Tuesday 31 May 2011

Good bye, London

Det sjunger på sista refrängen, bannemej.
Sitter igen som ett fån och blinkar och undrar vart tiden tog vägen. Var har liksom månaderna försvunnit? Jag tycker att det är fascinerande med människan hur vi är relativt primitiva. Även fast vi har konstaterat det tusentals gånger så blir vi alltid lika förvånade när vi märker att tiden gått så fort. Lite som den där förundrade känslan varje höst när det är särskilt kallt en dag, eller varje vår när det är särskilt varmt; "Men Gud, vad kallt det är!" och "Men kära nån, när blev det såhär varmt?". Varje år. Pavlov skulle nog hävdat att efter så många upprepningar så borde man lära sig nånting. Jag kan förstå hur han skulle ha tänkt, men jag kan liksom inte blunda för det faktum att jag nu återigen sitter här, och tänker: Vart tog tiden vägen?

Imorgon åker jag hem till Sverige igen. Gör ett inlägg om min sista tid i London senare i veckan. Från Sverige. Imorgon vid den här tiden kommer jag sitta med min syster hemma hos min pappa i skogen utanför Karlskoga och äta mat och tänka "Vid den här tiden igår satt jag i London med mina utmattade flatmates och försökte trotsa fysikens lagar i samband med stängandet av våra väskor." Vart tar tiden vägen? Vart tog tiden vägen?

Good bye, London

1 comment:

  1. Alla de dagar som kom och gick...Inte visste jag att det var livet!!!
    Välkommen hem!!
    Mamma

    ReplyDelete