Jag stod på jobbet på mitt greets-pass. Vi står vid dörren och hälsar på kunderna som kommer in, som en trevlig gest. Nu är det så att vi haft en gigantisk byggnadställning framför vår dörr i tre månader så det har i princip inte varit några kunder att hälsa på när man är på greets. Därför har passen vid greets blivit förknippade med djup ångest för att det varit så otroligt tråkigt att man nästan brutits ned i oigenkännbara bitar av tråkighet. Den här dagen var det absolut ingen skillnad. Jag hade väldigt tråkigt.
Då åkte den här förbi utanför.
Det var SÅ random.
No comments:
Post a Comment