Audition for LAMDA

Okej, så förstå detta. Att pendla är ingen konstighet - många pendlar. Jag har pendlat ofta, till jobbet, till skolan och det är många som gör. Men just nu pendlar jag till London. Det börjar bli lite jobbigt. Särskilt när man känner sig glad över att åtminstone få komma bort från snön och kylan i Sverige för att sen mötas av freaking snöstorm på Stansted. MEN SYND VORE VÄL ATT KLAGA!? Tänk på de svältande barnen i Afrika.

Det som började med en ganska slaskig, kall och grinig kväll omvandlades sen till ren och kär glädje när man möttes av Länn och Pete som tog emot en i ett blåsigt Elephant&Castle. Nästa morgon var humöret på topp, som sig bör på självaste auditiondagen. Idag gjorde jag en visit på London Academy of Music and Dramatic Art i västra London, där jag exponerade mig själv för auditionpanelen. Idag gick det okej, men inte mer än så. Alla ord och känsloyttringar satt där de skulle, men jag kände inte riktigt att jag nådde ut den där sista biten. Som att jag tänkte för mycket istället för att vara. Synd. Men helhetsintrycket av både audition och skola tyckte jag ändå var bra. Alla var assnygga också.

Jag och Linn träffade gamla vänner och sen åkte vi hem till Pete där vi bodde och drack billigt vin på tetrapak som sen läckte i hela min väska när vi skulle smuggla med den till stan. Vi tog en snabb tur förbi Vapiano's och träffade några gamla kollegor innan vi drog vidare till G-A-Y Late där alla kom in utom Linn (för vilken gång i ordningen undrar jag?). Istället gick vi till någon random, asstor klubb i Covent Garden och shakeade rumpan innan vi tog bussen senare på natten till flygplatsen. Vi sov på bussen, flyget och tåget. OCH vi såg Glenn Hysén på Göteborg Central och jag smygfotade både med ljud och blixt (jävligt smart).

___

Okay, so get this. To commute is normal - a lot of people commute. I have often commuted, to work and school, and many people do it. But right now I commute to London. It's starting to get annoying. Especially when you feel enlightened to at least get away from snow and cold in Sweden and then be greeted by a freaking blizzard at Stansted. BUT WHY COMPLAIN!? Children are starving in Africa.

What started out as a pretty slushy, cold and grumpy night turned into delirious joy when Länn and Pete met me at a windy Elephant&Castle station. Next morning my mood was peaking again, as it should on the vert audition day. I visited the London Academy of Music and Dramatic Art in west London, where i exposed myself to the audition panel. The audition went okay, but not more than that. Every word and emotional outburst were there, but it just felt like I didn't reach out that last bit. As if thinking too much rather than being. Shame. However, the whole impression of audition and the school, was good. And everyone was gorgeous.

Me and Linn met old friends and then we rushed to Pete's place and drank cheap wine in a tetrapak that leaked in my entire bag and soaked all my stuff when we tried to smuggle it into town. We had a quick visit at Vapiano's and met some old collegues before we went on to G-A-Y Late were everyone got in except Linn (for the 1000:d time). We ditched that place and went on to a huge, random club in Covent Garden where we shook out booties until we took the bus to the airport later that night. We slept on the bus, flight and train. AND we saw Glenn Hysén at Gothenburg Central and I paparazzied  him with both sound and flash switched on (really smart).

___

Glenn

Glenn gives me the evil eye

Linn's ear can look like the number 7, but mirrored.