Wednesday 31 August 2011

Going a little burlesque, perhaps?

Okej, jag hittade världens coolaste jobb på annons igår. En väldigt fancy klubb i östra Londons affärsdistrikt sökte personal. Klubben heter Proud Cabaret och verkar vara Londons motsvarighet till Moulin Rouge. Smart, sexy and fun var kriterierna, och om jag lägger manken till skulle jag väl kunna vara alla tre, eventuellt? Dessutom uppskattades performer/kreativ bakgrund - kaching! 
De fick sig ett CV i inkorgen i alla fall. Vi håller tummarna här på redaktionen.

Tuesday 30 August 2011

Två veckor kvar och första jobben sökta!

Mitt rum ser ut som Musse Piggs husvagn när den har lossnat och åkt hela vägen nedför berget och slutligen hakat fast i bilen igen. Jag håller nämligen på att sortera en massa papper och gammalt skräp som jag hade med mig hem från London. Jag tänkte ju att det kanske vore på sin plats att gallra igenom det innan jag faktiskt flyttar dit igen. Och tro det eller ej, men det är inte långt kvar. Om blott tretton dagar flyger jag över till Europas metropol och tar åter min plats i livets stora cirkel, då förhoppningsvis som något mer spännande än yoghurtförsäljare. Sanningen är att jag faktiskt sökt två jobb redan, ett som assistent på ett modeföretag och ett som säljare för Bare Escentuals på Westfield Shopping Center. Jag är dock utan hopp. I London fungerar det som så att om man skickar iväg en jobbansökan så ska man helst av allt kunna börja jobba dagen därpå. Jag ska reka som fan de här veckorna innan jag flyttar, och sen bara bombardera med CV:n när jag kommer.

Från början var det nog bara Linn och jag som tänkte flytta tillbaka till London, men nu har skaran faktiskt vuxit till hela sju personer som lämnar Sverige inom en månad! Galet. Vi får se om vi hittar något stort hus där vi kan bo allihop. Ser fram emot de badrumsbråken på morgonen.

Thursday 25 August 2011

Veckans dikt v.34

Oh, du käre kiosk
Du vet jag inte tål pjosk
Och fladdrande musöra
med smör, ja
Piller med brus
i vårt glada hus
Hej.

Wednesday 24 August 2011

Öland Tur&Retur - En saga om äventyr, skräck och alvar

Klockan ringde tidigt på fredagsmorgonen i Olles lägenhet, och som sig bör så vaknade individen i Olles säng, nämligen Olle själv. Han packade ner väsentliga artiklar i en svart sportbag och ställde den i hallen tillsammans med tältet, liggunderlaget och sovsäcken han hämtat ner från vinden föregående kväll. Klockan åtta skulle Linn och Kigge stå nere på gatan med Röda Faran (Familjen Åkerlunds bil) och resan mot helgens turistmål ta sin början - Öland. Detta förlopp skedde utan nämnvärda förhinder, och strax innan halv nio hämtade de även väninnan Sandra, och resan kunde börja.
En till synes obekymrad skara lämnade Karlstad på fredagsmorgonen. Men det skulle inte dröja länge innan problemen började dyka upp. Den fiffiga GPS:en, alias Olga, bestämde sig strax utanför Kristinehamn för att lägga av. De fyra vännerna förstod inte varför. På något konstigt vis kom det ingen ström från cigarettändaruttaget. Detta visade sig senare vara en propp som hade gått, men detta lät inte förmörka resan, utan de glada vännerna drog fram en gammal vägkarta och slingrade sig ner längs Sveriges vägar. Strax innan herrskapet kom till Jönköping bröt ett regnoväder ut. Inte så farligt om man ändå sitter i en bil, kan man tycka. Om bilens vindrutetorkare dock slutat att fungera så blir situationen knivigare. De hade de lustigt nog gjort på Röda Faran, som då verkligen gjorde skäl för sitt namn. Men med lite innovativa idéer (Kigge som sträcker ut en hand genom fönstret och torkar vindrutan manuellt) kunde de fara vidare mot den avlånga ön i öster.
Väl på Öland hittade de till Linns gamla hemort Mörbylånga, där de enträget tältade en hel natt på Mörbylånga camping i vindar med en styrka på minst 150 sekundmeter. Öland visade sig på den soliga lördagen vara en väldigt vacker plats, men vidsträckta vidder (också kallade alvar) och pittoreska vyer, och senare på kvällen gjorde de även ett besök i Kalmar.
Resan hem blev snopet kort. Vännerna hade ursprungligen tänkt campa halvvägs, vid en vacker sjö kallad Sommen, men när de kom dit klockan halv tolv på lördagkvällen var det så mörkt, och det stod så många mördare bakom varje träd, och det svävade så mycket spöken överallt, att de fegt åkte vidare längs Vättern ända till Örebro, och då ansåg att det var lika bra att åka hem. Och där var äventyret slut. Men vilket äventyr sen!



Monday 22 August 2011

Veckans dikt v.33

Oh, du flitige farmor
Gröp din, gröp din marmor
Även fast du har kor
Så är jag din vän och jag finns där för dig
och om du vill
så kan jag ge dig sill.

Wednesday 17 August 2011

Arbetslös

Gurra Frurra (Gustaf Fröding) strosade idag omkring för sista gången den här sommaren ute på Alsters Herrgård. Vi har nu avklarat sommarens föreställningar, och jag har i samband med det också avklarat alla mina åtaganden i jobbväg för säsongen. Jag är sedermera arbetslös. Men inte länge till förhoppningsvis. Om dryga tre veckor åker jag tillbaka till London, och idag blev jag sjukt taggad! Nog för att Klarälvsdeltat jag lever i är en trevlig stad med trevligt folk, men jag klättrar nog ändå lite på väggarna. Tre veckor kvar.



Väggklättrande Klarälvsdelting

Sunday 14 August 2011

Veckans dikt v.32

Oh, du maskulina moccasko
I spiltan står ett sto
Men ögonbrynet sa ifrån
när linfröna som små uttrar hoppa
När fläsket dallrar och dockan blinkar
Nu är det jul igen.

Thursday 11 August 2011

Going British again, folks...

Då var det avklarat. Har verkligen satt spiken i kistan så att säga. Har dock vetat ända sen maj att det skulle hända förr eller senare. Världen väntar på mig, och nog är London en större portal till den än vad Karlstad är? Så nu är det avklarat. Biljett (enkel) är införskaffad. Den 12:e September lyfter jag från Stockholm och landar i London. Och sen börjar ännu ett nytt kapitel i livet.

Vad jag ska göra där den här gången? Ingen aning. Och det känns jävligt bra.


Tuesday 9 August 2011

Sluta slå min stad i spillror!

Det har figurerat väldigt mycket hat på sista tiden. Först incidenterna i Oslo, där jag har både släkt och vänner, och nu mitt kära London, som jag planerat att återvända till om en månad. Det känns ju inte särskilt roligt att planera en resa till en stad där det är mer eller mindre krig. Folk blir nerslagna och rånade, soptunnor, bilar och byggnader blir påtända och folk attackerar polisen. Jag hade liksom tänkt köpa flygbiljett idag, men det blir det ju inte tal om förrän kravallerna har lagt sig. Skulle vilja säga som min kompis Alvar skulle sagt: Men sluta, de e inge joligt!

Sunday 7 August 2011

Veckans dikt v.31

Oh, du modige marsvin
Som en solstråle är ditt flin
glädjen i mitt liv

"Ber om tystnad", sa haren
"Det är väl förjävligt när Grums förvandlas till
våldets epicentrum inom kärnkraftverkets vägar"
Tjofadderittan blöjbarn

Saturday 6 August 2011

Parada åt mig idag!

Medan Stockholm gungar sitter jag hemma på lilla Herrhagen och käkar god tacos med en ännu godare vän. På en fredagkväll tycker de stora tv-kanalerna att det är trevligt att visa Bones, Smallville och Den Galna Professorn 2. Det är i sådana lägen man inte ska underskatta Kunskapskanalen. Ikväll gick en otroligt intressant och berörande dokumentär om upproret vid Stonewall Inn i New York; en händelse som i tider som denna hyllas lite extra, kan jag hoppas.

För 42 år sedan var det någon som fick nog. Nog på att behandlas som skit, som en böld på samhället, som något sjukt, äckligt sekret som den normala helylleeliten i de amerikanska städerna och förorterna hostat upp av misstag. Denna kväll gjorde polisen en razzia mot en gaypub i New York, vid namn Stonewall Inn - ett ställe som fungerade som en oas i en sjuk moralöken för de människor som någonstans förstod att samhället var sjukt, inte dem själva. Istället för att skingras, splittras, förkastas och gå hem med svansen mellan benen gick våra dåtida flator, bögar och transor upp i kamp och slogs för det de visste var rätt. Upproret pågick i flera dagar, och för att knyta ihop påsen arrangerades en marsch - en marsch för att främja jämlikhet och kärlek. New York-borna skådade världens första Pride-parad.

Det kanske är tack vare dessa människor som jag kan gå nerför min egen gata som den jag är. Inte bara jag, utan alla de som (oberoende av läggning, härkomst, religion etc.) någon gång känt sig som ett punkterat femte hjul på samhället. Om det är några jag skulle vilja parada nerför en gata för, så är det för dessa tappra, modiga människor som en gång stod upp för min skull.

Leve revolutionen!


    

Tuesday 2 August 2011

Stolthet 2011

Jag tänker tyvärr inte åka och känna mig stolt i en vecka.
Jag tänker göra det hela året om.

Var med mig, systrar och bröder av 2011!
Vem du än är så finns det ingen som är lika unik som du.