Monday 11 February 2013

Audition for AADA

Låt inte min framgång hos AMDA låta sprida skugga över resten av min auditionturné - idag var det dags att söka till American Academy of Dramatic Arts. Det här är verkligen Skolan. Om man vill gå i New York och plugga drama så vill man antingen gå på Juilliard eller på AADA. Det här konservatoriet har producerat så många kända och framgångsrika skådespelare (Grace Kelly, Kirk Douglas, Danny Devito, Anne Hathaway, Adrian Brody, Kim Cattrall, Dennis Haysbert, Johnny Knoxville för att nämna några). Medan AMDA, som jag kommit in på, har fler av sina elever representerade på Broadway och på showscenen i Los Angeles, har AADA en mycket större andel av sina elever representerade i storfilmer och tv. AADA har också 128 år på nacken och är därmed den äldsta dramaskolan i den engelskspråkiga världen.

Jag hade ju knappt hunnit komma till London på söndag kväll innan jag skulle upp på måndag morgon och ge mig iväg till St Martin's Lane Hotel där min audition skulle äga rum. Till skillnad från AMDA:s audition, där alla samlades på morgonen, blev bjudna på frukostbuffé och fick en genomgång, hade jag idag fått en time slot då jag skulle infinna mig på plats. Klockan tjugo över tre fick jag gå in och blev förvånad när jag endast möttes av en man från deras kontor i New York, en vänlig skäggig karl som hette Jim. När man tänker sig en audition inbillar man sig en jury på fyra personer och massa strålkastare i ansiktet, men här var det han och jag, i ett vanligt konferensrum. Jag gjorde mina monologer och hade sedan ett långt och väldigt avslappnat samtal om skolan, om mig och om världen i allmänhet.
Det gick absolut bra den här gången också, men jag kände inte riktigt samma glöd som när jag hade gjort min audition för AMDA. Jag kanske hade varit lite för avslappnad innan min audition, i vetskapen om att jag redan kommit in någonstans. Om jag nu ska göra åtta auditions sammanlagt så är det viktigt att jag håller igång och övarövarövar, även fast det känns som om jag redan kan det. Vi får se hur det gick, jag får besked om några veckor.

___

Don't let my success at AMDA cast shadow over the rest of my audition tour - today was the day for my audition for The American Academy of Dramatic Arts. This really is The School. If you want to study acting in New York you either want to go to Juilliard or AADA. This conservatory has produced so many famous and succesful actors (Grace Kelly, Kirk Douglas, Danny Devito, Anne Hathaway, Adrian Brody, Kim Cattrall, Dennis Haysbert, Johnny Knoxville to name a few). While AMDA, where I've been accepted, has more students represented at Broadway and the stages in Los Angeles, AADA has a great deal of its students represented in major films and television. AADA is also 128 years old and makes it the eldest drama school in the English speaking world.

I had barely arrived in London on Sunday night before I had to get up on Monday morning to get ready for my audition at St Martin's Lane Hotel. As opposed to AMDA's audition where we gathered in the morging, had a breakfast buffet and a meeting, I now had a time slot. My auditon was at 3.20pm and I was quite surprised when I met just one man, a bearded friendly one named Jim. When you think of an audition you imagine a panel of judges and spotlights in your face, but this was one on one, in a conference room. I read my monologues and then we had a very relaxed talk about the school, me and the world in general.
It definitely went well this time too, however I din't really feel the same glow as I did for my audition for AMDA. Perhaps I'd been a little too relaxed before my audition, knowing that I'm already accepted somewehere. If I'm up for eight auditions in total then it's crucial that I keep practicing, even though I might feel like I already know it. We'll see how it went, I get notified in a couple of weeks.
___

Audition tour:
AMDA - Check - Accepted
AADA - Check - Pending
RADA
LAMDA
CSSD
UAL
ArtsEd
Guildhall
___



2 comments:

  1. Jag tycker det är såå läskigt att gå på auditions, och uppträda i allmänhet. Du råkar inte ha några tips "up your sleeve"? :)

    Modig du är! :)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Haha, vet du vad - slappna bara av! Det enda du behöver tänka på när du gör dina monologer/låtar/danser är VARFÖR du gör dem. Vart riktar du dig, vad vill du få ut, vad är meningen bakom orden/tonerna/rörelserna. Så länge du känner det kommer de som tittar på dig känna det också :)

      Delete