Rapport från nya lyan!

Då var det ett tag sen man uppdaterade, vilket jag ber om ursäkt för. Jag lever och mår bra och är frisk, så nu har vi det uträttat. Frida har flyttat hem och jag har flyttat vidare från mitt kära sydväst till norra London, till tre väldigt trevliga svenskar där jag numera bor i ett litet kollektiv i ett judekvarter, vilket kan bjuda på goda skratt. Att bo i kollektivet alltså, inte judarna. Har nu bott här i lite mer än en vecka och det känns väldigt bra. Frida är saknad, men det är även Gott&Blandat-påsar, och de kan jag ju leva utan, så det kommer nog gå bra!

Jag jobbar vidare med min förbannade yoghurt och är trött på det, men det får gå bra. Det gäller att fylla resten av tiden med trevliga saker. Det känns lite ljusare i hjärtat när man hör att folk pulsar i meterhöga snödrivor hemma, när man själv strosar med uppkavlad tröja och solbrillor nedför Oxford Street i femtongradig värme, omringad av fashionistor som hänger på London Fashion Week och känner sig allmänt cool.

Har under de senaste veckorna arbetat på en monolog som jag ska framföra imorgon på Victoria&Albert Museum här i London. De har en HBTQ-dag (Homo, Bi, Trans, Queer) med föreläsningar, utställningar och framträdanden, och genom en kontakt på Putney Theatre Company där jag spelade i januari, fick jag en liten plats på programmet. Uppgiften har alltså varit att skriva en 20 minuter lång monolog på engelska, om i princip vad jag vill inom HBTQ-ämnet, vilket har resulterat i några sidors text. Detta ska jag alltså framföra imorgon, och det ska bli spännande. Ska försöka få det filmat så att omvärlden får se :)
Imorgon kväll blir det utgång till klubben Heaven där vi ska se nya stjärnskottet Jessie J som är sjukt grym! Det ska bli kul!

På tisdag ska jag eventuellt på audition igen. Börjar pocka på så smått. Den här gången ska jag värma upp stämbanden och sjunga en truddelutt. Mer om det senare...

Ikväll blir det middag med kollektivet, och eventuellt en film och lite spel. Kycklingfilé och potatisgratäng står på menyn. Jag tror inte jag har ätit potatisgratäng sen den vi åt på studentbalen :O Om man räknar bort Janssons.

Puss och kram!

Brighton och Specialuppdrag!

I helgen var jag, Frida, Linn och Terese i Brighton över dagen. Simpelt, insåg vi, när det tog 45 minuter att åka dit och kostade £4,50 per resa. Tyvärr var det inte en sån där exemplarisk dag då man går och gottar sig i solen, äter Solero och säger: "Men hörrni, vi kunde ju inte ha VALT en bättre dag att åka till en kuststad på!" Vinden blåste liksom så att kinderna nästan fladdrade och det var sånt där regnigt, kristalligt duggregn i luften som trängde in i varenda por i ansiktet och varenda fiberpartikel i kläderna. Men inte hängde vi läpp för det! Det första vi gjorde när vi kom klockan nio på morgonen var att gå till närmsta H&M och köpa en extra tröja eftersom vi enträget bestämt oss för att det är vår nu. Därefter traskade vi gator upp och gator ner, in i små pittoreska butiker och marknadsgränder, och naturligtvis ut på Brighton Pier där allt var gjort av fett, socker och spelmaskiner, allt med ett salt stänk från havet. Mot kvällningen gick vi på måfå in på en café för att ta en kaffe. Cafét visade sig efter en stund vara svenskt, och bakom disken jobbade en svensk tjej som vi förvisso inte kände igen, men som hade gått mediaprogrammet på Sundsta-Älvkullegymnasiet i Karlstad, ett år över oss musikare på Sundsta-Älvkullegymnasiet i Karlstad. När vi senare sprang på en till Karlstadbo och gemensam vän på shoppingcentret i Brighton (en vän som visserligen också bor i London men som vi absolut inte visste var i Brighton samtidigt som oss) ville man liksom gå och sätta sig i ett hörn, slå armarna om sig och vagga fram och tillbaka. Särskilt jag, eftersom jag dagen innan hade träffat Jonatan från Oskarshamn och hans nya bekantskap Anna, som också visade sig vara från min lilla stad ovanför Vänern, och gått på (trumvirvel) Sundsta-Älvkullegymnasiet i Karlstad. Hela min årsförbrukning av förvåning har jag således gjort slut på i helgen, så nu ska jag sluta vara förvånad över saker och ting.

Igår var jag på ett litet specialuppdrag för jobbet. En viktig låda skulle levereras till en Mr Burton i Loughborough. Detta sa mig absolut ingenting, och jag åtog mig uppdraget som den pengagiriga man jag innerst inne är. När jag kvällen innan använder det fantastiska verktyget Google Maps inser jag att det ligger halvvägs till Leeds, vilket är en bra bit uppåt i England. Så jag fick mig en liten dagstur, som överlag var ytterst ointressant eftersom jag på tågresan upp satt mittemellan två fönster. Jag hade således en stor balk åt vänster och kunde därför inte se något av det vackra landskapet, och åt höger satt det en man i turban och skymde resten av sikten. När jag gick av på stationen i Loughborough hittade jag direkt en taxi som körde mig till företaget jag skulle till, jag lämnade paketet, taxin körde mig tillbaka till stationen och på tågresan hem somnade jag. Men jag fick se lite gröna kullar och massa stenhus, och jag fick en utomordentlig bild över perrongen i Loughborough när jag väntade på tåget hem, så jag är nöjd. Dessutom ska man ju inte gnälla när man tjänar pengar på att sova på ett tåg :)

Nu ska jag duscha, sen ska jag gå och lägga mig, för imorgon ska jag upp tidigt och sälja yoghurt faktiskt.

Flytt och judekalas!

Nu har det gått ett litet tag sen jag uppdaterade senast, och jag kan gott och väl förstå om ni tror att jag blivit förtappad och förslappad. Det har jag väl till viss del, men bara till det bättre enligt mig.

Livet traskar på, och alla de där praktiska sakerna som jag borde ta tag i skjuter jag lite på för att det kommer mer saker i vägen som antingen är mer brådskande eller roligare. Nu har jag och Frida bott i London i fem månader, och det är inte förrän nu som jag verkligen börjar njuta av min tid här. Frida har bestämt sig för att ta tag i livet, så den 16:e februari flyttar min kära roomie hem till Sverige igen. Detta innebär att jag också måste röra på mig, i och med att jag inte vill bo kvar i vårt tvillingrum med någon random snubbe som vår landlord hittat. Så det är prio ett för tillfället. Sen skulle jag söka nytt jobb också, men det får kanske vänta ett tag. I slutet av februari ska det tydligen finnas fler jobb dessutom.

I fredags var jag iväg till mina nyfunna vänner i Manor House till deras kollektiv "Judehuset", där vi åt och drack och lyssnade på min grymma party-lista på Spotify. Judehuset ligger i ett judekvarter, vilket är lite charmigt. Har nog aldrig sett så mycket korkskruvslockar på en och samma kväll. Har även börjat utforska Londons uteliv, vilket är ett mycket trevligt tidsfördriv, men ett mycket dåligt pengafördriv. Ett mycket bra pengafördriv är att gå på muséer, eftersom det är gratis, och det har jag faktiskt gjort en del nu på sistone, i och med att Frida ska åka hemåt och vill få sin kulturella kvot väl uppfylld innan hon åker tillbaka till Kil där det är mycket mindre troligt att man kan få gå och titta på äkta skisser av Da Vinci och sånt där.

Nu ska jag gå och sova, för imorgon ska jag ut på ett litet uppdrag med jobbet! Helt själv! Läskigt, men spännande!

Fotomodell och jobbsökande!

Jag vill ha ett nytt jobb. Jag fick lite nog i måndags när vi började med en ny kampanj på Moma, där vi ska hojta på alla som går runt med en croissant och försöka få dom att byta sin croissant mot en Moma-frukost utan kostnad. Det innebär att jag ska hålla ordning på min vagn, sköta displayen, sälja, ta hand om kunder, dela ut provsmaker och flyers till folk som går förbi, och nu alltså få stressade pendlare att byta bort sina croissanter mot yoghurt... Så igår kändes det skit, men idag lite bättre när jag fått klaga lite för min manager som då kom och hjälpte till halva dagen idag.

På måndag ska jag vara fotomodell! Hur gick det här till? Jo, fallet är som sådant, att när jag någon månad innan jul var och klippte mig hos en elev på Tony&Guy, så var det en piffig liten damfrisör där som frågade om jag hade lust att vara med på en fotografering i slutet av Januari. Det fanns alltför få anledningar att tacka nej, så det gjorde jag såklart inte. Så på lördagkväll ska jag till Tony&Guy och få gratis klippning, och på måndag blir det fotografering i Hammersmith. Jag vet fortfarande inte om det är för Tony&Guy eller om det är något privat som frisören pysslar med, men jag tänkte ta reda på det på lördag.

Imorgon ska jag åka ut till Westfield Shopping Center och söka jobb! Var där igår och rekade lite, så imorgon får åtta olika butiker sig ett besök av en Olle. Det är ett jättefint och fancy ställe, och det vore skitkul att jobba (HELTID) där! Önska mig lycka till!

Galen helg!

Det har varit en väldigt rolig vecka. Utsålda föreställningar varje kväll sen i tisdags, och helgen skulle kunna sammanfattas med fyra bokstäver: F, E, S och T.
I fredags efter föreställningen mötte jag upp med Jonatan och Anna vid Charing Cross, varifrån vi tog oss till klubben Heaven, där vi senare mötte upp en David, en Joakim, en Linnea och en Jenny. En hel jävla svenskorgie med andra ord. Och väl där inne mötte vi två svenskar till som jag glömt vad de hette... Galen kväll som slutade med ringande öron på 04:15-bussen till Putney, på vilken jag och Jonatan naturligtvis somnade. Som tur var gick den bara till Putney, så det ordnade sig ju fint. Efter några timmars välförtjänt sömn tog jag mig upp ur sängen och hann under lördageftermiddagen både installera The Sims 3 och träffa Linn och Terese som kom hem en snabbis med saft och Maltesers, och det firade vi med att titta på första avsnittet av Lost. Ja, det var första gången jag såg Lost, tänkte att det var på tiden. Efter detta var det dags att göra sig iordning och ta sig ner till teatern för sista föreställningen av våran lilla show. Det gick som smort, och efter föreställningen var det dags för traditionsenlig fest. En halvtimma innan midnatt korkade vi upp flaskorna och tog för oss av mat och snacks, och därefter var det full rulle, som sig bör. Vill meddela alla teatermänniskor att teaterfester ser precis likadana ut vart man än åker i världen. Vi åt, drack, babblade och dansade hela natten och morgonen, och jag kom hem klockan halv nio, efter att ha tagit mig en extra tur ut till Kingston och tillbaka, eftersom jag somnade på bussen... igen! Sammanfattningsvis var har det varit en sjukt kul helg! Tack för det, sånt behöver vi mer av!

Nu är teatern slut, så i veckan ska jag försöka ta tag i mitt jobbsökande. Känner trots allt att yoghurt inte är mitt kall i livet, så nu är det dags att se sig om efter något nytt. Frukostförsäljning känns så 2010. Kanske ska gå över till lunch nu?

Sverigebesök, Lejonkungen, Te och Premiär!

En och en halv vecka går fort, särskilt när man fyller den veckan med flertalet trevliga och intensiva saker! I London har det blivit varmare. Förra veckan mätte temperaturen 13 grader och sol. Inte så illa som det inte låter! Liksom för att göra tillvaron bättre så fick jag ju även besök från Sverige i veckoslutet, nämligen av Mamma och väninnan Lotta, vilket resulterade i en tempofylld helg med massa trevligheter. I fredags gick vi och såg The Lion King, jag för andra gången, och den var som väntat magnifik. Man sitter liksom där i salongen och funderar seriöst på om man någonsin kommer se något häftigare i hela sitt liv. Det återstår att se. Efter en English Breakfast på lördagsmorgonen tog vi en sväng genom innerstaden och det slutade med Afternoon Tea på eftermiddagen (givetvis). Detta avnjöts på Fortnum and Mason. Jag har nog aldrig druckit så mycket te på en och samma gång, eller ätit så mycket smörgåssnittar, scones, sylter, marmelader, kakor och bakverk på samma gång, eller blivit så mätt på bådadera på samma gång. Efter det tog jag och Mammsen en sväng förbi Roehampton så hon fick titta på mitt och Fridas boende, och efter det for vi in mot staden och tog oss några öl på den närmsta puben till Mammsens hotell. Helgen kan sammanfattas som tremendously pleasant som man säger här borta, eller "gôrtrevli" som vi skulle sagt på värmländska.

I tisdags var det dags för premiär på Putney Arts Theatre. Fem små nyskrivna akter hade då sitt uruppförande inför en fullsatt salong. Med salong menas en liten studio på 7x9 meter, och med fullsatt menas 50 personer. Men skoj hade vi allihop. I veckan följer föreställningar varje kväll klockan kvart i åtta fram tills på lördag.

Jag har börjat söka nytt jobb förresten. När man nästan överväger själmord varje morgon när väckarklockan ringer innan jobbet så kanske man borde ta det som en liten hint, att nu är det dags att se sig om efter något nytt. Så det blir nästa projekt. Önska mig lycka till!

Det roliga närmar sig!

Idag är det måndag igen. Efter 40 minuter på jobbet i morse längtade jag efter helg igen, är det ett tecken på att jag borde se mig om efter något annat? Vi får väl se vad som blir nu när dessa två ganska intensiva veckor är över. Saken är ju faktiskt den att det kommer bli fullt upp nu, vilket känns upplyftande! På torsdag kommer min kära Mamma och hennes vän hit till London och det ska bli jättemysigt! På fredag ska vi gå på The Lion King. När jag tänker på det blir jag alldeles överexalterad, och jag är fast besluten om att få alla i hela världen att se den minst en gång, för det är den värd. Har sett den en gång förut, och vill se den tusen gånger till - så bra är den.

Sen repar vi ju för fullt nu på Putney Arts Theatre; nästa tisdag är det minsann premiär! Vart tog den tiden vägen? Så om ni har vägarna förbi Putney nästa tisdag till lördag så borde ni svänga in på teatern och skratta åt en Olle som försöker snacka både amerikanska och brittiska, det kan säkert bli roligt.

Idag har jag bott i London i 17 veckor. Nästan fyra månader. När jag inser att jag faktiskt sitter här i London med hela min garderob och diverse andra saker, bor, jobbar, handlar mat, betalar hyra, tar en fika på nåt café, så känns det på något sätt surrealistiskt. När man kommer från Karlstad trodde man ju aldrig att en storstad som London skulle kunna bli till en vardag. Men tro på fan att det har blivit det ändå. Håhåjaja.

Audition nouveau!

Idag är det lördag och idag ska inte göras någonting av upplevelsemässigt värde. Från i torsdags tills nästa torsdag är det nämligen Snåla Veckan, med så små kostnader som möjligt, därför ska det endast promeneras mellan Roehampton och Putney, och i värsta fall åkas buss till jobbet. Nästa torsdag kommer ju även Mamman hit till London med en god vän, så då blir det liv och hålligång hela helgen. Afternoon Tea på Fortnum and Mason och The Lion King står hittills på schemat, och mer lär det väl bli! Det ska bli så skoj!

I torsdags var jag på audition igen. Det är någonting med Disneyland i Paris som lockar, därför gick jag dit en gång till när de hade auditions för nya karaktärsarbetare. Det hela slutade precis som förra gången (se inlägget Audition, si'l vous plait i September), nämligen att jag tog mig igenom hela auditionen igen (även dansdelen, haha) och fick lämna mitt CV, som blir medtaget till Paris där det väntar på ett kontrakt som passar mitt startdatum och mitt slutdatum. Vi får se om de hör av sig helt enkelt! Under tiden ska jag söka ett nytt jobb här i London. Jag har gjort mitt på Moma, plus att jag behöver ett heltidsjobb och dra in lite mer kosing så att det går att unna sig lite roligt här.

Imorgon blir det rep hela dagen på teatern. Premiär tisdag den 18:e, så nu är vi inne på sluttampen. Det är riktigt kul. I en pjäs ska jag spela amerikansk tonårskille, och i måndags hade vi en dialektcoach med på repet, så nu är min amerikanska oklanderlig i alla fall. I så fall är det svårare med brittiskan, men det artar sig!

Nu ska jag och Frida ta en promenad i solen bort till Linn, där vi ska vara skabbiga, äta glass och se på Skins! Skins är den absolut bästa serien som går att ses med mänskliga ögon, och igår introducerade jag den för både Frida och Linn. Tror de gillade den.

Puss och kram!

Semestern är slut!

I skrivande stund är jag inne på mina sista, flämtande timmar på semestern. Imorrn börjar allvaret igen. Klockan 04:50 imorgon ringer väckarklockan, klockan 04:50:02 trycker jag på snos och somnar om, och klockan 05:10 kommer jag motvilligt släpa mig upp i sittande ställning, klia mig på ryggen, gå upp och tvätta mig, klä på mig, dricka ett glas vatten och sen gå till bussen. Det är så mina mornar ser ut. Jag har således inga gulliga mornar som på Kellogg's Special K-reklamerna, men det är okej.

Det ska bli lite roligt att komma tillbaka till jobbet och hälsa på mina stammisar som köper sin frukost hos mig varje morgon. Det är en särskilt trevlig kvinna från New Orleans som jag har saknat som gav mig en liten nyckelringspingla i julklapp strax innan jul. Hon är söt! Hoppas hon haft en trevlig jul. Och sen har vi ju mannen som alltid glömmer någonting. Ibland glömmer han att ge mig betalt, och ibland ger han mig betalt men glömmer sin frukost. Det är i sådana här lägen man kar urskilja kvällsmänniskorna från morgonmänniskorna.

Imorgon ska jag ta en powerwalk med Linn. På onsdag ska jag repa inför teaterpremiären om två veckor. På torsdag ska jag på äventyr. Mer om det senare. Nu ska jag sova. Godnatt.

2011 i London

Sverige ena dagen och England den andre.
En veckas semester i Sverige gick fort, men ack så trevligt det var! Hann med att träffa nästan alla jag ville träffa, och resten lovar jag att boka in tills nästa Sverigebesök.
Julafton firades traditionsenligt i Kristinehamn hos släkten, och Juldagen firades året till ära med kalas i gamla vänners lag! Därefter blev det ett besök hos andra släkthalvan i väst, varpå Karlstad blev slutgiltig destination innan tillbakaresa till London. Varför gick det så fort?

London tog emot oss med strålande värme! Hela 10 grader varmt, och bar backe. I och med att det var -20 hemma vissa stunder kändes det ju till det närmsta som rena tropikerna, och min högst utvecklade hjärna räknade ut att det var hela 30 grader varmare i London, vilket är sjukt om man tänker på det.
Igår var det nyårsafton, och det firades även här i London. Och vi var ett gäng svenskar som tog emot det nya året; Frida, Linn, Terese samt fyra respektive vänner, alla av kvinnligt kön, vilket fick mig att känna mig som en pimp. Vid sextiden tog vi oss ner till en portugisisk restaurang som heter Nando's där vi åt tills vi nästan sprack, för att sedan ta oss in till London Eye, där det, enligt en käck guide på internet, skulle bjudas på sprakande nyårsfyrverkerier. Vi kom dit onödigt tidigt, trängdes oss fram till Ögat och inväntade det nya året. När samtliga fem som behövde gå på bajamaja hade virrat bort sig, och när resterande tre hade irriterat sig klart på sju hoppande, skrikande indier som svingar Jack Daniels-flaskor runt sig, bestämde vi oss för att detta kanske inte var något för oss ändå. Så vi hittade de fem kissnödiga, och drog oss tillbaka till närmsta tunnelbanestation, där vi slutligen bestämde oss för att åka tillbaks till Putney. Så det gjorde vi, ställde oss på Putney Bridge och tittade på nyårsfyrverkerierna därifrån. Tyckte det blev ett trevligt överslag till det nya året ändå. Kvällen avslutades hos någon rik brat som hade ett tomt hus, tillsammans med fem killar som dreglade över mina blonda, blåögda vänner. Haha, det var faktiskt ganska kul, men vi tröttnade när fulla 93:or började droppa in och tyckte att vi skulle sova där, så då åkte vi hem.

Idag är det 2011 och mitt nyårslöfte är att hålla igång och komma i form. Jag kan nog tro att det är ett av de vanligaste nyårslöftena, men jag menar allvar. Sen jag flyttade till London har min kondition sakta gett upp, dött, begravts, förmultnat och växt upp som maskrosblad. Det är liksom inte okej att ha ont i lungorna i 20 minuter när man sprintar 130 meter till bussen. Så detta ska jag försöka ta tag i. Och så mindre sötsaker. Dessutom ska jag försöka blicka framåt, glömma gamla tråkigheter, glädjas åt glada stunder och lära mig av dåliga. Det låter väl som en bra plan?

Gott nytt år!

Äntligen hemma!

"Jag har en plan" tänkte jag likt Sickan när jag bestämde att jag skulle åka hem mellan den 19:e och 29:e December. Eller rättare sagt, jag har ETT plan, nämligen från Stansted klockan 06:55 på söndagen med Ryanair. Planen var dödssäker in i minsta detalj; jag skulle åka till flygplatsen, gå igenom kontrollerna, sätta mig på flygplanet och låta piloterna göra resten. Vad kunde gå fel? Som den svensk jag är så räknade jag naturligtvis inte med att något så trivialt som snö kunde ställa till det så. Men nu är det ju så att när man bor i ett land vilket Golfströmmen flyter förbi relativt nära, så är ju något som minusgrader ett begrepp man nästan aldrig stött på, särskilt inte i trafikvärlden. Så den glädje jag kände när jag vaknade på lördagsmorgonen och såg att det kommit 7-8 centimeter snö utanför fönstret, förvandlades senare till frustration när jag insåg att det orsakade totalt KAOS i trafiken. Heathrow stängdes, Gatwick stängdes, och tror ni inte på fan att alla Ryanairs flygningar i hela London ställdes in till och med den 19:e December klockan 10:00? Om vi alltså hade valt att åka några timmar senare hade vi kommit iväg.

Jag, Linn och Terese åkte ut till Stansted på natten och möttes av säkert upp mot tusen strandsatta resenärer. Det kändes som om hälften av dessa köade till Ryanairs biljettdisk. Kön slingrade sig i en lång korv på flygplatsen, och det var ju inget annat att göra än att ställa sig sist i kön. Men efter två timmars köande, sura passagerare, idiotiska italienare som tränger sig före och ett rykte om att alla Ryanairs flygningar var totalt uppbokade fram till den 27:e December så tog vi saken i egna händer. Linn ringde då sin mamma, som vänligt nog fixade helt nya biljetter åt oss, till det tidigaste flyget möjliga, nämligen på tisdag till Oslo, istället för Göteborg. Dagens hederspris går alltså till henne!

Jag, Linn och Terese åkte sen tillbaks till London, hem till Linn där vi slocknade i sängen. Senare när vi vaknade tyckte vi synd om oss själva, jag gick och köpte ett paket Kellog's Frosties, mjölk och tre burkar Ben n Jerry's och vi satt i två hela dagar och bara såg på film och slöade, tills vi slutligen tog oss iväg till flygplatsen igen. Den här gången visade infotavlan att flyget faktiskt gick, så vi tog oss igenom kontrollerna, insåg till vår förtjusning att vi kunde köpa extra billig... eh... saft, eftersom vi nu skulle åka utanför EU, tog oss på planet och flaxade över till Oslo, där vi blev hämtade av Linns föräldrar. Fem i sju kom vi till Karlstad, perfekt till julkonserten på Sundsta som började klockan sju, och kvällen avslutades senare med pizza i Linns källare tillsammans med alla gamla vännerna.

Det är SKÖNT att vara hemma! Puss!

Sverige i jul!

I London sipprar tiden på. Idag gjorde jag min sista dag på Moma innan min semester! På söndag tar jag nämligen och pallrar mig hem till Karlstad. Just nu ska det bli otroligt skönt att få komma hem och slappna av måste jag säga. Är hemma till den 29:e, sen bär det av till London igen för nyårsfirande! Vi tänkte att det kanske blir lite drag här. Inte för att Karlstad inte har något att komma med - det är ju fyrverkerier på både Stora Torget och Sandgrundsudden minsann! Men vi tror att nyår i London kan bli ganska kul också.

Under veckorna brukar jag antingen fördriva tiden med att äta glass, umgås med Linn och Frida, eller repa inför Januaris teatervecka. Är ju som bekant nu med i den lokala teaterföreningen i Putney där jag bor, och en produktion som kommer sättas upp om några veckor. Det är skitkul! En utmaning att spela på engelska, och dessutom försöka snacka med brittisk accent...

Jobbet lunkar på, men jag börjar tröttna på att kliva upp klockan fem varje morgon. I slutet av januari kanske jag ska se mig om efter ett nytt jobb har jag bestämt. Att jag kanske ska, alltså. Vore kul att jobba i butik! Och jag menar, jag har ju faktiskt varit på anställningsintervju för Prada! Bara det är ju en merit, även fast jag inte fick jobbet. Och detta trots att jag inte har någon erfarenhet av yrket i fråga, så någon slags naturlig expedit-karisma måste jag ju utstråla, va?

Nu ska jag försöka packa, sen ska jag ge mig iväg till Linn och åka snålskjuts på hennes tvättmaskin eftersom våran inte funkar för tillfället. Våran vask är nämligen fullkomligt igenproppad, och rörmokaren som var här första gången i onsdags och andra gången igår har fortfarande inte fått ordning på den, och kommer inte tillbaks förrän imorgon bitti, vilket betyder att vi inte kan spola vatten, diska eller tvätta. Hurra. Tur då att man har en fin vän som bor hos en fin familj med fyravåningshus, sju bilar, kattungar för 800 pund styck och städerska anställd 18 timmar i veckan.

Ses i Sverige! Puss!

Audition, please!

Nu har en vecka gått sedan mitt senaste inlägg och under veckan har tillvaron ljusnat. Har väl fått ordning på en del trassel skulle man kunna säga, mestadels invärtes trassel. Dessutom var jag ju på audition, vilket var spontant och kul.

Förra tisdagen var jag och Frida och levde rövare i Putney. Vi tittade i affärer, köpte mat och beställde klipptid på Tony&Guy. Har ni hört vad crazy? Dessutom ville jag svänga förbi Putney Arts Theatre som vi så många gånger åkt förbi med bussen. Det visade sig vara en amatörteaterförening som ligger mitt i Putney, bara tio minuter från mig. Jag frågade om de skulle ha någon medlemskväll snart dit man kunde komma om man var intresserad av att bli medlem. Det skulle de inte, men däremot var det audition dagen därpå, klockan åtta.
"Fint" sa jag, och gick dit dagen efter.
De hade audition för en rad nyskrivna pjäser som ska spelas upp i ett liten show en vecka i januari. Vi läste lite texter, och spelade lite scener från några manus, vilket var en liten (och rolig) utmaning eftersom det var på engelska. Och det gick ju bra det där! Herr Regissör ringde några dagar senare och sa att han gärna ville ha med mig i några av pjäserna. Var där igår igen på genomläsning med resten av folket. Så i januari blir det lite teater igen. Ska bli kul!

Tidigare på dagen var jag och Frida och klippte oss på Tony&Guy, vilket blev bra! En av frisörerna måste ha slagits av häpnad över min kolossalt fantastiska benstruktur i ansiktet (...?) för hon frågade om jag ville vara med i en fotografering för Tony&Guy i slutet av januari. Ja, varför inte? :)

För att inte glömma har vi ju även haft maraton, jag, Linn och Frida. Harry Potter-maraton. 5½ film har vi minsann klarat av, ikväll ska vi titta klart på den sjätte, och i veckan ska vi pallra oss iväg på bio och se Hp7 part 1! Ja, det är lite skamligt att vi inte gjort det än, men jag skulle vilja se er göra det bättre själva med en lön som knappt sträcker sig över minimimåttet! Nej då, nu börjar det faktiskt flyta på ganska bra med ekonomin. Tror att det var alla de där borttappade passen som kostade i längden... Tur att jag brutit den vanan nu. Har ju köpt såna där passtuggummin nämligen, håller begäret borta. Försökte med passplåster, men det var inget för mig.

På jobbet har det inte hänt så mycket, förutom att vi i slutet av förra veckan lanserade en gröt i smakerna naturell och vanilj, som ska värmas två och en halv minut i mikron. Så nu vet ni det också, ifall någon skulle fråga.

I London har det inte hänt så mycket, om man inte räknar med de ynka centimetrar snö som orsakade totalt kaos i trafiken i slutet av veckan. Skolor stängdes, tågen blev inställda och hela Gatwick Airport var utan trafik i tre dagar. Det var nästan så att man saknade SJ där en stund.

Julen börjar närma sig, och om två veckor är jag hemma i Karlstad och myser i mitt rum med min kudde och mitt piano och min mamma och mina vänner. Det ska bli skönt. Är hemma 19-29 december, sen blir det nyårsfirande i London. Kan nog bli lite festligt, eller vad tror ni?

Julfint på bloggen

I en kombination av juletider och alldeles för mycket tid över på eftermiddagarna så knepade jag ihop en ny design till denna kära blogg. Tyckte att det var på tiden. När man bor i en stad där de börjar julpynta precis efter Halloween så bör man ju hänga i lite.

Igår var det första advent och den spenderades hos Linn i hennes biorum i källaren. Harry Potter och De Vises Sten visades i salongen, och i magarna stoppades det bullar, kakor, godis, choklad, chips och julmust. Det var min middag. Dessutom hade Linn en flaska glögg ståendes. Det förgyllde kvällen.

Idag är det måndag, och en synnerligen grå sådan, både till vädret och i sinnet. Jag försöker alltid att tänka att saker och ting kunde varit mycket värre, men visst är det ironiskt när ens hjärna envist tänker på saker som man inte vill tänka på? Det är som att hjärnan är vrång och bara fyller ens huvud med bilder och tankar som hjärtat inte orkar med bara för att jävlas. Och sånt gör mig trött. Jag ska bli god vän med min kudde ikväll. Tidigt.

Något som håller humöret uppe är tanken på att jag snart ska åka hem till släkt och vänner och fira jul. Om tre veckor är jag hemma. Det ska bli skönt.