När jag var runt 14 år köpte jag en film på Åhléns som jag glatt gick hem och ploppade i vår splitter nya DVD-spelare. Detta var första gången jag såg The Rocky Horror Picture Show. Och något med filmens gotiska, burleska tema, b-filmseffekter, skruvade humor och svängiga rock’n'roll grep sitt tag om mig. Den totalfloppade precis när den kom ut – utomjordiska transor i klackskor som fjättrar blonda muskelberg med kedjor vid sängen är väl inte nåt man visar på bio? Många som sett den frågar sig vad fan den handlar om. Det gjorde jag också i början. Men jag tror att hela filmen är en satirisk pik mot helylle-samhället som så ofta (och fortfarande) såg på homo-bi- och transpersoner som UFO:n.
Jag blev hur som helst kär och såg den typ 1000000 gånger till, lärde mig alla låtar och repliker, var med i musikaluppsättningen i Karlstad och nu var det dags att gå på en klassisk singalong-version, som filmen blivit så känd för. Här klär man upp sig som någon av karaktärerna i filmen, sjunger med, dansar, skriker motrepliker och använder rekvisita. Jag tog med min min amerikanske vän Zack, och jag kan lätt säga att jag ALDRIG har haft så roligt på en bio. Efteråt gick vi en kort promenad till partymeckat Soho och stannade hela kvällen och natten, och jag har nog aldrig blivit så uppvaktad och fått så många komplimanger (särskilt för mina ben). Annat skulle det vara på Kungsgatan i Karlstad vill jag lova. Jag älskar London. Fan, jag ÄLSKAR London.
___
When I was about 14yo I bought a movie at Åhléns that I cheerfully popped in our brand new DVD-player back home. This was the first time I saw The Rocky Horror Picture Show. And there was something about the gothic, burlesque theme, b-movie vibes, weird humor and upbeat rock'n'roll that caught me. It flopped big time when it was first released - alien trannies in heels chaining blond, muscly twinks in bed isn't suitable for the movies, is it? Many who've seen it asks what the fuck it actually is about. I did too. But I think that the whole movie is a satiric gibe towards the old fashioned society that often (and still do) see LGBT people like UFO:s.
Anyway, I fell in love and watched it like 1000000 times, learned every song and every line, starred in the musical production in my hometown and now, for the first time, it was time to attend a classic singalong viewing, which the movie have been made famous for. You dress up as the characters, sing, dance, shout rejoinders and use props. I brought my American friend Zack, and I can without doubt say that I've NEVER had more fun at the cinema, and I've probably never been so hit on, and received so many compliments (especially regarding my legs). It would be a different story at Kungsgatan in Karlstad, trust me on that. I love London. Damn it, i LOVE London.
___
No comments:
Post a Comment