Två feta veckor i London!

Har sen senaste uppdateringen haft två väldigt trevliga veckor. Förra helgen spenderades till stor del på klubbe... eh, med Linn och Terese, som hälsade på mig uppe i Judehuset under helgen. Picknick i Finsbury Park och en sväng till Brick Lane förgyllde helgen. Den kommande veckan förflöt som vanligt, tills det blev helg, då jag återigen hade väldigt trevligt. I den här staden går oftast ha väldigt trevligt och spendera massa pengar hand i hand, men det gör ingenting, för förra veckan fick jag jättemycket extra. Det firades med en shoppingrunda där nya trasor införskaffades. Dessutom var min käre vän Julia Hasslid i London på besök med sin klass, så vi drog och såg på Legally Blonde The Musical, som var skitbra, och sedan gjorde vi Londons uteliv osäkert. Lördagen bjöd på båtrace i Putney, som jag tyvärr missade, vilket var synd eftersom det var därför jag skulle dit, men då är det tur att man har en Linn som bor där som man kan umgås med. På söndagen tog jag och min flatmate David en sväng till Hampstead Heath och blickade ut över ett London i solnedgången. Inte så dumt. Idag är det måndag, och det betyder att det snart är tisdag. Sen kommer onsdag och torsdag i en klump, och på torsdag kväll inser man att imorgon är det fredag, och då kan man vara glad över det ända tills fredagens jobb är över, och sen är det helg! YAY!

Födelsedagsfirande och nytt jobb!

Förra veckan var en mycket trevlig sådan med diverse uppvaktningar till höger och vänster eftersom jag i onsdags lämnade tonåren bakom mig och gick och blev 20 jordsnurr. Efter jobbet på onsdagen kom Linn till mitt jobb, och tillsammans tog vi oss till St James Park där hon bjöd mig på picknick i solen. Vi slog oss ner på en filt bland krokusar, påskliljor och hungriga ankor, med tonerna från vaktbytet vid Buckingham Palace i bakgrunden. Det var mysigt! När jag senare kom hem var hela lägenheten nystädad, och mina fina flatmates gjorde middag till mig och skämde bort mig som om jag vore änna kungligheten. Paket från släkt och vänner damp ner i brevlådan, och gratulationerna duggade tätt på Fejjan, vilket jag tackar så innerligt för; jag hade en jättebra födelsedag! Puss och kram!
På lördagskvällen var det dags för ett litet födelsedagsfirande hemma i lägenheten, så pyssligheten själv (jag) drog till med barnkalas, som inkluderade saft, korv med bröd och godistårta! Sen blev det några flaskor vin och utgång till en rätt så tråkig klubb på kvällen, men det var i alla fall tur att man var i gott sällskap

Nu till denna veckans nyhet: Jag har fått ett till jobb! I fredags sökte jag ett deltidsjobb på en salladsbar, och detta slutade på bästa möjliga sätt. Igår var jag där och gjorde ett litet prova-på-pass, och senare på kvällen ringde managern och sa att jag var väldigt välkommen att joina teamet. Så imorgon gör jag min första dag på restaurangen SumoSalad i det helt nybyggda köpcentret One New Change i City of London. Positionen är deltid, från 11:00 till 14:30, så det blir ett perfekt komplement efter mitt frukostpass på Moma, och kommer dessutom genera ungefär 4000 kronor extra i månaden som jag kan spendera på precis vad jag vill. JA TACK, säger vi till det.

Over and out.

Söndagsångest och födelsedag!

Idag är det en riktig sån där dag då man undrar lite vad fan man håller på med, kråmar sig i soffan, suckar och försöker förstå meningen med livet. Imorgon börjar en ny jobbvecka, och trots att denna dag bara är en av två lediga i veckan, så går all energi åt att svära över att man inte ska vara ledig imorgon också. Som tur är har veckan som kommer lite trevligheter att bjuda på.

På onsdag fyller jag 20 år. Det kommer förflyta tämligen odramatiskt, i och med att jag redan får köpa vin och sprit här, dessutom i närmaste mataffär. För det finns väl ingen annan höjdpunkt med att man fyller 20? I helgen kommer det förmodligen bli lite födelsedagskalas hemma i lägenheten, med korv i bröd och födelsedagstårta förhoppningsvis.

Igår var jag på en kalorikväll hos Linn. Hon hade under dagen gjort ett besök på den fantastiska butiken Totally Swedish och köpt en falukorv och massa andra godsaker. Det resulterade i ugnsbakad falukorv och ris, Sourcream&Onion-chips och vitlöksdipp, och Gott&Blandat, nersköljt med ungefär 3½ liter Cola.
Idag ska jag inte göra någonting utav värde, förutom att äta vilket ska vara bra för kroppen har jag hört. Jag tänker inte ens laga mat, jag tänker rosta två mackor och slänga på lite skinka och ost, och äta utan dåligt samvete. Det får vara bra så. Sen ska jag se på Inception. Sen ska jag spendera resten av tiden med att oja över livet och lyssna på Who You Are av Jessie J - den bästa låten just nu;

Don't lose who you are, in the blur of the stars
Seeing is deceiving, dreaming is believing -
It's okay not to be okay
Sometimes it's hard to follow your heart
Tears don't mean you're losing - everybody's bruising,
Just be true to who you are

Over and out.

Framtidsplaner, audition och rävar!

Vi har sakta knallat in i mars, och det verkar lite som om vintern plötsligt kom på att den faktiskt måste ta en sväng förbi London. I veckan har det varit jättekallt. Det har inte regnat på länge, men igår morse såg jag en frusen spottloska på vägen upp till busshållsplatsen, så det tog jag som ett tecken på att det var kallt. På samma väg stötte jag även på en räv. Klockan är alltså tjugo i sex på morgonen, jag går med raska steg till bussen, kommer till ett vägskäl och möter en livs levande räv. Den tittar på mig ett slag och traskar därefter ointresserat förbi, typ en meter från mina fötter. Saken är den att rävar är ganska vanligt i London. De lever mest på folks sopor och trasar sönder saker, vilket kan va jobbigt. Men min räv var snäll.

Jag sa ju att jag skulle på audition i veckan, men jag var inte där. Dels orkade jag inte, och så kunde ingen på jobbet hoppa in i mitt ställe. Dessutom skulle auditionjobbet innebära att jag flyttade till Tokyo, vilket i och för sig skulle varit spännande, men också jobbigt eftersom jag är så lång och stor och förmodligen skulle trampa ihjäl alla där.

Jag har sökt en del nya jobb för tillfället. Det vore kul att hitta på något annat, men å andra sidan så kommer jag inte vara kvar så länge i London. Sanningen är faktiskt att jag nu har ett datum då jag planerar att åka hem. Runt 1:a juni kommer mitt äventyr i London att vara över, då jag kommer hem till Karlstad och jobbar över sommaren. Dit är det tre månader, som kommer gå sjukt fort. Jag ska verkligen ta tillvara på den tiden och uppleva det London som jag har lärt mig att uppskatta. Fram tills dess hoppas jag på att kunna komma hem en sväng, och kanske få något besök från folk som vill besöka? Bor ju i en mycket trevligare lägenhet nu, där det finns gott om sovplatser :)

Nu ska jag gå och handla. Det är billigt att handla mat här. Det kommer jag sakna.

Rapport från nya lyan!

Då var det ett tag sen man uppdaterade, vilket jag ber om ursäkt för. Jag lever och mår bra och är frisk, så nu har vi det uträttat. Frida har flyttat hem och jag har flyttat vidare från mitt kära sydväst till norra London, till tre väldigt trevliga svenskar där jag numera bor i ett litet kollektiv i ett judekvarter, vilket kan bjuda på goda skratt. Att bo i kollektivet alltså, inte judarna. Har nu bott här i lite mer än en vecka och det känns väldigt bra. Frida är saknad, men det är även Gott&Blandat-påsar, och de kan jag ju leva utan, så det kommer nog gå bra!

Jag jobbar vidare med min förbannade yoghurt och är trött på det, men det får gå bra. Det gäller att fylla resten av tiden med trevliga saker. Det känns lite ljusare i hjärtat när man hör att folk pulsar i meterhöga snödrivor hemma, när man själv strosar med uppkavlad tröja och solbrillor nedför Oxford Street i femtongradig värme, omringad av fashionistor som hänger på London Fashion Week och känner sig allmänt cool.

Har under de senaste veckorna arbetat på en monolog som jag ska framföra imorgon på Victoria&Albert Museum här i London. De har en HBTQ-dag (Homo, Bi, Trans, Queer) med föreläsningar, utställningar och framträdanden, och genom en kontakt på Putney Theatre Company där jag spelade i januari, fick jag en liten plats på programmet. Uppgiften har alltså varit att skriva en 20 minuter lång monolog på engelska, om i princip vad jag vill inom HBTQ-ämnet, vilket har resulterat i några sidors text. Detta ska jag alltså framföra imorgon, och det ska bli spännande. Ska försöka få det filmat så att omvärlden får se :)
Imorgon kväll blir det utgång till klubben Heaven där vi ska se nya stjärnskottet Jessie J som är sjukt grym! Det ska bli kul!

På tisdag ska jag eventuellt på audition igen. Börjar pocka på så smått. Den här gången ska jag värma upp stämbanden och sjunga en truddelutt. Mer om det senare...

Ikväll blir det middag med kollektivet, och eventuellt en film och lite spel. Kycklingfilé och potatisgratäng står på menyn. Jag tror inte jag har ätit potatisgratäng sen den vi åt på studentbalen :O Om man räknar bort Janssons.

Puss och kram!

Brighton och Specialuppdrag!

I helgen var jag, Frida, Linn och Terese i Brighton över dagen. Simpelt, insåg vi, när det tog 45 minuter att åka dit och kostade £4,50 per resa. Tyvärr var det inte en sån där exemplarisk dag då man går och gottar sig i solen, äter Solero och säger: "Men hörrni, vi kunde ju inte ha VALT en bättre dag att åka till en kuststad på!" Vinden blåste liksom så att kinderna nästan fladdrade och det var sånt där regnigt, kristalligt duggregn i luften som trängde in i varenda por i ansiktet och varenda fiberpartikel i kläderna. Men inte hängde vi läpp för det! Det första vi gjorde när vi kom klockan nio på morgonen var att gå till närmsta H&M och köpa en extra tröja eftersom vi enträget bestämt oss för att det är vår nu. Därefter traskade vi gator upp och gator ner, in i små pittoreska butiker och marknadsgränder, och naturligtvis ut på Brighton Pier där allt var gjort av fett, socker och spelmaskiner, allt med ett salt stänk från havet. Mot kvällningen gick vi på måfå in på en café för att ta en kaffe. Cafét visade sig efter en stund vara svenskt, och bakom disken jobbade en svensk tjej som vi förvisso inte kände igen, men som hade gått mediaprogrammet på Sundsta-Älvkullegymnasiet i Karlstad, ett år över oss musikare på Sundsta-Älvkullegymnasiet i Karlstad. När vi senare sprang på en till Karlstadbo och gemensam vän på shoppingcentret i Brighton (en vän som visserligen också bor i London men som vi absolut inte visste var i Brighton samtidigt som oss) ville man liksom gå och sätta sig i ett hörn, slå armarna om sig och vagga fram och tillbaka. Särskilt jag, eftersom jag dagen innan hade träffat Jonatan från Oskarshamn och hans nya bekantskap Anna, som också visade sig vara från min lilla stad ovanför Vänern, och gått på (trumvirvel) Sundsta-Älvkullegymnasiet i Karlstad. Hela min årsförbrukning av förvåning har jag således gjort slut på i helgen, så nu ska jag sluta vara förvånad över saker och ting.

Igår var jag på ett litet specialuppdrag för jobbet. En viktig låda skulle levereras till en Mr Burton i Loughborough. Detta sa mig absolut ingenting, och jag åtog mig uppdraget som den pengagiriga man jag innerst inne är. När jag kvällen innan använder det fantastiska verktyget Google Maps inser jag att det ligger halvvägs till Leeds, vilket är en bra bit uppåt i England. Så jag fick mig en liten dagstur, som överlag var ytterst ointressant eftersom jag på tågresan upp satt mittemellan två fönster. Jag hade således en stor balk åt vänster och kunde därför inte se något av det vackra landskapet, och åt höger satt det en man i turban och skymde resten av sikten. När jag gick av på stationen i Loughborough hittade jag direkt en taxi som körde mig till företaget jag skulle till, jag lämnade paketet, taxin körde mig tillbaka till stationen och på tågresan hem somnade jag. Men jag fick se lite gröna kullar och massa stenhus, och jag fick en utomordentlig bild över perrongen i Loughborough när jag väntade på tåget hem, så jag är nöjd. Dessutom ska man ju inte gnälla när man tjänar pengar på att sova på ett tåg :)

Nu ska jag duscha, sen ska jag gå och lägga mig, för imorgon ska jag upp tidigt och sälja yoghurt faktiskt.

Flytt och judekalas!

Nu har det gått ett litet tag sen jag uppdaterade senast, och jag kan gott och väl förstå om ni tror att jag blivit förtappad och förslappad. Det har jag väl till viss del, men bara till det bättre enligt mig.

Livet traskar på, och alla de där praktiska sakerna som jag borde ta tag i skjuter jag lite på för att det kommer mer saker i vägen som antingen är mer brådskande eller roligare. Nu har jag och Frida bott i London i fem månader, och det är inte förrän nu som jag verkligen börjar njuta av min tid här. Frida har bestämt sig för att ta tag i livet, så den 16:e februari flyttar min kära roomie hem till Sverige igen. Detta innebär att jag också måste röra på mig, i och med att jag inte vill bo kvar i vårt tvillingrum med någon random snubbe som vår landlord hittat. Så det är prio ett för tillfället. Sen skulle jag söka nytt jobb också, men det får kanske vänta ett tag. I slutet av februari ska det tydligen finnas fler jobb dessutom.

I fredags var jag iväg till mina nyfunna vänner i Manor House till deras kollektiv "Judehuset", där vi åt och drack och lyssnade på min grymma party-lista på Spotify. Judehuset ligger i ett judekvarter, vilket är lite charmigt. Har nog aldrig sett så mycket korkskruvslockar på en och samma kväll. Har även börjat utforska Londons uteliv, vilket är ett mycket trevligt tidsfördriv, men ett mycket dåligt pengafördriv. Ett mycket bra pengafördriv är att gå på muséer, eftersom det är gratis, och det har jag faktiskt gjort en del nu på sistone, i och med att Frida ska åka hemåt och vill få sin kulturella kvot väl uppfylld innan hon åker tillbaka till Kil där det är mycket mindre troligt att man kan få gå och titta på äkta skisser av Da Vinci och sånt där.

Nu ska jag gå och sova, för imorgon ska jag ut på ett litet uppdrag med jobbet! Helt själv! Läskigt, men spännande!

Fotomodell och jobbsökande!

Jag vill ha ett nytt jobb. Jag fick lite nog i måndags när vi började med en ny kampanj på Moma, där vi ska hojta på alla som går runt med en croissant och försöka få dom att byta sin croissant mot en Moma-frukost utan kostnad. Det innebär att jag ska hålla ordning på min vagn, sköta displayen, sälja, ta hand om kunder, dela ut provsmaker och flyers till folk som går förbi, och nu alltså få stressade pendlare att byta bort sina croissanter mot yoghurt... Så igår kändes det skit, men idag lite bättre när jag fått klaga lite för min manager som då kom och hjälpte till halva dagen idag.

På måndag ska jag vara fotomodell! Hur gick det här till? Jo, fallet är som sådant, att när jag någon månad innan jul var och klippte mig hos en elev på Tony&Guy, så var det en piffig liten damfrisör där som frågade om jag hade lust att vara med på en fotografering i slutet av Januari. Det fanns alltför få anledningar att tacka nej, så det gjorde jag såklart inte. Så på lördagkväll ska jag till Tony&Guy och få gratis klippning, och på måndag blir det fotografering i Hammersmith. Jag vet fortfarande inte om det är för Tony&Guy eller om det är något privat som frisören pysslar med, men jag tänkte ta reda på det på lördag.

Imorgon ska jag åka ut till Westfield Shopping Center och söka jobb! Var där igår och rekade lite, så imorgon får åtta olika butiker sig ett besök av en Olle. Det är ett jättefint och fancy ställe, och det vore skitkul att jobba (HELTID) där! Önska mig lycka till!

Galen helg!

Det har varit en väldigt rolig vecka. Utsålda föreställningar varje kväll sen i tisdags, och helgen skulle kunna sammanfattas med fyra bokstäver: F, E, S och T.
I fredags efter föreställningen mötte jag upp med Jonatan och Anna vid Charing Cross, varifrån vi tog oss till klubben Heaven, där vi senare mötte upp en David, en Joakim, en Linnea och en Jenny. En hel jävla svenskorgie med andra ord. Och väl där inne mötte vi två svenskar till som jag glömt vad de hette... Galen kväll som slutade med ringande öron på 04:15-bussen till Putney, på vilken jag och Jonatan naturligtvis somnade. Som tur var gick den bara till Putney, så det ordnade sig ju fint. Efter några timmars välförtjänt sömn tog jag mig upp ur sängen och hann under lördageftermiddagen både installera The Sims 3 och träffa Linn och Terese som kom hem en snabbis med saft och Maltesers, och det firade vi med att titta på första avsnittet av Lost. Ja, det var första gången jag såg Lost, tänkte att det var på tiden. Efter detta var det dags att göra sig iordning och ta sig ner till teatern för sista föreställningen av våran lilla show. Det gick som smort, och efter föreställningen var det dags för traditionsenlig fest. En halvtimma innan midnatt korkade vi upp flaskorna och tog för oss av mat och snacks, och därefter var det full rulle, som sig bör. Vill meddela alla teatermänniskor att teaterfester ser precis likadana ut vart man än åker i världen. Vi åt, drack, babblade och dansade hela natten och morgonen, och jag kom hem klockan halv nio, efter att ha tagit mig en extra tur ut till Kingston och tillbaka, eftersom jag somnade på bussen... igen! Sammanfattningsvis var har det varit en sjukt kul helg! Tack för det, sånt behöver vi mer av!

Nu är teatern slut, så i veckan ska jag försöka ta tag i mitt jobbsökande. Känner trots allt att yoghurt inte är mitt kall i livet, så nu är det dags att se sig om efter något nytt. Frukostförsäljning känns så 2010. Kanske ska gå över till lunch nu?

Sverigebesök, Lejonkungen, Te och Premiär!

En och en halv vecka går fort, särskilt när man fyller den veckan med flertalet trevliga och intensiva saker! I London har det blivit varmare. Förra veckan mätte temperaturen 13 grader och sol. Inte så illa som det inte låter! Liksom för att göra tillvaron bättre så fick jag ju även besök från Sverige i veckoslutet, nämligen av Mamma och väninnan Lotta, vilket resulterade i en tempofylld helg med massa trevligheter. I fredags gick vi och såg The Lion King, jag för andra gången, och den var som väntat magnifik. Man sitter liksom där i salongen och funderar seriöst på om man någonsin kommer se något häftigare i hela sitt liv. Det återstår att se. Efter en English Breakfast på lördagsmorgonen tog vi en sväng genom innerstaden och det slutade med Afternoon Tea på eftermiddagen (givetvis). Detta avnjöts på Fortnum and Mason. Jag har nog aldrig druckit så mycket te på en och samma gång, eller ätit så mycket smörgåssnittar, scones, sylter, marmelader, kakor och bakverk på samma gång, eller blivit så mätt på bådadera på samma gång. Efter det tog jag och Mammsen en sväng förbi Roehampton så hon fick titta på mitt och Fridas boende, och efter det for vi in mot staden och tog oss några öl på den närmsta puben till Mammsens hotell. Helgen kan sammanfattas som tremendously pleasant som man säger här borta, eller "gôrtrevli" som vi skulle sagt på värmländska.

I tisdags var det dags för premiär på Putney Arts Theatre. Fem små nyskrivna akter hade då sitt uruppförande inför en fullsatt salong. Med salong menas en liten studio på 7x9 meter, och med fullsatt menas 50 personer. Men skoj hade vi allihop. I veckan följer föreställningar varje kväll klockan kvart i åtta fram tills på lördag.

Jag har börjat söka nytt jobb förresten. När man nästan överväger själmord varje morgon när väckarklockan ringer innan jobbet så kanske man borde ta det som en liten hint, att nu är det dags att se sig om efter något nytt. Så det blir nästa projekt. Önska mig lycka till!

Det roliga närmar sig!

Idag är det måndag igen. Efter 40 minuter på jobbet i morse längtade jag efter helg igen, är det ett tecken på att jag borde se mig om efter något annat? Vi får väl se vad som blir nu när dessa två ganska intensiva veckor är över. Saken är ju faktiskt den att det kommer bli fullt upp nu, vilket känns upplyftande! På torsdag kommer min kära Mamma och hennes vän hit till London och det ska bli jättemysigt! På fredag ska vi gå på The Lion King. När jag tänker på det blir jag alldeles överexalterad, och jag är fast besluten om att få alla i hela världen att se den minst en gång, för det är den värd. Har sett den en gång förut, och vill se den tusen gånger till - så bra är den.

Sen repar vi ju för fullt nu på Putney Arts Theatre; nästa tisdag är det minsann premiär! Vart tog den tiden vägen? Så om ni har vägarna förbi Putney nästa tisdag till lördag så borde ni svänga in på teatern och skratta åt en Olle som försöker snacka både amerikanska och brittiska, det kan säkert bli roligt.

Idag har jag bott i London i 17 veckor. Nästan fyra månader. När jag inser att jag faktiskt sitter här i London med hela min garderob och diverse andra saker, bor, jobbar, handlar mat, betalar hyra, tar en fika på nåt café, så känns det på något sätt surrealistiskt. När man kommer från Karlstad trodde man ju aldrig att en storstad som London skulle kunna bli till en vardag. Men tro på fan att det har blivit det ändå. Håhåjaja.

Audition nouveau!

Idag är det lördag och idag ska inte göras någonting av upplevelsemässigt värde. Från i torsdags tills nästa torsdag är det nämligen Snåla Veckan, med så små kostnader som möjligt, därför ska det endast promeneras mellan Roehampton och Putney, och i värsta fall åkas buss till jobbet. Nästa torsdag kommer ju även Mamman hit till London med en god vän, så då blir det liv och hålligång hela helgen. Afternoon Tea på Fortnum and Mason och The Lion King står hittills på schemat, och mer lär det väl bli! Det ska bli så skoj!

I torsdags var jag på audition igen. Det är någonting med Disneyland i Paris som lockar, därför gick jag dit en gång till när de hade auditions för nya karaktärsarbetare. Det hela slutade precis som förra gången (se inlägget Audition, si'l vous plait i September), nämligen att jag tog mig igenom hela auditionen igen (även dansdelen, haha) och fick lämna mitt CV, som blir medtaget till Paris där det väntar på ett kontrakt som passar mitt startdatum och mitt slutdatum. Vi får se om de hör av sig helt enkelt! Under tiden ska jag söka ett nytt jobb här i London. Jag har gjort mitt på Moma, plus att jag behöver ett heltidsjobb och dra in lite mer kosing så att det går att unna sig lite roligt här.

Imorgon blir det rep hela dagen på teatern. Premiär tisdag den 18:e, så nu är vi inne på sluttampen. Det är riktigt kul. I en pjäs ska jag spela amerikansk tonårskille, och i måndags hade vi en dialektcoach med på repet, så nu är min amerikanska oklanderlig i alla fall. I så fall är det svårare med brittiskan, men det artar sig!

Nu ska jag och Frida ta en promenad i solen bort till Linn, där vi ska vara skabbiga, äta glass och se på Skins! Skins är den absolut bästa serien som går att ses med mänskliga ögon, och igår introducerade jag den för både Frida och Linn. Tror de gillade den.

Puss och kram!

Semestern är slut!

I skrivande stund är jag inne på mina sista, flämtande timmar på semestern. Imorrn börjar allvaret igen. Klockan 04:50 imorgon ringer väckarklockan, klockan 04:50:02 trycker jag på snos och somnar om, och klockan 05:10 kommer jag motvilligt släpa mig upp i sittande ställning, klia mig på ryggen, gå upp och tvätta mig, klä på mig, dricka ett glas vatten och sen gå till bussen. Det är så mina mornar ser ut. Jag har således inga gulliga mornar som på Kellogg's Special K-reklamerna, men det är okej.

Det ska bli lite roligt att komma tillbaka till jobbet och hälsa på mina stammisar som köper sin frukost hos mig varje morgon. Det är en särskilt trevlig kvinna från New Orleans som jag har saknat som gav mig en liten nyckelringspingla i julklapp strax innan jul. Hon är söt! Hoppas hon haft en trevlig jul. Och sen har vi ju mannen som alltid glömmer någonting. Ibland glömmer han att ge mig betalt, och ibland ger han mig betalt men glömmer sin frukost. Det är i sådana här lägen man kar urskilja kvällsmänniskorna från morgonmänniskorna.

Imorgon ska jag ta en powerwalk med Linn. På onsdag ska jag repa inför teaterpremiären om två veckor. På torsdag ska jag på äventyr. Mer om det senare. Nu ska jag sova. Godnatt.

2011 i London

Sverige ena dagen och England den andre.
En veckas semester i Sverige gick fort, men ack så trevligt det var! Hann med att träffa nästan alla jag ville träffa, och resten lovar jag att boka in tills nästa Sverigebesök.
Julafton firades traditionsenligt i Kristinehamn hos släkten, och Juldagen firades året till ära med kalas i gamla vänners lag! Därefter blev det ett besök hos andra släkthalvan i väst, varpå Karlstad blev slutgiltig destination innan tillbakaresa till London. Varför gick det så fort?

London tog emot oss med strålande värme! Hela 10 grader varmt, och bar backe. I och med att det var -20 hemma vissa stunder kändes det ju till det närmsta som rena tropikerna, och min högst utvecklade hjärna räknade ut att det var hela 30 grader varmare i London, vilket är sjukt om man tänker på det.
Igår var det nyårsafton, och det firades även här i London. Och vi var ett gäng svenskar som tog emot det nya året; Frida, Linn, Terese samt fyra respektive vänner, alla av kvinnligt kön, vilket fick mig att känna mig som en pimp. Vid sextiden tog vi oss ner till en portugisisk restaurang som heter Nando's där vi åt tills vi nästan sprack, för att sedan ta oss in till London Eye, där det, enligt en käck guide på internet, skulle bjudas på sprakande nyårsfyrverkerier. Vi kom dit onödigt tidigt, trängdes oss fram till Ögat och inväntade det nya året. När samtliga fem som behövde gå på bajamaja hade virrat bort sig, och när resterande tre hade irriterat sig klart på sju hoppande, skrikande indier som svingar Jack Daniels-flaskor runt sig, bestämde vi oss för att detta kanske inte var något för oss ändå. Så vi hittade de fem kissnödiga, och drog oss tillbaka till närmsta tunnelbanestation, där vi slutligen bestämde oss för att åka tillbaks till Putney. Så det gjorde vi, ställde oss på Putney Bridge och tittade på nyårsfyrverkerierna därifrån. Tyckte det blev ett trevligt överslag till det nya året ändå. Kvällen avslutades hos någon rik brat som hade ett tomt hus, tillsammans med fem killar som dreglade över mina blonda, blåögda vänner. Haha, det var faktiskt ganska kul, men vi tröttnade när fulla 93:or började droppa in och tyckte att vi skulle sova där, så då åkte vi hem.

Idag är det 2011 och mitt nyårslöfte är att hålla igång och komma i form. Jag kan nog tro att det är ett av de vanligaste nyårslöftena, men jag menar allvar. Sen jag flyttade till London har min kondition sakta gett upp, dött, begravts, förmultnat och växt upp som maskrosblad. Det är liksom inte okej att ha ont i lungorna i 20 minuter när man sprintar 130 meter till bussen. Så detta ska jag försöka ta tag i. Och så mindre sötsaker. Dessutom ska jag försöka blicka framåt, glömma gamla tråkigheter, glädjas åt glada stunder och lära mig av dåliga. Det låter väl som en bra plan?

Gott nytt år!