Sunday 15 May 2011

Familjebesök and all that jazz

Angående mitt förra inlägg om saker som är typiskt brittiska, där jag i detalj skrev om hur scones bara är en stor myt och att det inte finns nånstans... well, nu när jag i efterhand har varit uppmärksam om ämnet i fråga så har jag faktiskt sett att det finns scones. Ganska mycket, på ganska många ställen. Men det är typ inga som köper dom! Så det blir liksom ingen skillnad i slutändan. Bara för sakens skull kanske jag ska ta och köpa mig en scone nästa gång jag sätter mig med en Mocha Frappe på Cafe Nero i Soho på min veckliga fjollspaning (jag vet att det inte finns nåt ord som heter "vecklig" men jag kom verkligen inte på nåt som passade bättre, och ni förstår vad jag menar).

Förra helgen fick jag släktartat besök här i storstaden. En moder, en broder och en syster hittade hit och stannade över helgen. Många fotsteg togs på Londons gator i jakten på att se så många sevärdheter som möjligt, och vädret var nog det bästa tänkbara - soligt, med friska vindar. På lördagen fick vi erfara den fulla betydelsen av frasen "shop 'til you drop" och på kvällen tog vi oss iväg till Cambridge Theatre där vi såg på Chicago, en kaxig och burlesk föreställning om precis hur förlovat det förlovade landet i väst är. Föreställningen var grym, och tog sig nog in på topp tre av de bästa jag sett i London.

Den enkla uppgiften "att ta sig hem" visade sig på söndagen inte vara fullt så enkel. Det börjar med att taxin skiter i att dyka upp på morgonen, och taxibolaget skiter i att svara när jag ringer. Vi får helt enkelt gå till stationen där Stansted Express ska gå ifrån, jag i mjukisbyxor och tofflor. När vi har halvsprungit dit, trötta och sura och skavsåriga, möts vi av en tom station med en liten skylt där det står att tågen inte går över huvudtaget, på grund av "planned engineering works". Kundtjänsten har förstås stängt. Det slutar i att min bror utbrister "dysfunktionella, jävla land!" och el Familia får ta en taxi till flygplatsen. Hem kom dom till slut, och det gjorde även jag, dock efter att jag fått veta att busschauffören på bussen jag tänkte åka hem med inte har någon växel på min fempundare. Jag får då nog på både busschauffören, mina skavsåriga fötter och livet i allmänhet, tar mina tofflor i handen och traskar barfota hem. En bra sak var i alla fall att det inte regnade. Dock skulle denna lilla incident inte få förmörka en väldigt trevlig helg! Tack, och puss och kram och hej!

3 comments:

  1. Allt var såååååååååååååååååå bra Olle och du var världens bästa ciceron..
    Puss från mig

    Mamma

    ReplyDelete
  2. "Veckovisa" är ett ord man kan använda (det låter lite konstigt men är helt korrekt ;)

    ReplyDelete
  3. Hihihii, dä blev ju bra i slutändan. Jon morrade lite till under hemresan ("Hej och välkommen till England. Enjoy your stay men kom ihåg att landet inte fungerar på söndagar"... Mutter mutter mutter.) fast han lugnade ner sig när han fått sova lite och äta frukost, haha. Dessutom får vi full refund från Stansted Express och mamsen får nog taxibiljetten tillbaka på hemförsäkringen. =)

    VÄRLDENS bästa helg var det och jag längtar tillbaka massor redan! =) OUUUUSSSS

    ReplyDelete