Sagan om Paris

På onsdagen för två veckor sedan kom Olle och hans flatmates Joakim och Linnea på att dom faktiskt skulle till Paris dagen efter. Torsdag morgon skulle de gå upp, packa sina väskor och bege sig till Baker Street där de skulle ta en buss till flygplatsen. Hemma lyckades Olle ironiskt nog lägga ur bussbiljetterna ur sin väska när han skulle lägga ner sin plattång i sista stund, så efter att de i panik skrivit ut nya bussbiljetter på Linneas gamla jobb en kvart innan bussen skulle gå, så kunde de slutligen sätta sig ner och skumpandes börja sitt äventyr.
    "Fy fan vad klantig du är Olle!" konstaterade Joakim, och alla höll med.
    Väl framme på flygplatsen konstaterade Olle i all tystnad detsamma om Joakim, då denne, som hade hanterat all skötsel av flyg och flygbiljetter, inte hade en aning om ifall de redan hade checkat in, ifall de skulle checka in, när man i så fall skulle göra det, i vilken kö man i så fall skulle stå i, ifall man skulle ha med sig något utskrivet papper eller om det räckte med bekräftelsekoden.
    Någon timma senare kunde de alla andas ut, spänna fast sig i flygplansstolen, äta upp sina hemgjorda baguetter och riktigt njuta av småbarnstjut, förkylda farbröder och den förmånliga rabatten på Kaffe&Muffins-menyn, som fortfarande slutade på en summa motsvarande en fjärdedels Porsche.
    "Jag ser Eiffeltornet!" utbrast plötsligt Joakim, och så var de framme. Efter relativt lite förvirring hittade de ut, ett tåg, en tunnelbana och slutligen ett hostel, ca 15 minuters gång från det berömda tornet. Lagom trötta, väldigt glada och oerhört hungriga stoppade de i sig en entrecôte med bearnaisesås, innan de alla hade en intim dejt med sina vita hostel-kuddar.

Paris var, kunde de under helgen konstatera, en fantastiskt mysig och romantisk stad. Som sig bör hittade de till Eiffeltornet, Triumfbågen, Montmartre, Moulin Rouge, Mona Lisa, Notre Dame, Sacre Ceur, trånga gränder, pittoreska gator, charmiga caféer och ända ner till Paris katakomber, där resterna av 6 miljoner Parisare ligger begravda. De vältrade sig i baguetter, croissanter, vin och ost. På lördagen fick de tillskott av ett stycke Linn och ett stycke Terese, om kvällarna utforskade de Paris uteliv och hittade gömda klubbar, gaykvarter, mysiga parker, och lyckades till och med planka på Paris tunnelbana, ledda av en stilig bartender som kallade sig Hugz som tyckte om att smyga ner i tunnlarna om natten och skriva detsamma på väggarna. Linnea hittade trevliga affischer, Joakim hittade en spännande baguette-bakar-automat, och Olle hittade tre trevliga Coca Cola Light-flaskor designade av Karl Lagerfeld, samt en god ost. Hemresan på måndag förflöt ganska odramatiskt, och höjdpunkten var en skojig felhörning mellan kameleont och ekorre. Och med de enkla orden skulle deras resa kunna sammanfattas. De som vill ha en mer detaljerad bild borde åka till Paris och uppleva det själva. Det är värt ett besök.