I närheten finns några bostadshus, sen breder sig Londons största park Richmond Park ut sig. Den är så stor att det till och med bor hjortar i den. Så jag sitter och tittar ut över lummiga vidder nästan så långt ögat når. Andra djur som springer i närheten av lägenheten är både rävar och ekorrar. Tydligen så ligger det en golfklubb i närheten också. Rummet är bra, okej storlek för mig och Frida eftersom vi delar. Lägenheten är väldigt fin om man går efter standarden i London. Priset är bäst.


Utsikt :)

Imorgon ska jag på anställningsintervju! Den fjärde i ordningen. Den här gången känns det väldigt bra! Har hittat ett deltidsjobb på ca 20/25 timmar i veckan som faktiskt är väldigt välbetalt om man jämför med andra jobb i London på samma nivå. Det är en liten firma som säljer frukost på de stora tågstationerna i centrala London, perfekt för folk som är påväg till jobbet, så arbetstiderna är mellan 6 till 10.30 på morgonen, måndag till fredag. Det blir att gå upp i ottan varje dag i så fall, men det är det lätt värt om man får både eftermiddagar och helger lediga! Skulle passa mig perfekt. Då kan man både hitta på andra saker, åka hem till Sverige på helger, och till och med bolla ett annat deltidsjobb på eftermiddagar :) Håller tummarna!

Idag har jag varit hemma och fixat med rummet och tvättat för första gången på tre och en halv vecka. Det blev således mycket tvätt, och jag har använt hela tvättstället på nedervåningen, soffan, trappräcket, garderobsdörrarna, byrålådorna och gardinstången i mitt rum som torkställ. Ska försöka hitta en bra och billig mataffär här i närheten också, för jag vill ha riktig mat! Ska försöka bli lite ambitiös när det gäller maten. Om det är nåt jag saknar så är det svensk mat! Jag skulle till och med bli glad över lite sprödbakad fisk med kokt potatis och remouladsås som vi alltid fick i skolan liksom. Då är det illa.

Förresten, jag läser alltid alla kommentarer jag får, och blir alltid väldigt glad över era positiva ord, anekdoter och tips! :) Så ni skriver inte i onödan!

Puss på er alla!

Tuesday 5 October 2010

My life is wicked!


London har gett mig en fet bitchslap. Stora Olle trodde att han utan problem skulle erövra världen efter gymnasiet, och att London nästan bönade efter honom. Har väl under de här tre veckorna som jag varit här fått en liten aha-upplevelse. Det tar verkligen energi att lämna något för någonting alldeles nytt. Jag ville så gärna lämna Karlstad och Sverige och min rutin där hemma, men nu såhär i efterhand inser jag hur mycket jag uppskattade just den rutinen. Jag har liksom tagit hela min tillvaro för givet, och det har jag inte insett förrän nu, när nästan hela tillvaron faktiskt är borta. Man saknar inte kon förrän båset är tomt, som man brukar säga.

Enough with the emo-talk.
Ni undrar kanske hur det gick med den belgiska restaurangen, vars namn man stukade tungan när man försökte uttala? Jo, jag var på mitt lilla trial shift, de tyckte att jag hade gjort bra ifrån mig, och jag fick till och med ett "Välkommen hit!". Under de tre timmar jag jobbade där frågade jag emellertid de andra som jobbade där om arbetsförhållanden, tider och skift och dylikt. Killen som guidade mig under dagen sa att jag inte skulle förvänta mig några lediga helger. Han hade jobbat där i fem månader och haft EN ledig söndag under hela den här tiden. Detta påpekade jag och påminde om att jag hade sagt att jag gärna kunde jobba helger, men inte VARJE helg, i och med att jag emellanåt vill åka hem och träffa nära och kära. Det är liksom mina enda conditions känner jag. Jag fick ett halvt snäsigt svar tillbaka att "man minsann inte kunde ge alla anställda ledigt varje helg, i och med att omsättningen nästan fördubblas då". Nej, det var ju inte riktigt det jag sa heller. Så dagen efter fick jag ett mail där de sa att de nog tyvärr inte levde upp till mina förväntningar. Nähä? Är inte det upp till mig i slutändan? Idioter. Så detta betyder bara en sak: JOBBLETANDET FORTSÄTTER!

Sen i lördags har Philip varit här och det har varit underbart! I ett läge där man känner sig liten, otrygg och obetydlig är det skönt med en speciell axel att luta sig mot. Vi har haft superbra dagar med lite shopping och sevärdheter, och ikväll satte jag stressen åt sidan och vi gick iväg och såg Wicked - en musikal som går här i London. Det friskade upp humöret, särskilt eftersom salongen var halvtom, och att vi således smög ner och satte oss 13 rader ner från platserna vi köpt. Hehehehe :) Imorgon blir det att träffa Linn, shoppa och så kanske unna sig en klippning. Sen åker Philip hem. Det blir jobbigt, men man får uthärda.
Så gott folk, jag är inte död än. Jag längtar förvisso hem en del, men än tänker jag inte ge upp.


Wicked

Thursday 30 September 2010

Anställningsintervju, s'il vous plait!

Idag fick jag ett samtal från en kvinna som bröt på franska. Hon hade tyckt om min ansökan till restaurangkedjan där hon var manager! Hurra! Så hon frågade om lite allmänna saker och undrade sen om jag ville komma på intervju lite senare under dagen. Det ville jag naturligtvis!
Restaurangen heter Le Pain Quotidien [luh paN koh-ti-dyaN], befann sig vid Oxford Circus och är en belgisk restaurangkedja. De har flera restauranger i fina och sprudlande stadsdelar i London, och sökte nu mer folk för att de expanderar. Till en början såg det ut som ett café, men Angelique som hon hette, var väldigt tydlig med att det var en restaurang, då de serverade både frukost, lunch och middag, så väl varmrätter som kallrätter. Det kändes jättebra faktiskt, och jag tror hon var väldigt nöjd! Imorgon ska jag åka på ett trial shift och prova på jobbet i några timmar. Det jobbet som jag sökt är som barista, alltså att ha hand om själva cafédelen i restaurangen. Det ska bli jättekul, för det var verkligen skitfint! Vill verkligen ha jobbet. Nu kör vi gubbar! Har övat mig på att säga namnet hela eftermiddagen och kvällen. Det är svårt faktiskt!

Idag har det verkligen varit en typisk Londondag. Regn. Hela dagen. Jag, Frida och Linn tröstade oss med en pint på baren innan vi åkte hem. Min cider smakade ingenting. Verkligen ingenting. Köp inte billig cider eller billig öl på puben i England. Det är smaklöst, precis som den billiga maten. Usch, är redan trött på maten. Jag menar, vem fan kom på Ham and Eggs? Några skivor värmd skinka, två stekta ägg och pommes frites! :O Fy fan! Saknar mammas ugnsbakade falukorv.

Nu ska jag gå och sova. Av nån anledning slutar det med att man stannar uppe alldeles för länge i ett hus med tio ungdomar mellan 18-25! Hur kan det komma sig?

Tuesday 28 September 2010

Jag kan klara av det!

Snabbkollen:


  • Vi har ett boende! Nästa vecka flyttar jag och Frida in i ett tvillingrum i Roehampton, sydvästra London. Vi delar lägenenhet med fyra andra, varav en baltisk, robust kvinna som inte talar ett ord engelska. Det ska bli kul! Lägenheten var fin, och dessutom var det riktigt billigt.
  • Idag åt jag en friterad munk med jordgubbsglasyr och regnbågsströssel vid Piccadilly Circus. Jag var mätt i två timmar efteråt.
  • Jag har fortfarande inget jobb. Jag börjar ana att Prada-gubben har svartlistat mig eller någonting efter intervjuen där. Av vilken anledning vet jag inte, men så måste det vara!
  • Det är sushirestauranger över allt. Idag var jag inne i en liten butik kallad Abokado, där de bl.a. serverade Shraps; wraps gjorda av sjögräsblad, fyllda med ris, fisk och avokado, packeterade i smarta förpackningar att ta med sig, på t.ex. tunnelbanan.
Igår gick allting emot mig. Det började med att jag skulle åka in till stan för att gå till ett Recruitment Center för en cafekedja. Mitt Oyster Card (tunnelbanekortet) hade gått ut dagen före, och således var jag tvungen att fylla på med en ny 7-dagarsperiod. Detta gjorde jag i automaten på Forest Gate Station, den tog emot mina 30 pund, sa att kortet var uppdaterat till och med den 3:e oktober, och önskade mig sen en trevlig resa. När jag sen kommer in till Liverpool Street så släpper inte svängdörrarna ut mig. En vakt scannar kortet med en maskin och säger att det inte alls är någon ny biljett på, utan att kortet hade gått ut dagen före. Jag blir tvungen att gå till informationen, fylla i en blankett för att jag ska få mina pengar tillbaka, för naturligtvis hade jag inte fått något kvitto på köpet. Tills vidare måste jag köpa en ny sjudagarsperiod. När jag sen kommer till tunnelbanestationen så funkar inte kortet då heller! Allt slutar med att jag måste gå tillbaka till informationen, stå i kö och sen köpa ett helt nytt Oyster Card för ytterligare tre pund. Tack, jag ville verkligen betala närmare 730 spänn sådär på ett bräde! Jag ska fanimej ha mina 30 pund tillbaka, annars borde den där maskinen på Forest Gate hamna i fängelse för rån.
När jag väl hade krånglat klart med tunnelbanekortet så åkte jag till mitt Recruitment center. När jag kommer fram så är det stängt. Hela resan var således helt meningslös!

Saker och ting går en aningen segt just nu. Avsaknaden av jobb stressar mig. Boven kallad Tvivel försöker infektera mitt sinne. Men jag går faktiskt inte bara och dräller, jag jobbar verkligen hårt! Och jag tänker inte ge mig än.


Finner stöd i den här sången från Herkules. Den är så fin :'-)

Puss!

Sunday 26 September 2010

Kan inte allt bara ordna sig?

Ett jobb, ett hem. Två väldigt avgörande saker i livet för att man ska kunna bygga en tillvaro. Ironiskt nog har jag inget av dem för tillfället.
Inget caféjobb, inget på Prada, inget annat på gång heller. Men jag hänger i! Ska göra mig iordning nu och åka in till stan och gå till ett Recruitment office för Café Nero, en kedja som har många caféer i hela London. Jag ska gå dit, ta dom i kragen och vråla "HIRE ME!" i deras ansikten. Då får jag nog jobb :)

Två veckor har gått nu och jag känner att jag så gärna vill hitta en rutin och en vardag snart. Jag kan liksom inte njuta av London för att jag bara går runt och nojar hela tiden, och det är tråkigt. Jag får nog bara inse att livet ibland måste kantas med lite tråkigheter för att man bättre ska kunna skilja på det som är tråkigt och det som är roligt. Och jag ville ju utsättas för en prövning, det var ju därför jag åkte! Vad gnäller jag för? Jag är nog fortfarande lite bortskämd. Att flytta hemifrån tar ju mer energi än vad jag trodde att det skulle göra. Men är det inte lite typiskt att man känner sig så odödlig? Som Stålmannen. Är nog lite naiv också. Lite bortskämd och naiv. Men jag lär mig, det är huvudsaken. Livet vore inte alls spännande om man kunde allting från början.

Thursday 23 September 2010

The great escape och intervjun


Livet i storstaden rullar på. Igår var jag för första gången på Harrods. Gick mest och skrattade för att allt var så löjligt dyrt. Gick in i ett jätteflashigt rum där de sålde pennor. Vem fan köper en penna för 150 pund? Det är liksom 1700 spänn. Även fast man fick med ett bläckhorn på köpet. Dock måste jag unna mig en glass där någon gång, även fast en kula kostar mer än en hel burk Ben 'n Jerrys.

Jag och Frida klarade oss från Hitler-tanten! I tisdags kväll åkte vi hem till henne, bar ner alla våra väskor i hallen och ropade sen på henne. Vi hade tänkt att säga att hon var ett vedervärdigt monster, men med rädsla för att bli dödade eller nåt, så sa vi att vi hade hittat vårt drömboende vid Victoria Station, och att det var därför vi flyttade. På vägen ut mötte vi den mörkhyade mannen som hon kvällen innan hade svurit så över. Han verkade vara världens mysigaste människa! Han sa att hon hade trakasserat honom ända sedan han flyttade in, och att vi var typ de åttonde personerna som flyttar ut på kort tid för att kärringen visar sig vara dum i huvet. Så på kvällen var vi tillbaka med all vår packning hos Julie och hennes vänner i Newham. Tack och lov!

Igår var jag även på anställningsintervju på Prada! Jag hade förberett mig lite och kollat in herrarnas vår- och sommarkollektion och såg att allt gick i grått, så jag hade en grå skjorta på mig för att vinna lite extrapoäng. Det gick helt okej måste jag säga, hade tänkt ut några bra saker som jag skulle säga, vilket jag gjorde, och det kändes bra. Dock så tragglade jag lite när jag skulle beskriva hur en bra säljassistent skulle vara.
Olle: "Eh... man ska fråga om kunden behöver hjälp, det är väl en ganska bra början..."
Mannen: "... anything else?"
Olle: "Eh..."
Sen så drog han ungefär fjorton exempel på vad en expedit på Prada bör tänka på. Jo, det blev ju väldigt uppenbart när han sa det, men hur ska jag kunna veta det? Jag har ingen erfarenhet av att jobba i butik. Men det visste han ju visserligen, eftersom han hade läst mitt CV och ändå ville träffa mig, så jag vet inte riktigt vad han hade förväntat sig. Men jag behöll mitt lugn och kände mig avslappnad och tyckte att jag gav ett stabilt intryck, och det klarar man väl sig långt på? Om det blir en andra intervju så ska de höra av sig innan imorgon, fredag.

Jag har fortfarande inte hört något från caféjobbet vilket jag tycker är ytterskt märkligt. Har tyvärr inte managerns nummer, så jag ska skicka ett mail till henne idag och vara vänlig men bestämd.

Snabba listan:
  • Inget jobb än så länge, möjligtvis på gång.
  • Inget nytt på boendefronten, kvar hos Julie.
  • London Fashion Week, och jag har inte sett en enda kändis.
  • "Love never dies" heter en ny musikal av Andrew Lloyd Webber, som är en uppföljare till Phantom of the Opera! Ska bli intressant att se.
  • Färdigmaten smakar ingenting.
  • Det är sensommarvärme. Igår var det sol och över 20 grader. Gick med uppkavlad skjorta hela dagen.
  • Regn idag.

Nu ska jag ta mig nåt att äta, sen ska jag kopiera CV:n och åka ner till stan och gå en ny runda och söka jobb. Kanske tar en kaffe på Old Compton Street också, det är klart den bästa gatan i London :) Puss och hej!

Jag och Julies kattunge "Surfer" :)

Tuesday 21 September 2010

"Olle wears Prada" och rasisttanter!

Igår var det måndag, och min första vecka i London var avklarad. Igår hittade Frida ett fint dubbelrum till oss, hos en till synes väldigt trevlig dam i 60-årsåldern, Danielle. Hon verkade lite ensam, och var således väldigt pratglad och blev nästan som en liten mormor till både mig och Frida. Hon bodde där i sin mammas gamla lägenhet, full med saker från golv till tak. När vi kom på kvällen med all vår packning var hon jättesöt och hade gjort smörgåsar till oss, och satt och pratade med oss i köket. Både jag och Frida tyckte att det kändes jättebra, tills vi kom in på ett ämne som gav oss båda en kalldusch. Danielle började prata om mannen som bodde en trappa ner, i källaren.
"Well... unfortunately, he is BLACK!"
Jag och Frida såg osäkert på varandra.
"Unfortunately, he is black!" sa hon och började skaka på hela kroppen och ruska på huvudet och ge ifrån sig ett "Uuuhuhuhuhuhu" i REN avsky. Därpå kallade hon mannen för både "dirty" och "filthy animal" och sa att alla de där svartingarna bara lever på bidrag. Att han var svart verkade vara det största problemet. Att han rökte Cannabis kom ungefär i tredje hand. Därefter gav hon oss ett leende och önskade oss en god natt.
Vi bara satt som förstummade! Vad fan skulle vi göra? Det som hade verkat så bra hade helt plötsligt vänt till något helt förskräckligt! Vi bor hos en jävla rasistkärring! Vem vet vad hon har för andra åsikter, om t.ex. andra religioner, härkomster eller sexuella läggningar...
Nu sitter jag på Fridas jobb och letar febrilt efter ett nytt boende. Vi stannar inte där en enda natt till. Punkt slut. Äckelkärring.

Idag fick jag ett telefonsamtal; imorgon ska jag på en till arbetsintervju! Hade nästan glömt bort att jag sökt jobbet förra veckan, men det gav visst resultat. Damer och herrar, jag ska på anställningsintervju på Prada! Sjukt va? Säljassistent på heltid. Måste råplugga ikväll så att jag kan låta lite sofistikerad imorgon. Kanske ska prata om Alexander McQueens bortgång, eller att Karl Lagerfeldt seriöst måste inse att han är gammal snart? Fast han är ju gammal med stil. Jag ska nog bli som honom när jag blir pensionär. Har inte fått besked om caféjobbet på Design Museum än, men jag tror att de hör av sig idag.

Nu ska jag ringa på ett rum. Har vi tur får vi det. Har vi ännu mer tur kanske det är en funtad människa som bor där.

Sunday 19 September 2010

Söndag i storstaden

Idag har jag provjobbat i caféet på The Design Museum! Det var kul, jag fick bre smörgåsar, ställa ut bord, lära mig espressomaskinen och servade faktiskt EN kund som ville köpa flaskvatten :) De som jobbade där var jätteavslappnade och trevliga, så det kändes askul! Nu får vi se vad som händer, chefen ska höra av sig antingen imorgon eller på tisdag. Håller tummarna. Caféet har utsikt över Themsen och Tower Bridge, så sämre kan man ju ha det.

Jag och Frida var och tittade på ett tvillingrum idag igen. Det var fint och låg väldigt bra till. De ska höra av sig imorgon om de vill hyra ut till oss, dock så tror jag inte det blir något för jag såg att de hade lagt ut annonsen igen ungefär en timma efter att vi hade varit där. Bastards! Men det kanske var för att vi var tveksamma till att bo där i minst fyra månader. Vi får se helt enkelt! Vi är kvar hos Julie nu anyway.

Idag har jag utforskat Primark (typ Londons Ullared) och strosat längs Oxford Street i hopp om att se någon kändis. Det är ju nämligen London Fashion Week nu, så det lär ju finnas någon shoppingsugen kändis här?
Imorgon ska jag nog åka in till stan och försöka fixa bankkonto och ett möte för att fixa National Insurance Number. Det är typ ett brittiskt personnummer. Ska jag klippa mig också? Såg ett ställe i Soho där de klipper för 7 pund. Helt okej kände jag.

Nu ska jag fortsätta spela Grand Theft Auto. Där kan man skriva in ett fusk så att man får 150000 dollar extra på kontot. Kan man inte göra så i verkliga livet också?

Saturday 18 September 2010

Jobb på gång!

Igår var jag på anställningsintervju och det gick väldigt bra! Jag ska provjobba i två timmar imorgon, och såvida jag inte skär av mig fingret eller petar ut någons öga så lär ju jobbet vara mitt! Så från och med imorgon kan jag jobba heltid i caféet på The Design Museum i London :D NICE!

Igår gjorde jag ett besök på bl.a. The National Gallery och förkovrade mig med lite konst. Det var väldigt intressant att se de tavlor som vi pratat om i Kultur- och idéhistorian i skolan, och visst kändes det lite storslaget att stå knappt en meter från en äkta Da Vinci. När jag ändå var igång och gjorde kulturella saker så tog jag en promenad från Trafalgar Square upp till British Museum, där både gamla grekiska statyer och egyptiska mumier fick sig ett besök.

På kvällen träffade jag Linn och tog en öl på Fridas pub. Sen tog vi en sväng i Londons nöjeskvarter runt Piccadilly Circus, innan vi var och en åkte hem till sig. Hemma var det fet fest och jag kom inte i säng förrän klockan sex imorse...

Idag ska jag sitta hela dagen och kolla boende boende boende! Om det är något jag saknar så är det att ha ett hem där man bara kan stänga dörren och pusta ut någon gång. Hemma hos Julie och de andra är det jättetrevligt, men trots allt så är man en gäst, och det vore skönt att slippa känna sig som det nu ett tag.

Kan inte fatta att jag satt hemma i Karlstad för en vecka sen. Känns surrealistiskt. Nu har jag jobb på gång i London. Tänk hur saker och ting kan ändra på sig, bara man vill :)

Friday 17 September 2010

Intervju bokad!

Imorse fick jag det första nappet! En dam ringde från ett café där jag hade sökt jobb och sa att hon tyckte om mitt ansökningsbrev och frågade om jag ville komma på intervju! Så imorgon klockan 12.00 ska jag infinna mig på plats och visa min bästa sida. Önska mig lycka till!

Idag har jag faktist tagit det ganska lugnt. För första dagen på länge så sov jag ut, vilket verkligen var på tiden. Det som nog tagit mest på krafterna är just stressen över att inte ha ett jobb och eget boende. Men idag har jag kunnat ta det lugnt i alla fall. Frida var på jobbet, så jag åkte upp till Camden Town och gick på marknaden där. Strosade runt i flera timmar, prutade ner en ny axelväska till mig själv och åt lite orientaliskt som jag avnjöt i solen längs ett långbord, med pallar gjorda av bakdelen på vespor. Sen tog jag tunnelbanan ner till city där jag hälsade på Frida på hennes nya jobb! Och dagen till ära tog jag min första engelska pint.

På kvällen åkte jag och Frida och tittade på ett rum! Det var ett tvillingrum, som låg ungefär 15 minuter med tunnelbana från centrum. Rummet var helt okej, men de andra som bodde i lägenheten var desto mindre okej. När vi kom luktade det rök i hela lägenheten. När vi gick upp i köket satt vissa i bara underkläderna och rökte och gav oss inte ens ett hej eller ett leende. Jag har inget emot att bo i ett råtthål, men jag vill ändå bo med människor som jag kan känna mig bekväm med. Det tyckte Frida också, så vi tackade nej och åkte därifrån. Vi får leta vidare ett tag till!

Nu är klockan för mycket igen. Jag ska gå och sova, så jag orkar upp imorgon och är klar i huvudet till intervjun. God natt!

Wednesday 15 September 2010

Audition, s'il vous plait!

Dagen idag har varit lång, ansträngande, rolig, tempofylld och svettig. Förutom att jag sökt mer jobb och lämnat in flera CV:n så har jag även varit på min audition. Here we go!

Klockan 10 imorse befann jag mig på Pineapple Dance Studios tillsammans med ungefär 110 andra lycksökande. Egentligen tog jag det inte jätteseriöst, så därför blev jag lite full i skratt när jag kom dit och såg att vissa dagen till ära hade dragit på sig jazzbyxor, jazz- eller balettskor och var sminkade, lismande och spretiga för att göra sig så uppmärksammade som möjligt. Jag tog det ganska lugnt, fyllde i ett papper och satte mig och tittade på allt folk, pratade med en kille som såg lite ensam ut, och bara gillade läget. Jag lämnade in mitt papper och fick en klisterlapp med ett nummer på som jag klistrade på tröjan. Sen fick jag på begäran blända av ett leende inför mannen bakom bordet som han på något sätt verkade bedöma.
Det första vi fick göra var en "character audition", där de skulle bedöma ens teatraliska utstrålning, så vi fick gestalta olika karaktärer till musik. Efter det gjorde de den första gallringen. Då hade vi gjort våra auditions i grupper om tio, vi fick rada upp oss och så viskade domarna med varandra och pekade på olika papper på bordet där numrena stod. Därefter ropade chefen upp en massa nummer. Jag var inte en av dem. Så var det med det. När han var klar sa han: "Those who were called; your audition ends here."
Så, jag hade gått vidare till andra rundan? Great! Domarna hade gallrat lite fler än hälften, så nu var vi ungefär 50 kvar. Det kändes kul, tills jag fick veta att vi nu skulle göra en dansaudition. Skulle JAG också vara med på den? Nog för att jag har dansat lite, men jag känner mig liksom inte som någon dansare direkt. En kille gick igenom en dans med oss med massa ben och armar hit och dit, och pas de bourrée och chassé och grand battement och pommes chateau och allt möjligt. Dom flesta kickade ass, och jag försökte hänga på så gott det gick och hålla leendet uppe.
Sen var det dags för andra gallringen. Domarna radade upp oss, viskade med varandra och samlade sen ihop en hög med papper. Chefen drog samma procedur igen; han ropade upp massa nummer och man fick svara om man blev uppropad. Jag blev inte uppropad. Jag tänkte att han förmodligen inte körde samma grej igen, utan att han den här gången ropade upp de som hade gått vidare, för jag hade ju trots allt sugit på min dansaudition. När han var färdig sa han dock samma sak igen: "Those of you who were called; your audition ends here."
Va? Hade jag gått vidare igen? Vi hade gallrats från 110 till ca 25 personer, och nu var allting över. Vi blev återigen indelade i små grupper och fick prata med chefen för det hela. De som hade utmärkt sig på sin dansaudition fick, förutom skådespelarjobbet, även ett dansjobb. Vissa fick ett kontrakt direkt; det var de som hade skrivit att de kunde börja omgående. Jag hade skrivit att jag kunde börja tidigast nästa år, i januari. Varför då? Jo, för om jag skulle få det jobbet skulle det innebära att jag skulle behöva flytta. Till Frankrike. Frankrike! Jag har ju precis flyttat till London, och då vill jag inte gärna flytta härifrån direkt. Därför tog chefen mitt CV och sa att han skulle höra av sig när ett kontrakt som passade mina villkor dök upp. Han sa att han sparar mitt CV upp till sex månader, sen får jag komma och söka igen på en ny audition. Jag fick hans kort och han bad mig att maila ifall jag skulle byta telefonnummer, adress eller dylikt. Så jag fick inget jobb idag, men har i alla fall behörighet till ett. Så om sex månader kanske jag jobbar i Frankrike. På Disneyland Paris! Tadaaa! Med vadå? Den huvudsakliga uppgiften är att gå runt i en kostym och leka med barnen, dansa i parader och medverka i små scenproduktioner. Och jag menar, två år som troll i Mariebergsskogen så ska väl några månader som Musse Pigg i Paris inte vara några problem? Och om det inte blir något jobb så var det i alla fall en väldigt kul erfarenhet. Men man vet ju aldrig...

På eftermiddagen idag har jag sökt fler jobb. Jag tog en sväng upp till Camden Town där jag pratade med managern på en skoaffär och lämnade mitt CV. Vidare for jag ner till Soho där jag sökte jobb på två kaféer och en glassbar. Hoppas verkligen att någon hör av sig!

Nu blir det snart sängen, för imorgon fortsätter jakten på jobb, och jag ska eventuellt åka och titta på ett tvillingrum till mig och Frida. Frida kan tyvärr inte följa med, för det lilla aset har fått jobb! Vissa går det fort för. Imorgon ska hon börja jobba på en restaurang som heter Shakespeare! Grattis :) Jag jobbar vidare med letandet...

Puss och kram!

Första dagen avklarad!

Idag ringde väckarklockan 08.00 sharp! Jag och Frida släpade oss ur sängarna med värkande leder i hela kroppen efter gårdagens kraftansträngning. Jo, det var faktiskt väldigt tungt att bära halva mitt gamla rum på axlarna. Idag har jag faktiskt träningsverk i muskler som jag inte ens visste att jag hade.
På morgonen visade vår nyfunna vän Marie oss vägen till Svenska Kyrkan och Svenska Ambassaden, där vi också gick in och bekantade oss. Efter det for jag och Frida vidare in mot City, där vi i desperat hunger köpte en äggsmörgås med majonnäs innan vi träffade vår kära vän Linn som flyttade till sin au pair-familj i London för en vecka sen. Efter massa snack om äckliga duvor på Piccadilly Circus, överklassfamiljer och snygga pappor lunchade vi på Pizza Hut, för att sedan ta itu med dagens viktigaste punk: Jobb!

Jag och Frida begav oss till Victoria Station där vi båda skaffade ett nytt, engelskt simkort. Så om någonting krisar och ni behöver nå mig så är det lättast på: 00447756068792. Tadaaa.
Efter det gick både jag och Frida till Pret Recruitment Office - ett kontor där man fyller i en intresseansökan om att jobba på Pret A Manger. Det är en matkedja som finns i stor skala i hela London som inriktar sig på bl.a. smörgåsar och sallader. Jag skrev ett smäktande uttalande om att jag tyckte att Pret var en fantastiskt frisk fläkt i snabbmatsindustrin och förtjänade att vidareutvecklas, och att jag ville vara med och göra det. Om jag någonsin ätit på Pret? Nej.

Vidare åkte jag upp till Oxford Circus och tog en svängom på Oxford Street, ner genom gator och gränder i Soho och vidare genom West End. Därefter mötte jag upp med Frida, och vi gick till Primark och köpte en varsin kudde. Då hade klockan blivit kvällen, jag insåg att jag inte gett ut ett enda CV under dagen, slog mig själv på fingrarna och förbannade London för att de fashionabla kvarteren trollbundit mig så och fått mig att glömma min viktiga uppgift. Som straff har jag suttit extra länge ikväll och sökt jobb, bl.a. på The Arch Hotel, en klubb i Mayfair, som säljassistent för Prada och Miu Miu och i kaféet på The Design Museum vid Themsen.

Nu ska jag gå och lägga mig. Imorgon ska jag upp tidigt igen, för klockan 10 ska jag på audition i city! Mjuka kläder rekommenderas. Vi får väl se vad det blir med det :)

God natt!

Tuesday 14 September 2010

Framme!

Svettig och äcklig, men hel och behållen!
Jag och Frida har nu kommit fram till London. Vi åkte 18.20 från Arlanda och anlände två timmar senare till Gatwick, där vi hämtade ut våra skittunga väskor. Därefter har vi tagit oss med tåg från Gatwick till Victoria Station i centrala London. Där köpte vi ett "Oyster Card" till London Underground och hoppade därefter på fel tunnelbana. Som tur var gick den åt rätt håll, så vi hoppade bara av och väntade på den rätta. Vi for vidare till Liverpool Street Station där vi tog National Express (sunkigt pendeltåg med fancy namn) till Forest Gate Station, där vi skulle gå av för att komma till Julie. Med ungefär 45 kilo bagage tog vi oss faktiskt fram till slut, men efter vad som kändes som en evighet, och resulterade i sjöblöta kläder och värk i rygg och armar och röda handflator. Nu sitter vi i Julies kök och pratar om allt mellan himmel och jord. Sammanlagt är vi 11 personer i lägenheten ikväll. Danskar, tyskar, holländare och svenskar finns bland nationaliteterna, och en liten kattunge som heter Surfer. I vårt rum är det tre andra "couchsurfers" som övernattar, precis som jag och Frida. Imorgon börjar jakten på jobb och boende.

Jag har nog inte riktigt fattat att jag är här än. Men det är jag. Svettig och äcklig, men här är jag.

Monday 13 September 2010

Hej då Sverige!

Nu är det ungefär en halvtimma kvar innan Frida kommer och hämtar mig. Känns konstigt att det blir sista gången på länge som jag ska låsa dörren hemma på Herrhagen. Idag har jag varit uppe med tuppen, packat, packat om, glömt saker, packat ner dom också, glömt fler saker och således packat ner dom också. Jag har sagt hej då till min mamma, till mina syskon Emma och Jon och till min kudde.

18.20 lyfter vi och åker mot något främmande och spännande. Jag har nog inte förstått det riktigt än. Ikväll sover vi hos Julie i Newham, och imorgon börjar jakten på jobb och boende. Jag uppdaterar eventuellt ikväll, annars imorgon.

En tid har sitt slut, en annan börjar. Hej då hemma. Hej då Karlstad. Hej då Sverige. Hej då alla. På ett tag :)

Friday 10 September 2010

The final countdown

Vad är det för likhet mellan de tre små grisarna och antalet dagar som Olle fortfarande bor i Sverige? Jo, just antalet tre. Jag minns när jag blev nojig över att det bara var tre månader kvar innan jag skulle åka. Nu går mitt flyg på måndag. Det är liksom lika kort tid dit som när man brukar säga till sina klasskompisar på fredag eftermiddag att "vi ses på måndag". Och alla måndagar när man träffar sina klasskompisar igen så känns det som om man träffade dem igår, snarare än i fredags... Förstår ni? Jag kommer sitta på Arlanda i ett litet kick!

De senaste veckorna har praktiskt taget varit helt upp och ner. Det har hänt massa påfrestande saker, och samtidigt så kanske allt förstoras upp på grund av den ångest jag faktiskt känner över att flytta. Alltså, jag har inte ångest över att flytta till London; det ska bli jättekul! Det som är jobbigt är att flytta från tryggheten här hemma. Bort från tillvaron som jag byggt här. Ibland känner jag att jag faktiskt vill stanna kvar lite till, men när jag väl ser mig om så märker jag att det inte är som vanligt här längre. Folk flyttar, splittras, växer ifrån varandra och tappar kontakten. Det har liksom redan börjat, och därför känner jag att jag MÅSTE flytta nu, om jag någonsin ska göra det, även fast det är lite läskigt.

Vad har jag framför mig nu då, än så länge?
Jag och Frida anländer i London på måndag kväll. Därefter tar vi oss in till stan, varifrån vi tar ett tåg ut till en dansk tjej som heter Julie. Varken jag eller Frida har träffat människan förut, men hon verkar väldigt trevlig. Jag kom i kontakt med henne genom en sida som heter couchsurfing.org där man kan söka tillfällig sovplats. Dessa vänliga själar tar alltså emot folk helt gratis om de har en soffa över. Jag och Frida ska bo hos Julie i några nätter tills vi har hittat ett eget boende, och jag hoppas det går bra. Vi vill naturligtvis kunna lita på henne och resten som bor i lägenheten, men vi kommer säkerligen vara på vår vakt i början och inte lämna värdesaker obevakade. Man kan aldrig vara nog försiktig. Men det känns ändå väldigt skönt att ha någonstans att ta vägen de första dagarna, och det är ju väldigt vänligt av henne att ta emot folk bara sådär. Det tackar vi för!
På tisdag ska vi väl försöka fixa så mycket som möjligt. En sak jag ganska snabbt ska ta itu med är att fixa ett engelskt simkort till mobilen. Därefter blir det att söka jobb som en galning! Har printat ut typ tusen CV:n som jag ska strö omkring mig, och ska först och främst sikta in mig på caféer, butiker och matställen, så får vi se vem som ger vika för min strålande karisma först... ;)

Och vet ni? Jag ska på audition på onsdag för ett jobb! Det ska bli väldigt spännande, men jag ska göra det mest som en kul grej. Audition för vad? Nej, det säger jag inte än :) Mer info om det när jag väl varit där och fått besked...

Nu ska jag ge mig ner till Forex och köpa pund. Igår köpte jag reseadapter, grenuttag och en ny dator! Tidigare i veckan köpte jag en väska. Imorgon ska jag börja packa. På söndag blir det middag med familjen. På måndag åker jag.

Thursday 26 August 2010

London bakom krönet!

17 dagar kvar!
17 ynka dagar innan jag sätter mig på flygplanet till London. Jag förstår egentligen inte vad jag ger mig in på. Ibland förstår jag innebörden av vad det är jag ska göra, typ tio sekunder åt gången en gång i veckan. Då hissnar det och virvlar och knyter sig i hela magen. Förutom att jag ska flytta till ett annat land, bort från tryggheten och tillvaron som jag skapat här, kastar jag mig ut i någonting jag inte har en aning om hur det kommer arta sig. Om tre veckor har jag varit i London i två dagar, och jag har inte en aning om var jag kommer att bo eller vad jag kommer göra. Jag har ju liksom ALLTID haft min framtid klar för mig, alltid skrivit in i kalendern två månader i förväg vad jag ska göra. Det är spännande och skrämmande på samma gång.

I lördags gjorde jag min sista föreställning som Fröding, och i lördags blev jag således också arbetslös. Klockan 15.00 närmare bestämt. Om tre veckor behöver jag nödvändigtvis inte vara arbetslös. Jag vet inte. Sanningen är att jag faktiskt har sökt några jobb i London över internet. För några dagar sen sökte jag jobb på en smörgås- och salladsbar på Oxford Circus som heter Scandinavian Kitchen - smörgåsar och sallader Scandinavian style (fancy?). De sökte en heltidsarbetare som antingen talade svenska, norska eller danska. Dessutom skulle man kunna hela Roxettes "She's got the look" baklänges stod det. Jag skrev att jag kunde det. Jag ljög. Men jag får väl lära mig om de hör av sig. Idag sökte jag ytterligare ett jobb på en klubb som hette Tiger Tiger. Vi får väl se vad det blir.
Har suttit både igår och idag och scannat alla sidor som går att hitta som erbjuder lägenheter eller rum i London. Jag måste säga att det är jävligt deprimerande. Dels är det sjukt dyrt, och dels är standarden så himla mycket lägre än i Sverige. Om man vill hyra ett rum i en delad lägenhet med typ fem andra så kostar det i snitt motsvarande 5000-6000 kr i månaden! Och det är inte ens centralt. För skojs skull klickade jag in på de nybyggda lägenheterna i centrum. En nybyggd och nymöblerad tvåa i South Kensington kostar motsvarande 288000 kr i månaden! Ska jag slå till?

Annars strör jag omkring och fixar inför flytten. Både banken och Skatteverket har fått sig ett besök, och snart ska jag ringa Försäkringskassan och höra vad det är jag behöver fixa. Halebop Abonnemang har blivit Halebop Kontantkort igen, adapters har tittats ut på Clas Ohlson och en ny laptop är möjligen i intågande. Och om 17 dagar åker jag. 17 dagar kvar.

Tuesday 3 August 2010

Tiden går fort!

Vart tar tiden vägen? Jag inser nu att det snart är två månader sen studenten, och snart bara en månad kvar innan jag flyttar! För nu är det bestämt. I lördags köpte jag flygbiljett (notera singularet) med min goda vän Frida som gör mig sällskap till London. Måndag den 13:e september lyfter vi från Arlanda. GALET! Det är liksom bara 40 dagar kvar! Är det nu man ska börja tänka på exakt VAD man vill göra i London? Det kanske vore nåt.

För någon vecka sedan var jag på Pink på Ullevi. Trots fem timmars köande, ytterligare 4½ timmars väntan under förbanden och ingen toalett så hade jag en grym kväll! Förbanden Butch Walker and the Black Widows och Good Charlotte skötte sig bra, och det gjorde faktiskt även Takida trots min skepsis. Pink kickade ass. Över det hade jag ingen skepsis. En väldigt fulländad show måste jag säga! Och det är det väl bäddat för när hon gör entre från en lyftkran, nervirad i ett regn av ballonger, eller när hon flyger i en sele över hela publiken i extranumret. Mums! Stod naturligtvis längst fram och fick en och annan bra bild på henne :)



Hade en väldigt trevlig tid i Göteborg med Philip! Vi bodde på Kim och Jennies gästgiveri, som får fyra stjärnor av fem möjliga! Fyra stjärnor för god sömn, god mat, gott sällskap och god spelaranda. Minus en stjärna för att de använde diskhon till annorlunda saker...
Nu är det Augusti och nu väntar en del jobb och massa planeringar! Har samtal att ringa, papper att skriva och väskor att packa. Och en del folk att säga hej då till. Hur kan någonting vara både så spännande och jobbigt på samma gång? Jag lär väl bli varse. Men innan dess är sommaren fylld av andra saker: Tredagarskryssning till Visby med Philip inklusive släkt, dagar i Stockholm, Frödingjobb, En Midsommarnattsdröm i Sunne, studio med Kim, äventyr med Unni och förhoppningsvis lite sola och bada. För jag måste ju hinna stressa lite också, that's my style!
Puss!

Tuesday 20 July 2010

Tapas, Troll, Vampyrer och Varulvar

Har haft en sjukt trevlig helg, FF i lägenheten för att kära mamman var i Oslo och hälsade på kära brodern. Passade därför på att ha lite bjudning i lördags, vilket artade sig i en tapas-kväll med ma' girls på balkongen, där 98% av all mat innehöll minst 50% vitlök, förutom de marinerade vitlöksklyftorna som innehöll 100% vitlök. Det var tur att 0% av oss brydde oss om konsekvenserna av att proppa i sig så mycket vitlök. Tur att jag återigen skulle upp på morgonen dagen efter och vara troll och inte typ prins eller nåt.

Söndagen spenderades i Mariebergsskogen med 100000000000000000000000 myggor, sedan hade Linn lite tårtkalas och vi såg på New Moon och sen gick vi på Eclipse på bio. Sjukt bra var den måste jag säga! Vampyer och varulvar in my heart! Man måste ju ändå säga att dom har lyckats när jag faktiskt drömde om att jag var en vampyr på natten. Vilken dålig vampyr jag skulle bli förresten - gå runt och stinka vitlök kan ju inte vara särskilt populärt i de kretsarna. Olle Cullen är ju föga smickrande också... Dessutom är jag ju lite trött på blodsugande organismer efter att ha suttit i en skog i fem timmar och slagit ihjäl små pipande insekter som försökt suga ut mitt innanmäte hela tiden. Jag borde nog bli varulv istället.

Nu väntar en vecka med lite jobb, men mest ledighet. Ska bege mig till Göteborg på torsdag med Philip, och på fredag blir det P!NK på Ullevi! Ska bli ganska, ganska så nice. Jag funderar på att köpa något rosa. Eller pinka på henne. Vi får se, jag har inte bestämt mig.

Sunday 11 July 2010

Grubblerier inpå småtimmarna

För tillfället sitter jag hemma och doppar lite morötter i dippsås och begrundar saker och ting. Jag kan konstatera några saker:
  1. Det är varmt. Jag har i princip dött av värmeslag i helgen. Det är ett under att jag inte har flutit iväg.
  2. Det är varmt att i värmen springa runt i en trollutstyrsel som består av långbyxor, kängor, skjorta, kavaj och rastaperuk med ullhår. "Vadå troll?" tänker ni. Jag är troll. Det är mitt jobb om dagarna. Det är coolt. Jag är stolt.
  3. Jag gjorde min sista spelning med April Hours igår. "Vadå April Hours?" tänker ni. April Hours var bandet som jag sjöng i, och notera imperfektet "sjöng". Vi körde alltså våran sista spelning i lördags.

April Hours har varit en stor del av mitt liv ända sedan hösten 2007. Jag hade så stora förväntningar, trodde att vi skulle erövra världen och i en overkligt snar framtid skulle spela för tiotusentals personer på stora arenor Sverige, vidare till Europa, vidare till världen över. Nu blev det kanske inte riktigt så, men trots det så är jag så sjukt nöjd med allt vi har hunnit med! Och det är väl det som är huvudsaken? Som jag lärde mig ur en gammal Asterix-film: "Det gäller inte att vinna, utan att kämpa väl." Sagt av en romare under en fotbollsmatch, varpå Obelix slår honom rakt upp i luften så skorna står kvar på marken. Ganska träffande faktiskt.
Det jag vill säga är att det viktigaste är inte strålkastarglans, berömmelse och ära, utan snarare vägen dit. Och jag tyckte vi var på god väg. Därför kan jag titta tillbaka på den här tiden och vara stolt, för vi var fanimej bra alltså! Det återstår en studiotid i slutet av augusti, vilket innebär att vi kommer lägga upp några nya låtar. Avsluta med flaggan i topp med andra ord. Det är min stil.

Thursday 8 July 2010

Första inlägget!

Jaha.
Så hamnade man här till slut, efter många om och men. The blogosphere har fått en ny, svagt skimrande stjärna på himlen, ungefär två år efter The Big Bang då alla andra skaffade blogg. Å andra sidan; varför ska man stressa? Man blir tjock av att stressa.
Nu såhär efter studenten och strax innan min flytt till London kändes det bra att börja blogga, både för min egen och andras skull. Det är nu mindre än två månader kvar till min planerade utresa till The Smoke, vilket är en ganska absurd känsla på många sätt. Det kommer bli ett enormt uppbrott i många olika aspekter, men samtidigt början på något helt otroligt. Tänk bara att få betala sin egen elräkning.
Om ni vill läsa om det vet ni ju nu vart ni ska vända er.
Välkommen till min blogg.