Hej från London

Men säg har det inte gått nästan två veckor sedan jag åkte hem till Sverige? Och inte ett ord på hela tiden? Jag ber om ursäkt för detta. Det har varit veckor fyllda av berg och dalar.

Jag hälsade alltså på en sväng i Sverige för två veckor sedan. Kom till ett frostigt Karlstad på torsdagkvällen och blev bemött av köttfärssås och spaghetti av Mammsan. Gott! Kärt återseende av nära och kära, riktig mat, vinterkläder, teater och snos i min egna kudde skulle man väl kortfattat kunna sammanfatta den helgen. Det var skönt att komma hem faktiskt. Det kändes som det alltid gör där hemma, och allt var ungefär som vanligt, vilket var bra.

På måndag eftermiddag, efter ett försenat SJ-tåg (jag sa ju att allt var som vanligt) hoppade jag på flyget och flög tillbaka till London igen. Det kändes konstigt. Och när jag väl kom tillbaka så kändes det också konstigt. Det konstiga var att jag inte kände mig så vilsen. Och då insåg jag att jag faktiskt bor i London. London är min vardag. För här bor jag. Och det är skönt att känna att man faktiskt har en tillvaro här nu, där man någorlunda kan slappna av. Man behöver det, särskilt när det finns andra saker som tynger ned en, till exempel som att bli singel igen... Jo, så är det, och sånt är livet ibland.

Livet här kanske inte är så glamouröst som jag hade föreställt mig, men jag och Frida fick i alla fall lite glamoursmak förra veckan. I torsdags tog vi oss in till Leicester Square där galapremiären av Harry Potter and the Deathly Hallows Part 1 ägde rum. Det var lite sillburkskänsla i och med att det inte bara var jag och Frida som var sugna att se på kändisar. Men mellan uppsträckta händer, kameror och mössor hann vi i alla fall skymta bl.a. Helena Bonham Carter aka Bellatrix Lestrange, Jim Broadbent aka Horace Slughorn och Ralph Fiennes aka Lord Voldemort, dagen till ära iförd näsa. Så det var väl dagens highlight skulle man kunna säga. Jag väntar dock fortfarande på dagen då jag ska stöta på en kändis på stan och spilla apelsinjuice på dennes tröja, varefter jag erbjuder denne att följa med hem till mig tvärs över gatan där denne kan tvätta av sig. Jag väntar, och hoppas. Och det är hoppet som håller oss unga.

Jag jobbar vidare på Moma tills vidare. Jag gillar det verkligen, men skulle behöva lite mer klirr i kassan. Just nu karar jag mig, men när man varit tvungen att leva på tio pund i veckan flera veckor i rad så blir man lite trött. Funderar på att söka något mer jobb när jag kommer tillbaka efter jul. För nu har jag i alla fall köpt flygbiljetter! 1600 kronor fattigare blev jag idag, men nu får jag i alla fall fira jul hemma. Den 19:e december kommer jag hem, och åker tillbaka den 29:e för att fira nyår i storstaden!

För övrigt så börjar jag känna ett urge att hitta på något här i London. Det går inte att bara jobba och sen åka hem. I veckan ska jag försöka öppna mitt bankkonto. På fredag är det Christmas Party med jobbet; gratis mat, gratis dricka och karaoke i Soho. Kan det bli bättre? Sen får helgen gå, och på måndag ska jag öppna munnen och sjunga för första gången sen studenten... "Var då?" undrar ni. Mer om det senare.

Nu blir det sängen! God natt kära vänner.