Wednesday 9 February 2011

Brighton och Specialuppdrag!

I helgen var jag, Frida, Linn och Terese i Brighton över dagen. Simpelt, insåg vi, när det tog 45 minuter att åka dit och kostade £4,50 per resa. Tyvärr var det inte en sån där exemplarisk dag då man går och gottar sig i solen, äter Solero och säger: "Men hörrni, vi kunde ju inte ha VALT en bättre dag att åka till en kuststad på!" Vinden blåste liksom så att kinderna nästan fladdrade och det var sånt där regnigt, kristalligt duggregn i luften som trängde in i varenda por i ansiktet och varenda fiberpartikel i kläderna. Men inte hängde vi läpp för det! Det första vi gjorde när vi kom klockan nio på morgonen var att gå till närmsta H&M och köpa en extra tröja eftersom vi enträget bestämt oss för att det är vår nu. Därefter traskade vi gator upp och gator ner, in i små pittoreska butiker och marknadsgränder, och naturligtvis ut på Brighton Pier där allt var gjort av fett, socker och spelmaskiner, allt med ett salt stänk från havet. Mot kvällningen gick vi på måfå in på en café för att ta en kaffe. Cafét visade sig efter en stund vara svenskt, och bakom disken jobbade en svensk tjej som vi förvisso inte kände igen, men som hade gått mediaprogrammet på Sundsta-Älvkullegymnasiet i Karlstad, ett år över oss musikare på Sundsta-Älvkullegymnasiet i Karlstad. När vi senare sprang på en till Karlstadbo och gemensam vän på shoppingcentret i Brighton (en vän som visserligen också bor i London men som vi absolut inte visste var i Brighton samtidigt som oss) ville man liksom gå och sätta sig i ett hörn, slå armarna om sig och vagga fram och tillbaka. Särskilt jag, eftersom jag dagen innan hade träffat Jonatan från Oskarshamn och hans nya bekantskap Anna, som också visade sig vara från min lilla stad ovanför Vänern, och gått på (trumvirvel) Sundsta-Älvkullegymnasiet i Karlstad. Hela min årsförbrukning av förvåning har jag således gjort slut på i helgen, så nu ska jag sluta vara förvånad över saker och ting.

Igår var jag på ett litet specialuppdrag för jobbet. En viktig låda skulle levereras till en Mr Burton i Loughborough. Detta sa mig absolut ingenting, och jag åtog mig uppdraget som den pengagiriga man jag innerst inne är. När jag kvällen innan använder det fantastiska verktyget Google Maps inser jag att det ligger halvvägs till Leeds, vilket är en bra bit uppåt i England. Så jag fick mig en liten dagstur, som överlag var ytterst ointressant eftersom jag på tågresan upp satt mittemellan två fönster. Jag hade således en stor balk åt vänster och kunde därför inte se något av det vackra landskapet, och åt höger satt det en man i turban och skymde resten av sikten. När jag gick av på stationen i Loughborough hittade jag direkt en taxi som körde mig till företaget jag skulle till, jag lämnade paketet, taxin körde mig tillbaka till stationen och på tågresan hem somnade jag. Men jag fick se lite gröna kullar och massa stenhus, och jag fick en utomordentlig bild över perrongen i Loughborough när jag väntade på tåget hem, så jag är nöjd. Dessutom ska man ju inte gnälla när man tjänar pengar på att sova på ett tåg :)

Nu ska jag duscha, sen ska jag gå och lägga mig, för imorgon ska jag upp tidigt och sälja yoghurt faktiskt.

2 comments:

  1. Mycket roande blogginlägg. :-)

    ReplyDelete
  2. Hi hi...man ska aldrig säga aldrig vet du gosis..
    Kram Mamma

    ReplyDelete