Grubblerier inpå småtimmarna

För tillfället sitter jag hemma och doppar lite morötter i dippsås och begrundar saker och ting. Jag kan konstatera några saker:

1. Det är varmt. Jag har i princip dött av värmeslag i helgen. Det är ett under att jag inte har flutit iväg.
2. Det är varmt att i värmen springa runt i en trollutstyrsel som består av långbyxor, kängor, skjorta, kavaj och rastaperuk med ullhår. "Vadå troll?" tänker ni. Jag är troll. Det är mitt jobb om dagarna. Det är coolt. Jag är stolt.
3. Jag gjorde min sista spelning med April Hours igår. "Vadå April Hours?" tänker ni. April Hours var bandet som jag sjöng i, och notera imperfektet "sjöng". Vi körde alltså våran sista spelning i lördags.

April Hours har varit en stor del av mitt liv ända sedan hösten 2007. Jag hade så stora förväntningar, trodde att vi skulle erövra världen och i en overkligt snar framtid skulle spela för tiotusentals personer på stora arenor Sverige, vidare till Europa, vidare till världen över. Nu blev det kanske inte riktigt så, men trots det så är jag så sjukt nöjd med allt vi har hunnit med! Och det är väl det som är huvudsaken? Som jag lärde mig ur en gammal Asterix-film: "Det gäller inte att vinna, utan att kämpa väl." Sagt av en romare under en fotbollsmatch, varpå Obelix slår honom rakt upp i luften så skorna står kvar på marken. Ganska träffande faktiskt.
Det jag vill säga är att det viktigaste är inte strålkastarglans, berömmelse och ära, utan snarare vägen dit. Och jag tyckte vi var på god väg. Därför kan jag titta tillbaka på den här tiden och vara stolt, för vi var fanimej bra alltså! Det återstår en studiotid i slutet av augusti, vilket innebär att vi kommer lägga upp några nya låtar. Avsluta med flaggan i topp med andra ord. Det är min stil.