Tuesday 5 October 2010

My life is wicked!


London har gett mig en fet bitchslap. Stora Olle trodde att han utan problem skulle erövra världen efter gymnasiet, och att London nästan bönade efter honom. Har väl under de här tre veckorna som jag varit här fått en liten aha-upplevelse. Det tar verkligen energi att lämna något för någonting alldeles nytt. Jag ville så gärna lämna Karlstad och Sverige och min rutin där hemma, men nu såhär i efterhand inser jag hur mycket jag uppskattade just den rutinen. Jag har liksom tagit hela min tillvaro för givet, och det har jag inte insett förrän nu, när nästan hela tillvaron faktiskt är borta. Man saknar inte kon förrän båset är tomt, som man brukar säga.

Enough with the emo-talk.
Ni undrar kanske hur det gick med den belgiska restaurangen, vars namn man stukade tungan när man försökte uttala? Jo, jag var på mitt lilla trial shift, de tyckte att jag hade gjort bra ifrån mig, och jag fick till och med ett "Välkommen hit!". Under de tre timmar jag jobbade där frågade jag emellertid de andra som jobbade där om arbetsförhållanden, tider och skift och dylikt. Killen som guidade mig under dagen sa att jag inte skulle förvänta mig några lediga helger. Han hade jobbat där i fem månader och haft EN ledig söndag under hela den här tiden. Detta påpekade jag och påminde om att jag hade sagt att jag gärna kunde jobba helger, men inte VARJE helg, i och med att jag emellanåt vill åka hem och träffa nära och kära. Det är liksom mina enda conditions känner jag. Jag fick ett halvt snäsigt svar tillbaka att "man minsann inte kunde ge alla anställda ledigt varje helg, i och med att omsättningen nästan fördubblas då". Nej, det var ju inte riktigt det jag sa heller. Så dagen efter fick jag ett mail där de sa att de nog tyvärr inte levde upp till mina förväntningar. Nähä? Är inte det upp till mig i slutändan? Idioter. Så detta betyder bara en sak: JOBBLETANDET FORTSÄTTER!

Sen i lördags har Philip varit här och det har varit underbart! I ett läge där man känner sig liten, otrygg och obetydlig är det skönt med en speciell axel att luta sig mot. Vi har haft superbra dagar med lite shopping och sevärdheter, och ikväll satte jag stressen åt sidan och vi gick iväg och såg Wicked - en musikal som går här i London. Det friskade upp humöret, särskilt eftersom salongen var halvtom, och att vi således smög ner och satte oss 13 rader ner från platserna vi köpt. Hehehehe :) Imorgon blir det att träffa Linn, shoppa och så kanske unna sig en klippning. Sen åker Philip hem. Det blir jobbigt, men man får uthärda.
Så gott folk, jag är inte död än. Jag längtar förvisso hem en del, men än tänker jag inte ge upp.


Wicked

3 comments:

  1. Hej! Jag tycker att du låter lite kräsen Olle, inga jobb som duger? ;) Ta ett jobb och jobba tills du måste hem, låter de dig inte ta ledigt så kan du ju säga upp dig och leta nytt. Då har du ju kanske en månadslön och lite erfarenhet i alla fall :)
    Nice med Wicked, den vill jag se! Ha det bra! :)

    ReplyDelete
  2. Ja just precis,en superbra idé.
    Häng inte läpp och var inte så kräsen. Nu får du sätta sprutt.
    Kramelikram Mams..

    ReplyDelete
  3. Fast jag tror inte du är så kräsen faktiskt men kanske man får tänka på ett annat sätt, som tipset ovan faktiskt belyste. :-))
    Nåväl det blir att ta nya tag som sagt.
    Puss och kram
    Mamma

    ReplyDelete