Idag är det måndag igen. Efter 40 minuter på jobbet i morse längtade jag efter helg igen, är det ett tecken på att jag borde se mig om efter något annat? Vi får väl se vad som blir nu när dessa två ganska intensiva veckor är över. Saken är ju faktiskt den att det kommer bli fullt upp nu, vilket känns upplyftande! På torsdag kommer min kära Mamma och hennes vän hit till London och det ska bli jättemysigt! På fredag ska vi gå på The Lion King. När jag tänker på det blir jag alldeles överexalterad, och jag är fast besluten om att få alla i hela världen att se den minst en gång, för det är den värd. Har sett den en gång förut, och vill se den tusen gånger till - så bra är den.
Sen repar vi ju för fullt nu på Putney Arts Theatre; nästa tisdag är det minsann premiär! Vart tog den tiden vägen? Så om ni har vägarna förbi Putney nästa tisdag till lördag så borde ni svänga in på teatern och skratta åt en Olle som försöker snacka både amerikanska och brittiska, det kan säkert bli roligt.
Idag har jag bott i London i 17 veckor. Nästan fyra månader. När jag inser att jag faktiskt sitter här i London med hela min garderob och diverse andra saker, bor, jobbar, handlar mat, betalar hyra, tar en fika på nåt café, så känns det på något sätt surrealistiskt. När man kommer från Karlstad trodde man ju aldrig att en storstad som London skulle kunna bli till en vardag. Men tro på fan att det har blivit det ändå. Håhåjaja.
kramar... :-)
ReplyDeleteMamma
Väldigt fin känsla det där när man plötsligt stannar upp och tänker efter och kommer på hur mycket saker man har åstadkommit på bara ett år. Saker som verkade så skrämmande och långt bort är nu ens vardag helt sådär, känns gött. Fint att läsa hur bra du har det Olle! /ebbi
ReplyDelete