Monday 31 October 2011

1300 lådor senare...

Klockan tio i fem i morse ringde väckarklockan och tyckte att det var dags att gå upp. Efter en del meningsskiljaktigheter oss emellan tog jag mig så småningom upp ur min högst obekväma hostelsäng och tog mig till Knightsbridge och den nya butiken som vi ska öppna om några veckor. Idag kom det lådor. Massa lådor. Stora lådor, små lådor, tunga lådor, lätta lådor, lådor som kastas, lådor som bärs med översidan upp - lådor helt enkelt. Vid 12:00 hade vi lassat upp närmare 1300 stycken. Genom fyra våningar. Så det är med garvade händer och värkande axlar jag sitter och författar kvällens blogginlägg. Trevligt är dock att det bjöds på gratis lunch (Big Tasty o Co, med bacon) samt kakor, frukt och vatten, utöver den trevliga timlönen. Imorgon väntar några hundra lådor till.

Igår var min lediga dag, och det var en grå och duggig sådan. Jag och Linnea lät det inte förmörka vår äventyrslusta, utan vi styrde kosan mot det pittoreska Wimbledon Village. Det var en mysig tur som avslutades på Subway (Footlong Spicy Italian & Extra meat, sallad, tomat, gurka, rödlök, jalapeños och light mayo; Coca-Cola; White Chip Macadamia Cookie), där en nämnvärd incident är när jag råkade kasta mitt Oyster Card i soptunnan tillsammans med mina sopor. Detta följdes av Linneas skadeglada förtjusning. Jag fiskade upp det igen några minuter senare, och sen for vi tillbaka.

Nu är vi tillbaka på hostelet, och jag vill hänga mig i mitt blaskiga underlakan just av denna anledningen. Tråkigt är att det troligen inte ens skulle hålla för att hänga sig i. Men nästa vecka är det över - då flyttar vi in i vårt hus.

Måndagen har passerat, och jag önskar er alla en trevlig vecka!

Sunday 30 October 2011

This is Halloween!

Halloween. Tekniskt sett är det på måndag men idag har jag, från klockan 09:00 till sena kvällen när jag kom hem, sett fullvuxna människor i de mest makalösa utstyrslar. Bäst var ändå ett gigantiskt rullskridskotåg som åkte över Oxford Circus strax innan klockan sju idag. Liemannen åkte förbi med en skylt där det stod Free hugs - or else... Jag gillar London. Här händer det grejer.

Idag har det varit lördag på Regent Street och överklassen plus de turister som sparat sin veckopeng i två och ett halvt år har hittat till Tommy Hilfiger. Där går jag runt, tar allt med en nypa salt, trycker lite på rätt ställen och så vips så spenderar de 120 pund på en cardigan lika lätt som jag spenderar pengar på Subway när klubben har stängt. På tal om Subway har jag det här året skaffat mig ett Subcard - respekt.

Ikväll är tre av tjejerna ute och svirar - jag och Linnea sitter för tillfället hemma hos Linns goda vän Karin i Putney som så snällt har tagit emot oss i igår natt och denna natt. Hostelet där vi spenderar nätterna hade (kanske som väntat) inga bäddar just den här Halloween-helgen. Det ska tydligen vara ganska populärt att åka till London över en weekend har jag hört. Imorgon söndag är vi tillbaka där.

I veckan har tjejerna fixat ett hus åt oss. Jag säger som hon feminist-Birgitta (eller vad hon hette) från första säsongen av Robinson: "Tjejer kan!" (Tänk er detta på bred norrländska). Det var ju hon som fick alla tjejer att gadda ihop sig och rösta ut alla killar bara för att visa att kvinnor faktiskt kan. Så trots att Robinson-Jesus var så snäll så fick han åka hem. Just åka hem ska vi således också göra - just för att vi har ett nu. Den 10:e november flyttar vi in, så om två veckor har jag packat upp mina saker och ställt undan de där jävla väskorna som jag är så sjukt trött på att jag skulle kunna spy i dem, skaka runt, köra ut dem på en brinnande kärra och se dem försvinna nerför Putney High Road.

Happy Halloween.


Säg grattis till Jack - min idol och maskot

Wednesday 26 October 2011

Första dagen hos Tommy

Åh, jag har då sagt hej då till mina trevliga arbetskamrater på AllSaints och igår gick jag in på Tommy Hilfiger och gjorde mitt första pass. Kände mig lite lagomt lost, men det blir väl så första dagen. Jag tröstade mig med att jag fick en tygväska och en läderinbunden bok - I am a material girl. De nya arbetskamraterna verkar vettiga. Nästa vecka drar vi på oss mjukisbyxor, gympaskor och pumpar musklerna i den nya butiken. 1000 lådor kommer på måndag. Yay. Vi ska bära. Den 24:e öppnar nya butiken. Jag ska fråga om jag får jobba i avdelningen där vi säljer Hilfiger Denim - mer skinny jeans och stickade tröjor till folket!



Här jobbar jag :)

Monday 24 October 2011

"Det blir 2800 pund, tack!"

Jag blir lite upprörd på jobbet när vissa människor kommer in och spenderar lika mycket pengar som jag skulle kunna leva på i sex månader. Det går liksom inte att förstå ibland. I helgen var det en kvinna inne på AllSaints som spenderade närmare 28000 kronor på kläder, i ett svep. Hon borde skämmas. Jag borde daskat henne i ändan. I lördags var det Portobello Market och därav sjukt mycket folk i butiken. Vi sålde för 40000 pund under dagen.

Imorgon gör jag min sista dag på AllSaints och på tisdag går jag in i Tommy Hilfigers butik på Regent Street och lär mig allt om kassan, varorna och resten, inför vår stora kick-off i Knightsbridge i slutet av november. Den sista oktober går vi in i den nya lokalen och ska bara börja fixa i ordning ALLT inför öppningsdagen. Det ska verkligen bli askul att få ta del av detta, är sjukt glad att jag fick det här erbjudandet, och nöjd över att jag svalde min svenskhet och sa upp mig på AllSaints. Jag kommer dock sakna gänget som jobbar där, dom är himla trevliga.

Inatt drömde jag att jag gjorde audition för American Idol. Simon Cowell var förundrad och undrade varför jag förvrängde min röst på ett så konstigt sätt. En tjej i juryn sa att jag var straight, fast såg ut som en bög, så hon var tvungen att tänka på saken. Då sa jag att om hon hade den attityden så kunde det vara, och så satte jag min stolta näsa i vädret och gick ut därifrån.

Idag har det varit en varm och solig söndag. Jag och Linnea (Nick: Linnescha) har spelat Mario Kart på min dator, och sen tog vi Linn (Nick: Länn) och Terese (Nick: Terrorese/Terror/Tenessee) med oss till Kensington Gardens där vi hyrde cyklar och tog en timslång cykeltur. Det var inte dåligt ska jag säga.

I helgen är det Halloween, och jag vill ha en lägenhet. JA, vi bor fortfarande på hostel. JA, vi jobbar på det. Vi har varit hos några mäklare som hjälpt oss lite, men det är svårt att hitta något som är borde stort och trevligt. Vi kör på.

Over & Out.

Tuesday 18 October 2011

AllSaints - en kortlivad karriär

Hade förmodligen slagit mig själv på käften om jag för ett år sen fått höra att jag skulle jobba två veckor på AllSaints Spitalfields och sen säga upp mig. Men nu är så fallet, och det finns en anledning.

Jag har fått heltidsjobb på Tommy Hilfiger.

Den 24:e November slår en helt ny, gigantisk Tommy Hilfiger-affär upp portarna mitt emellan Harrods och Harvey Nichols och där ska jag kuta omkring och vika, plocka, prova, hjälpa, hänga, stryka, heja, oja, stoja och betjäna. Jag har en vecka kvar på AllSaints och nästa tisdag går jag in i Tommy Hilfigers butik på Regent Street, där jag ska ha min förberedande träning innan den nya affären öppnar. Vi ska även in på plats några veckor innan och packa upp, vika, plocka, fixa och polera allt som går att poleras innan premiärdagen. Jag hoppas på premiärfest med kändismingel också.

På AllSaints var de trevliga och förstående, men framför allt tyckte de att det var synd att jag redan skulle sluta. Måste väl ändå hålla med - det är ett fint gäng att jobba med. But a man's gotta do what a man's gotta do. Nu ska han jobba i Tommy Hilfigers flagship store i London. Värre kan man ha det!

Monday 17 October 2011

På intervju hos Tommy

Det finns inget värre än beslutsångest. Möjligen i så fall att vara riktigt, riktigt kissnödig, men det är jag inte för tillfället. Dock skulle jag vilja kissa på hela situationen. Situationen är följande:

I torsdags kallades jag till anställningsintervju på Tommy Hilfiger i deras huvudkontor vid Oxford Circus. Två förtjusande damer kallade Valorie och Demi tog emot mig, och vi hade ett sånt där trevligt, öppet och hjärtligt samtal om mig, vad jag var för person, vad jag gjorde i London och vad jag tyckte om att göra. I och med att jag redan fått jobb på AllSaints så var jag ju inte där i egenskap av jobbsökande, utan mer som nyfiken, och därför kunde jag lägga spänningen och nervositeten åt sidan och bara slappna av. Detta resulterade i världens bästa anställningsintervju. Om jag nu hypotetiskt sett skulle få ett jobberbjudande där så finns det flera faktorer att ha i beräkning:

  • Jobbet på Tommy Hilfiger skulle ge mig £1 mer i timman, vilket i månaden blir ca £100 skillnad. Det gillar vi.
  • Den nya butiken kommer ligga i Knightsbridge, bredvid Harrods, och det kommer således vara väldigt busy.
  • Den nya butiken ska inte bara bli Storbritanniens nya flagship store utan även en av världens fyra world anchor stores, tillsammans med tre butiker i New York, Paris och Tokyo.
  • Världens fetaste merit i CV:t.

Intervjun gick som sagt jättebra och de skulle höra av sig i början av nästa vecka. De ringde redan igår dock, när jag var och jobbade på AllSaints, så jag kunde inte svara. Nu ska de ringa imorgon igen har vi bestämt. Vad blir'e? Jag måste medge att jag är rätt sugen... Man borde ta möjligheter som man sannolikt aldrig kommer få igen.



Thursday 13 October 2011

Tommy tycker om mig

Och jag vet att det är sant. Trots att jag förklarar att jag redan har jobb insisterar han på att jag ska komma in på intervju i alla fall. Imorgon ska jag till Tommy Hilfiger. De söker personal till sin nya butik på Brompton Road. I Knightsbridge. Granne med Harrods och Harvey Nichols. Där alla rika shoppar. Där man kan tjäna pengar. Jag känner lite såhär: "Ehehhh..." *Framkrystat uttryck med underton av beslutsångest*

Jag tror dock inte jag kommer lämna AllSaints redan efter två veckor. Vill inte vara den killen liksom. Det ser så fult ut i CV:t också. Jag tänker ge det några månader så får vi se om jag vill vara kvar. Jag trivs redan, och jag känner mig pepp faktiskt. Vill utvecklas, och har utvecklats på en vecka bara. 

Igår tog jag min första betalning i kassan. Det gick asdåligt. Killen som handlade var från Wales och pratade nån konstig dialekt som lät som Engelska blandat med valsång, så jag fattade inte ett skit. När jag frågade om hans kontaktuppgifter fick han bokstavera sitt namn tre gånger innan jag faktiskt förstod. Sen fanns det ingen prislapp på linnet han skulle köpa, så jag var tvungen att lägga in det manuellt via en kod, som naturligtvis blev fel, så en fårskinnsjacka för typ £550 ploppade upp istället... Suck. Det var fruktansvärt. Jag måste verkat så dum i huvudet. Men det blev rätt till slut, efter många om och men och va?, och han gick därifrån med lätta steg, svängandes med sin kasse och gnolandes på Auld Lang Syne

Jag svär på att han som spelar Ted Mosby i How I Met Your Mother var inne på AllSaints häromdagen. Det var så äckligt likt. Borde kolla upp om han var i London nyligen - kändispoäng till mig i så fall.
__________________________________________________________________________________

Vyer från vår soliga helg i London




__________________________________________________________________________________

Sunday 9 October 2011

Veckans dikt v.40

Oh, du lustfyllde landkrabba
Vid min näsa du får mig svabba
Likt trinkeltopp i oändlighet
har jag blivit fet

Mitt fel
Ditt fel
Vårt fel
Ert fel
Hans fel
Hennes fel
Kiss och bajs och blommans fel
Jag fjosket medger
att du ser
mig i potatis.

Saturday 8 October 2011

Tjuvar i butiken och Rihanna i tunnelbanan

Hej vad fritiden går fort när man har heltidsjobb - av den enkla anledningen att man inte har jättemycket fritid över. Har i veckan jobbat skift från 12-21 vilket innebär att man kliver upp klockan tio, äter havregrynsgröt och ett äpple, gör sig i ordning, jobbar hela dagen och kvällen, går hem, äter fruktansvärda kycklingnudlar och keso och går och lägger sig. Men jag klagar inte - jag har jobb. Det känns stabilt. Har hunnit avverka snart en vecka på AllSaints och känner mig inte alltför panikartad. Saker visar sig ofta vara mycket mer än vad de verkar - så även jobbet som expedit. Det ligger en hel vetenskap bakom hur man ska bete sig med kunder, sälja, göra reklam, vara diskret, vara artig, vara snygg, vara till hjälp... Men det är kul!

I veckan har jag haft genomgång med butikens säkerhetschef. Brandgenomgång, olyckor och annan basinfo. Men han har även gått igenom precis hur vi ska bete oss mot folk som vi tror har något fuffens för sig. Vi fick se en film från övervakningskamerorna som hade filmat en stöld som hade ägt rum förra veckan - två snubbar, arbetade ihop, snyggt klädda, diskreta. Så fort en av expediterna vände ryggen till tog den ena åtta tröjor i 100% kinesisk kashmir för ett värde av närmare £1000 och la snabbt in dem i en provhytt. Expediten kom tillbaka och den andra snubben gick in med en skjorta som han skulle "prova", samt sin väska. Kom senare ut med sin väska och sin skjorta. Till synes ingenting konstigt. SNEAKY! Kashmirtröjor + väska = sant. Och allt gick på några sekunder. Så jag ska ha ögonen på skaft nu!

För några dagar sen sjöng Rihanna på O2 Arena, och några av Londons invånare blev rätt häpna när Rihanna själv tog tunnelbanan till arenan, några timmar innan konserten skulle börja. Jubilee Line. Synd att inte jag var där!

I förrgår fick jag ett mail från Tommy Hilfiger som ville träffa mig för en intervju. De ska öppna ny butik i London och sökte efter personal. Too late, Tommy.

Helgen är här, och nu ska jag springa till jobbet.

Friday 7 October 2011

Sommarhäng i Londons parker

I helgen har det varit värmerekord i London. I helgen har det varit svettrekord innanför Olles kläder. I torsdags fick jag bästa tänkbara telefonsamtal om att jag hade fått ett heltidsjobb på AllSaints, och att mitt första skift skulle vara tisdagen därpå. Hela helgen fanns då till mitt förfogande, och passande nog blev det strålande sol och värmerekord. Jag tror termometern visade närmare 30 grader celsius i sina bästa stunder, och detta betyder bara en sak om man är i London (och är kompis med Linnea Nilsson): PARKHÄNG!

  • Kensington Gardens - check
  • Hyde Park - check
  • Green Park - check
  • Primrose Hill - check
  • Soho Square - check







Tuesday 4 October 2011

Veckans dikt v.39

Oh, du joddlande Yi
Skvätt mig fri

Saxofonens rinnande öga
blinkar bort gårdagens damm
från ett litet lamm.

Sunday 2 October 2011

Backstage @ Coca-Cola Olympics 2012 Commercial Shoot

"Aaaaaand... ACTION!"

Så lät det hej vilt under hela min fredag, samtidigt som det familjära pysandet av Coca-Cola burkar som öppnas ekade runt mig. I östra London skedde igår en av Coca-Colas största reklaminspelningar någonsin, och man får tacka att man fick vara en del av detta.


Inspelningen skedde på en stor betongklädd gård där det hade riggats upp ett fullskaligt festivalområde. Självklart fanns det Coca-Cola kylskåp överallt. Med så mycket Cola man kunde dricka.



Gratis pizza, burritos, cola, fajitas, cola, attiraljer, cola och cola fanns alltid på behagligt avstånd.


Inspelningen skedde strax bortanför OS arenan som fortfarande håller på att byggas, och som kan skymtas i bakgrunden.


Vi som hade blivit särskilt utvalda att ta lite mer ansvar anlände till platsen klockan tolv och tjänade våra pengar på att i princip sitta och vänta, käka pizza, babbla och njuta av sommarvärmen.



En stor scen hade riggats upp med instrument, löparbanor, trapetser och diverse andra sportrelaterade föremål, för att liksom anamma den nalkande OS-sommaren.


När vi got down to some serious business hade många människor anlänt för att utgöra en del av inspelningen. Tanken var att det skulle likna det de faktiskt hade skapat - en gigantisk festival. Vi som hade blivit särskilt utvalda utgjorde skaran som stod närmast huvudpersonerna i reklamfilmen och dansade, hejade och hade allmänt kul.


Själva uppträdandet var en ihopsättning av många förmågor - bland annat ett samarbete mellan DJ:n och producenten Mark Ronson och sångerskan Katy B, samt många idrottsförmågor, stora som små.


Det var en helt galen dag alltså. Har aldrig varit med om något så hypeat och påkostat. Att de riggat upp ett helt festivalområde och tagit in tusentals personer att hjälpa till med en reklaminspelning visar ju hur mycket pengar en del företag sitter på. Inte desto mindre var det en väldigt kul upplevelse som jag delade med många andra. Att dessutom få betalt för att stå och tjoa på små tjejer som gör piruetter eller kineser som spelar pingis är ju inget man ska klaga på. Drack sammanlagt två flaskor och två burkar cola under dagen, samt tog med mig tre flaskor hem. Kunde inte somna förrän klockan halv tre på natten. 

Saturday 1 October 2011

Notting Hill och frozen yoghurt



Har idag suttit i en timma på AllSaints och läst igenom kontrakt och skrivit under och gått med på vad jag får i lön och vad jag får i bonus och att jag inte får ha converse och inte komma för sent utan att säga till och inte slöa och inte peta kollegor i ögonen med pennor och hit och dit. Dessutom träffade jag en svensk tjej som redan jobbade där och två som också är nya. Massa svenskar. 
Det är alltså här på Portobello Road jag ska tillbringa 40 timmar i veckan framöver. Jag och Sara sökte tidigare i veckan jobb på ett mycket mysigt litet fik som heter Bee Me där de serverar goda smoothies och frozen yoghurt. Hoppas Sara får jobbet nu så kan jag bli stammis. 

__________________________________________________________________________________

Vyer från Notting Hill