Jag kan klara av det!

Snabbkollen:

• Vi har ett boende! Nästa vecka flyttar jag och Frida in i ett tvillingrum i Roehampton, sydvästra London. Vi delar lägenenhet med fyra andra, varav en baltisk, robust kvinna som inte talar ett ord engelska. Det ska bli kul! Lägenheten var fin, och dessutom var det riktigt billigt.
• Idag åt jag en friterad munk med jordgubbsglasyr och regnbågsströssel vid Piccadilly Circus. Jag var mätt i två timmar efteråt.
• Jag har fortfarande inget jobb. Jag börjar ana att Prada-gubben har svartlistat mig eller någonting efter intervjuen där. Av vilken anledning vet jag inte, men så måste det vara!
• Det är sushirestauranger över allt. Idag var jag inne i en liten butik kallad Abokado, där de bl.a. serverade Shraps; wraps gjorda av sjögräsblad, fyllda med ris, fisk och avokado, packeterade i smarta förpackningar att ta med sig, på t.ex. tunnelbanan.

Igår gick allting emot mig. Det började med att jag skulle åka in till stan för att gå till ett Recruitment Center för en cafekedja. Mitt Oyster Card (tunnelbanekortet) hade gått ut dagen före, och således var jag tvungen att fylla på med en ny 7-dagarsperiod. Detta gjorde jag i automaten på Forest Gate Station, den tog emot mina 30 pund, sa att kortet var uppdaterat till och med den 3:e oktober, och önskade mig sen en trevlig resa. När jag sen kommer in till Liverpool Street så släpper inte svängdörrarna ut mig. En vakt scannar kortet med en maskin och säger att det inte alls är någon ny biljett på, utan att kortet hade gått ut dagen före. Jag blir tvungen att gå till informationen, fylla i en blankett för att jag ska få mina pengar tillbaka, för naturligtvis hade jag inte fått något kvitto på köpet. Tills vidare måste jag köpa en ny sjudagarsperiod. När jag sen kommer till tunnelbanestationen så funkar inte kortet då heller! Allt slutar med att jag måste gå tillbaka till informationen, stå i kö och sen köpa ett helt nytt Oyster Card för ytterligare tre pund. Tack, jag ville verkligen betala närmare 730 spänn sådär på ett bräde! Jag ska fanimej ha mina 30 pund tillbaka, annars borde den där maskinen på Forest Gate hamna i fängelse för rån.
När jag väl hade krånglat klart med tunnelbanekortet så åkte jag till mitt Recruitment center. När jag kommer fram så är det stängt. Hela resan var således helt meningslös!
Saker och ting går en aningen segt just nu. Avsaknaden av jobb stressar mig. Boven kallad Tvivel försöker infektera mitt sinne. Men jag går faktiskt inte bara och dräller, jag jobbar verkligen hårt! Och jag tänker inte ge mig än.


Finner stöd i den här sången från Herkules. Den är så fin :'-)

Puss!