Äntligen hemma!

"Jag har en plan" tänkte jag likt Sickan när jag bestämde att jag skulle åka hem mellan den 19:e och 29:e December. Eller rättare sagt, jag har ETT plan, nämligen från Stansted klockan 06:55 på söndagen med Ryanair. Planen var dödssäker in i minsta detalj; jag skulle åka till flygplatsen, gå igenom kontrollerna, sätta mig på flygplanet och låta piloterna göra resten. Vad kunde gå fel? Som den svensk jag är så räknade jag naturligtvis inte med att något så trivialt som snö kunde ställa till det så. Men nu är det ju så att när man bor i ett land vilket Golfströmmen flyter förbi relativt nära, så är ju något som minusgrader ett begrepp man nästan aldrig stött på, särskilt inte i trafikvärlden. Så den glädje jag kände när jag vaknade på lördagsmorgonen och såg att det kommit 7-8 centimeter snö utanför fönstret, förvandlades senare till frustration när jag insåg att det orsakade totalt KAOS i trafiken. Heathrow stängdes, Gatwick stängdes, och tror ni inte på fan att alla Ryanairs flygningar i hela London ställdes in till och med den 19:e December klockan 10:00? Om vi alltså hade valt att åka några timmar senare hade vi kommit iväg.

Jag, Linn och Terese åkte ut till Stansted på natten och möttes av säkert upp mot tusen strandsatta resenärer. Det kändes som om hälften av dessa köade till Ryanairs biljettdisk. Kön slingrade sig i en lång korv på flygplatsen, och det var ju inget annat att göra än att ställa sig sist i kön. Men efter två timmars köande, sura passagerare, idiotiska italienare som tränger sig före och ett rykte om att alla Ryanairs flygningar var totalt uppbokade fram till den 27:e December så tog vi saken i egna händer. Linn ringde då sin mamma, som vänligt nog fixade helt nya biljetter åt oss, till det tidigaste flyget möjliga, nämligen på tisdag till Oslo, istället för Göteborg. Dagens hederspris går alltså till henne!

Jag, Linn och Terese åkte sen tillbaks till London, hem till Linn där vi slocknade i sängen. Senare när vi vaknade tyckte vi synd om oss själva, jag gick och köpte ett paket Kellog's Frosties, mjölk och tre burkar Ben n Jerry's och vi satt i två hela dagar och bara såg på film och slöade, tills vi slutligen tog oss iväg till flygplatsen igen. Den här gången visade infotavlan att flyget faktiskt gick, så vi tog oss igenom kontrollerna, insåg till vår förtjusning att vi kunde köpa extra billig... eh... saft, eftersom vi nu skulle åka utanför EU, tog oss på planet och flaxade över till Oslo, där vi blev hämtade av Linns föräldrar. Fem i sju kom vi till Karlstad, perfekt till julkonserten på Sundsta som började klockan sju, och kvällen avslutades senare med pizza i Linns källare tillsammans med alla gamla vännerna.

Det är SKÖNT att vara hemma! Puss!

Sverige i jul!

I London sipprar tiden på. Idag gjorde jag min sista dag på Moma innan min semester! På söndag tar jag nämligen och pallrar mig hem till Karlstad. Just nu ska det bli otroligt skönt att få komma hem och slappna av måste jag säga. Är hemma till den 29:e, sen bär det av till London igen för nyårsfirande! Vi tänkte att det kanske blir lite drag här. Inte för att Karlstad inte har något att komma med - det är ju fyrverkerier på både Stora Torget och Sandgrundsudden minsann! Men vi tror att nyår i London kan bli ganska kul också.

Under veckorna brukar jag antingen fördriva tiden med att äta glass, umgås med Linn och Frida, eller repa inför Januaris teatervecka. Är ju som bekant nu med i den lokala teaterföreningen i Putney där jag bor, och en produktion som kommer sättas upp om några veckor. Det är skitkul! En utmaning att spela på engelska, och dessutom försöka snacka med brittisk accent...

Jobbet lunkar på, men jag börjar tröttna på att kliva upp klockan fem varje morgon. I slutet av januari kanske jag ska se mig om efter ett nytt jobb har jag bestämt. Att jag kanske ska, alltså. Vore kul att jobba i butik! Och jag menar, jag har ju faktiskt varit på anställningsintervju för Prada! Bara det är ju en merit, även fast jag inte fick jobbet. Och detta trots att jag inte har någon erfarenhet av yrket i fråga, så någon slags naturlig expedit-karisma måste jag ju utstråla, va?

Nu ska jag försöka packa, sen ska jag ge mig iväg till Linn och åka snålskjuts på hennes tvättmaskin eftersom våran inte funkar för tillfället. Våran vask är nämligen fullkomligt igenproppad, och rörmokaren som var här första gången i onsdags och andra gången igår har fortfarande inte fått ordning på den, och kommer inte tillbaks förrän imorgon bitti, vilket betyder att vi inte kan spola vatten, diska eller tvätta. Hurra. Tur då att man har en fin vän som bor hos en fin familj med fyravåningshus, sju bilar, kattungar för 800 pund styck och städerska anställd 18 timmar i veckan.

Ses i Sverige! Puss!

Audition, please!

Nu har en vecka gått sedan mitt senaste inlägg och under veckan har tillvaron ljusnat. Har väl fått ordning på en del trassel skulle man kunna säga, mestadels invärtes trassel. Dessutom var jag ju på audition, vilket var spontant och kul.

Förra tisdagen var jag och Frida och levde rövare i Putney. Vi tittade i affärer, köpte mat och beställde klipptid på Tony&Guy. Har ni hört vad crazy? Dessutom ville jag svänga förbi Putney Arts Theatre som vi så många gånger åkt förbi med bussen. Det visade sig vara en amatörteaterförening som ligger mitt i Putney, bara tio minuter från mig. Jag frågade om de skulle ha någon medlemskväll snart dit man kunde komma om man var intresserad av att bli medlem. Det skulle de inte, men däremot var det audition dagen därpå, klockan åtta.
"Fint" sa jag, och gick dit dagen efter.
De hade audition för en rad nyskrivna pjäser som ska spelas upp i ett liten show en vecka i januari. Vi läste lite texter, och spelade lite scener från några manus, vilket var en liten (och rolig) utmaning eftersom det var på engelska. Och det gick ju bra det där! Herr Regissör ringde några dagar senare och sa att han gärna ville ha med mig i några av pjäserna. Var där igår igen på genomläsning med resten av folket. Så i januari blir det lite teater igen. Ska bli kul!

Tidigare på dagen var jag och Frida och klippte oss på Tony&Guy, vilket blev bra! En av frisörerna måste ha slagits av häpnad över min kolossalt fantastiska benstruktur i ansiktet (...?) för hon frågade om jag ville vara med i en fotografering för Tony&Guy i slutet av januari. Ja, varför inte? :)

För att inte glömma har vi ju även haft maraton, jag, Linn och Frida. Harry Potter-maraton. 5½ film har vi minsann klarat av, ikväll ska vi titta klart på den sjätte, och i veckan ska vi pallra oss iväg på bio och se Hp7 part 1! Ja, det är lite skamligt att vi inte gjort det än, men jag skulle vilja se er göra det bättre själva med en lön som knappt sträcker sig över minimimåttet! Nej då, nu börjar det faktiskt flyta på ganska bra med ekonomin. Tror att det var alla de där borttappade passen som kostade i längden... Tur att jag brutit den vanan nu. Har ju köpt såna där passtuggummin nämligen, håller begäret borta. Försökte med passplåster, men det var inget för mig.

På jobbet har det inte hänt så mycket, förutom att vi i slutet av förra veckan lanserade en gröt i smakerna naturell och vanilj, som ska värmas två och en halv minut i mikron. Så nu vet ni det också, ifall någon skulle fråga.

I London har det inte hänt så mycket, om man inte räknar med de ynka centimetrar snö som orsakade totalt kaos i trafiken i slutet av veckan. Skolor stängdes, tågen blev inställda och hela Gatwick Airport var utan trafik i tre dagar. Det var nästan så att man saknade SJ där en stund.

Julen börjar närma sig, och om två veckor är jag hemma i Karlstad och myser i mitt rum med min kudde och mitt piano och min mamma och mina vänner. Det ska bli skönt. Är hemma 19-29 december, sen blir det nyårsfirande i London. Kan nog bli lite festligt, eller vad tror ni?

Julfint på bloggen

I en kombination av juletider och alldeles för mycket tid över på eftermiddagarna så knepade jag ihop en ny design till denna kära blogg. Tyckte att det var på tiden. När man bor i en stad där de börjar julpynta precis efter Halloween så bör man ju hänga i lite.

Igår var det första advent och den spenderades hos Linn i hennes biorum i källaren. Harry Potter och De Vises Sten visades i salongen, och i magarna stoppades det bullar, kakor, godis, choklad, chips och julmust. Det var min middag. Dessutom hade Linn en flaska glögg ståendes. Det förgyllde kvällen.

Idag är det måndag, och en synnerligen grå sådan, både till vädret och i sinnet. Jag försöker alltid att tänka att saker och ting kunde varit mycket värre, men visst är det ironiskt när ens hjärna envist tänker på saker som man inte vill tänka på? Det är som att hjärnan är vrång och bara fyller ens huvud med bilder och tankar som hjärtat inte orkar med bara för att jävlas. Och sånt gör mig trött. Jag ska bli god vän med min kudde ikväll. Tidigt.

Något som håller humöret uppe är tanken på att jag snart ska åka hem till släkt och vänner och fira jul. Om tre veckor är jag hemma. Det ska bli skönt.

Första advent i The Smoke

Hösten tågar ut och vintern tågar in. Igårkväll var det första gången jag verkligen frös som in i helvete här, och det tyckte jag var ett gott tecken på att det imorgon blir långkalsonger och vinterjackan som åker fram, och att mina tunna Converse motvilligt får ställa sig på hyllan ett tag.

Den här veckan har varit galningarnas vecka. Förutom den mystiska tanten som kastade tidningar på mig smög det även runt en mystisk gubbe på Victoria Station senare i veckan. Han hade lackskor, motorcykelhandskar, en guldskimrande jacka och en stor indianhuvudbonad (vad heter de egentligen?) på huvudet, alltså en sån med massa fjädrar och flätor och krims-krams. Han gick omkring i slow motion på samma ställe på stationen i säkert en halvtimma. Han frågade mig även om vilket datum det var, och bländade av ett tandlöst leende. Jag älskar min arbetsplats.

I torsdags åkte jag och Fridolf till Ikea och bunkrade godsaker inför första advent. Tyvärr var glöggen slut, men julmust, kanelgifflar och pepparkakor fick vi minsann tag på. Senare på kvällen åkte vi hem till Linn och gjorde tacos! Riktig tacos. Det var längesen. Och gott var det också.

Igår var det dags för lite födelsedagskalas för Ella som jobbar på Moma. Så jag och Linn förkalasade lite hemma hos mig och roade oss i den mån vi kunde, innan vi pallrade oss in till stan. Soho skulle få sig ett besök, men det blev ändrade planer, så vi drog oss till en bar i Shoreditch som fungerade utmärkt den med! Dock blev vi trötta (igen! Vi suger på att festa) och hungriga, så vårt verkliga mål med kvällen blev att vi skulle äta något gott. Subway lockade, men det var stängt när vi kom till Putney, så då fick Kebab King sig ett besök. Lite Halal klockan fyra på morgonen sitter ju aldrig fel menar jag.

Idag är det då första advent, och nu ska nog jag och Frida draga oss till Linn och ha lite mys :) Hennes familj har dessutom fått två små kattungar, vilket inte gör saken värre.
Hoppas ni har det bra i snöovädret Svedala!

Engelska galningar och svenska ambassaden

Ytterligare en jobbvecka har tågat in och det har redan gått hälften. Det går ganska fort ändå, inser att jag är inne på min sjunde vecka hos Moma! Det är helt sjukt ju. Och inte en enda gång har jag fått lönen till mitt eget konto. Grejen är den att jag ansökte om ett konto för mer än en månad sen, och jag fick brev hem och allt, och skulle bara gå till närmsta kontor och aktivera kontot. Men eftersom någon snorätande idiot vars hjärna kan rymmas i en äggkopp snodde mitt pass på bussen så kunde jag naturligtvis inte öppna mitt konto, utan har åkt snålskjuts på Fridas i en evighet nu. Tack Frida!

På tal om pass så besökte jag svenska ambassaden idag, just för att fixa det där med passet. Jag beställde ju ett nytt pass när jag var hemma för en månad sen, men inte har jag hört någonting om att det hade anlänt till ambassaden. Så idag fick jag nog och åkte dit och tänkte själv ta reda på det. Och där låg det, fint och prydligt och alldeles nytt. Så nu har jag ett pass igen. Tänk, vilken lyx att faktiskt kunna identifiera sig själv!

Idag på jobbet kom det fram en skäggig gammal dam med rufsigt hår till mig. Hon ställde sig bredvid mig bakom disken och ryckte och mumlade för sig själv. Sedan gick hon någa meter bakom mig och satte sig på en bänk. Efter en stund kom en tidning farande och kraschade in i disken bredvid mig. Den hade hon kastat mot mig! Jag tittade bak och där satt hon och ryckte och mumlade. Efter en stund kom hon fram igen, ställde sig bakom gatuprataren bredvid ståndet och spottade helt random på golvet framför sig, tog tag i en påse som hängde på sidan, viftade den lite sporadiskt framför sig, och mumlade.
"Can I help you?" frågade jag, varpå hon gav mig en vansinnesblick, mumlade något och gick därifrån. Tur att det är massa säkerhetsvakter på Victoria station överallt...

På söndag är det första advent, och imorgon ska jag och Frida bege oss ut till Ikea och försöka köpa glögg, om det finns kvar, och kanske lite julpynt! Om en månad är det jul :) Om tre veckor kommer jag till Sverige! Det ska bli mys! Innan dess blir det julmys i London. Snart har de tänt all julbelysning i stan, och någon dag ska Team Sweden bege sig till julparken i Hyde Park, ska tydligen vara som Jul på Liseberg ungefär, massa ljus, marknad, liv och rörelse :) Hoppas ni mår bra! För mig knallar det på.

God natt.

Audition, tafadhali!

Direkt efter jobbet idag hoppade jag på tunnelbanan till Brixton, där jag skulle infinna mig på St Matthews Church klockan halv elva för registrering. Kom dit tjugo i elva och möttes av en milslång kö av människor med blandade bakgrunder, som ringlade sig utanför kyrkan. Därefter följde inte en, inte två, inte tre, inte fyra, inte fem, utan sex timmars väntan ute i kylan innan vi fick komma in. Hann bekanta mig med både den ena och den andra, proffs som amatörer, lokala förmågor liksom långberesta. Tjejerna bakom mig hade åkt från Amsterdam för att göra audition.
Jag älskar att gå på audition! Det är alltid en så speciell stämning. Man är uppspelt, nervös, kan inte sitta still, man vill bekanta sig med alla andra och söka stöd, samtidigt som allt är kryddat med en liten stänk rivalitet och tävlingsinstinkt. Det är verkligen så kul, och det är även så himla lärorikt.
Det var redan förra veckan som jag fick nys om denna audition. Jag såg annonsen, kollade kalendern och tänkte att "Ja vafan, vi kör!" Det var nämligen inga mindre än The Lion King Productions som hade audition. De stod att de sökte starka sångare, dock inte till vad, men det återstår kanske att se.
Alltså, efter ca sex timmars väntan var det dags för min audition. Även fast jag mest gjorde det som en kul grej så hade pulsen gått upp och det där välkända pirret i magen hade trätt in. Så in gick jag, med bestämda steg, svängandes med mina noter och mitt CV i handen.
"Hello Olle! What are you going to sing for us?"
Och svarade gjorde jag, och sjöng gjorde jag, och på ungefär en minut var det över.
"Alright, thank you Olle!"
Hej då.
Sex timmars väntan, en minuts audition. "Värt?" undrar ni. Jodå, det tyckte jag att det var. Det är ju hela upplevelsen som räknas. Sen om detta leder någon vart, det är faktiskt mindre viktigt. Jag har varit där, jag hade kul, och jag träffade massa härliga människor! :)

Hem for jag sedan, stekte mig en omelett, som jag senare döpte om till äggröra för att det var mer passande. Köpte en mango på hemvägen som jag snart ska skära upp, och om en liten stund kommer Linn och vi ska ha mys, och jag anar att det kommer bli lite Grotesco på det.

Puss och kram.

Party!

I fredags var jag på Christmas Party för Moma. Vi vände upp och ner på Soho där vi avverkade en bar, en karaokebar, en restaurang och en klubb. På karaoken bjöd jag bl.a. på Let Me Entertain You och jag, Pernilla och Hanna bjöd, som svenskarna i företaget, på Mamma Mia med skinnsoffan som scen. Fet kväll med gratis mat och gratis dricka och gratis underhållning! Dock måste jag SLUTA somna på bussen, för en och en halv timmas extra resande fram och tillbaka i mitten av natten är ingen höjdare, särskilt inte när man är trött och kissnödig.

Igår tog jag mig ur sängen, och jag och Linn gick på julmarknad vid London Eye vilket kan sammanfattas i glitter, pynt, mulled wine, stickade mössor, chokladfondue och tomtekörer. Senare åkte vi till Ikea för att handla det vanliga: knäckebröd, ost, Kalles randiga, Marabou, Ahlgrens Bilar, och julmust. Senare på kvällen åkte vi tillsammans med Frida till vårt gamla kollektiv i Newham och hälsade på, åt mat och had a few laughs.

Söndagen har bl.a. bjudit på massa sömn, god frukost, Covent Garden market, McDonald's och nu sitter flickorna Frida och Linn och äter snask och ser på film medan jag försöker skriva ner ackorden till Fly me to the moon som jag ska sjunga imorgon. Jag ska nämligen på audition! Jo, nu kände jag att det pockade på, så imorgon klockan halv elva ska jag stämma stämbanden och sjunga en liten stump och pröva lyckan. Imorgon är det dags, och imorgon får ni veta resten :)

Ny vecka imorgon, mer yoghurt, och i helgen blir det party för Ella på jobbet som fyller år :) Puss och god natt!

Hej från London

Men säg har det inte gått nästan två veckor sedan jag åkte hem till Sverige? Och inte ett ord på hela tiden? Jag ber om ursäkt för detta. Det har varit veckor fyllda av berg och dalar.

Jag hälsade alltså på en sväng i Sverige för två veckor sedan. Kom till ett frostigt Karlstad på torsdagkvällen och blev bemött av köttfärssås och spaghetti av Mammsan. Gott! Kärt återseende av nära och kära, riktig mat, vinterkläder, teater och snos i min egna kudde skulle man väl kortfattat kunna sammanfatta den helgen. Det var skönt att komma hem faktiskt. Det kändes som det alltid gör där hemma, och allt var ungefär som vanligt, vilket var bra.

På måndag eftermiddag, efter ett försenat SJ-tåg (jag sa ju att allt var som vanligt) hoppade jag på flyget och flög tillbaka till London igen. Det kändes konstigt. Och när jag väl kom tillbaka så kändes det också konstigt. Det konstiga var att jag inte kände mig så vilsen. Och då insåg jag att jag faktiskt bor i London. London är min vardag. För här bor jag. Och det är skönt att känna att man faktiskt har en tillvaro här nu, där man någorlunda kan slappna av. Man behöver det, särskilt när det finns andra saker som tynger ned en, till exempel som att bli singel igen... Jo, så är det, och sånt är livet ibland.

Livet här kanske inte är så glamouröst som jag hade föreställt mig, men jag och Frida fick i alla fall lite glamoursmak förra veckan. I torsdags tog vi oss in till Leicester Square där galapremiären av Harry Potter and the Deathly Hallows Part 1 ägde rum. Det var lite sillburkskänsla i och med att det inte bara var jag och Frida som var sugna att se på kändisar. Men mellan uppsträckta händer, kameror och mössor hann vi i alla fall skymta bl.a. Helena Bonham Carter aka Bellatrix Lestrange, Jim Broadbent aka Horace Slughorn och Ralph Fiennes aka Lord Voldemort, dagen till ära iförd näsa. Så det var väl dagens highlight skulle man kunna säga. Jag väntar dock fortfarande på dagen då jag ska stöta på en kändis på stan och spilla apelsinjuice på dennes tröja, varefter jag erbjuder denne att följa med hem till mig tvärs över gatan där denne kan tvätta av sig. Jag väntar, och hoppas. Och det är hoppet som håller oss unga.

Jag jobbar vidare på Moma tills vidare. Jag gillar det verkligen, men skulle behöva lite mer klirr i kassan. Just nu karar jag mig, men när man varit tvungen att leva på tio pund i veckan flera veckor i rad så blir man lite trött. Funderar på att söka något mer jobb när jag kommer tillbaka efter jul. För nu har jag i alla fall köpt flygbiljetter! 1600 kronor fattigare blev jag idag, men nu får jag i alla fall fira jul hemma. Den 19:e december kommer jag hem, och åker tillbaka den 29:e för att fira nyår i storstaden!

För övrigt så börjar jag känna ett urge att hitta på något här i London. Det går inte att bara jobba och sen åka hem. I veckan ska jag försöka öppna mitt bankkonto. På fredag är det Christmas Party med jobbet; gratis mat, gratis dricka och karaoke i Soho. Kan det bli bättre? Sen får helgen gå, och på måndag ska jag öppna munnen och sjunga för första gången sen studenten... "Var då?" undrar ni. Mer om det senare.

Nu blir det sängen! God natt kära vänner.

Sverige imorgon!

Då var det dags för ett besök i Lilla Landet Lagom! Ska bli skönt att få komma hem en stund och slippa konvertera pund till kronor i huvudet, gå på bussen på rätt sida och kanske äta något gott för en gångs skull! Vill ju gärna träffa släkt och vänner, och får se hur mycket jag hinner med. Funderar på att arrangera en superfika i helgen nånstans, där så många som vill kan komma förbi... Det vore kanske nåt? Annars ska jag slappna av, spela piano och bunkra vinterkläder. Kommer till Karlstad under torsdagen någon gång, och stannar till söndag ungefär. Det blir nice! Om ni vill mig något så stoppar jag in mitt svenska simkort direkt när jag landat imorgon eftermiddag, så det är bara att dra iväg ett sms eller ringa!

Här rullar det på; jag säljer yoghurt, äter nudlar, stör mig på tunnelbanestrejk, ser ekorrar varje dag och har nyligen insett vikten av att skriva en budget. Det är så livet ter sig i storstaden! Vem hade trott det?

Puss!

Allt ordnar sig!

Klockan är tio i fem och jag sitter hemma på rummet. Ska försöka ta tag i tvätt och städning idag, det ser ut som Pearl Harbor här hemma. "Ordning och reda, pengar på fredag" som man brukar säga, om man jobbar som städare och får betalt varje vecka på fredagar. Nu gör ju inte jag det, så mitt talesätt borde ju lyda "Ordning och yoghurt, pengar på måndag", fast det låter ju inte lika festligt.

Igår var jag på Svenska Ambassaden och fixade ett provisoriskt pass, vilket var högst nödvändigt i och med att jag har flygbiljetter hem nästa vecka. Så på onsdag den 3:e flaxar jag över till Sverige och flaxar tillbaka till London på måndag den 8:e! Så jag får några dagar hemma. Landar i Stockholm och åker nog tilll Karlstad på torsdag eftermiddag/kväll, sen har jag några dagar hemma och då vill jag träffa ALLA, hur nu det ska gå till! Men det ordnar vi. Allt ordnar sig, vilket jag har fått bekräftat nu på senare dar! Tack så mycket till hela min familj som har stöttat mig med bidrag och hjälp till passet, försäkringar och levernet, ni är guld allihop!

Haha, jag har så intressanta lägenhetskamrater. Alla pratar något språk jag inte förstår, och en kille som heter Ali är trevlig men lite mysko. Ena stunden kan han sitta i soffan en hel kväll och stirra på sin dator utan att säga någonting, för att i nästa stund vara helt upp i taket och bjuda på mat och te. Igår satt jag i köket, och plötsligt utbrister han:
"YOU WANT PILLOW?" Han pratar alltid väldigt högt.
Jag: "Eh... pillow?"
Ali: "Yeah yeah, pillow!"
Jag: "A pillow?"
Ali: "Pillow..."
Jag: "If I want, like... a pillow?" Och använde mina händer som kudde för att visa vad jag menade.
Ali: "NO NO - RICE!" Sen går han till spisen och dänger upp en slev med risotto på en tallrik.
Haha, ja shit, det är inte lätt. Efter lite research på bl.a. Wikipedia så har jag kommit fram till att han måste ha sagt "Pilaf" som är ett turkiskt namn på en östländsk risotto av något slag. En annan gång kom han ner i köket när jag satt och åt knäckebröd och Kalles randiga som jag köpt på Ikea.
"Is that... breakfast?" sa han och pekade på brödet och kaviaren.
"Yeah..." sa jag, varpå han tittar på mackan i några sekunder med halvöppen mun, skrattar till och skakar på huvudet och lämnar rummet. Haha, ja han är minsann en turkisk krydda i tillvaron.

Nu ska jag försöka få igång dammsugaren, och sen slänga in en maskin tvätt i vår tvättmaskin som låter som Katla när den centrifugerar. Hej svejs!

Bestulen mitt framför näsan

Jahapp, då vände lyckan för en stund. Någon på nattbussen igår tyckte att det var en bra idé att rota lite i min väska efter saker.
Jag och Frida var påväg hem från Newham, efter ett försök att parta lite. Dock var vi så trötta att vi bestämde oss för att åka hem. Således tog vi nattbussen mot Tottenham Court Road. Vi satte oss i ett fyrasäte, jag slängde upp benen på sätet mitt emot och minns att jag ställde min påse med dricka på sätet och sen lutade väskan mot påsen så att flaskorna inte skulle välta. Därefter somnade både jag och Frida, och när jag vaknade stod väskan på sätet bredvid, vänd åt andra hållet. "Skumt" tänkte jag, öppnade väskan, letade ett tag och insåg att mitt USB-minne var borta. Som tur var hade jag inget på det som jag inte har på min externa hårddisk, men efter en stunds mer letande upptäcker jag också att mitt pass är borta! Mitt jävla pass, min enda ID-handling. Jag blir så ofattbart trött. Så idag ringde jag hem och mamma ringde polisen och spärrade passet, och på måndag måste jag gå till svenska ambassaden och skaffa ett tillfälligt pass som kostar en halv förmögenhet, i och med att jag ska åka hem om en och en halv vecka. Jag bara ORKAR INTE! Nu ska jag åka in till stan till West End Police Station och anmäla det här. Jävla piss, jag blir så jävla sur.

Ser skymten av en vardag

Nu har det minsann gått lite mer än en vecka på nya jobbet. Och vet ni vad? Jag trivs verkligen! Visst, jag måste gå upp klockan 05 varje morgon, vilket kan vara smått tröttsamt då och då, men det är verkligen ett kul och utmanande jobb. Nu har jag jobbat i en vecka på Waterloo, och igår och idag har jag gjort mina första dagar själv vid frukostståndet. Jag kanske slänger upp lite bilder snart också. Har faktiskt inte haft igång min kamera någonting, men nu har jag köpt uppladdningsbara superbatterier, så nu blir det ändring på det. Premiärfotade faktiskt lite i söndags i St James Park på alla fåglar där, när jag var på promenad med Linn och Frida. Pelikaner är verkligen huuuuuuge!
Igår jobbade jag extra i köket på Moma. Jag skulle göra s.k. "samples"; små plastpåsar innehållande flyer, liten burk med youghurt och sked. Kocken visade hur jag skulle göra, tittade på när jag gjorde min första, varpå hon sa: "Fast... du får nog göra lite fortare, för vi ska göra 1000 stycken idag." Fem timmar senare var jag klar. Det var kuuuuul...

Okej, nu vet ni allt om mitt jobb, men vad GÖR jag i London egentligen? Gör jag nåt skoj? Lever allt upp till de förväntningarna jag hade? Har jag sett och gjort något coolt?

1. London lever inte upp till de förväntningarna jag hade. Och det kanske är det som är nackdelen när man går och skapar sig förväntningar i ett helt år. Men med det inte sagt att London är något dåligt. Jag har verkligen varit med om en resa som har satt mig på ett prov som jag absolut inte var beredd på. Men jag har varit tvungen att lösa det, och DET har verkligen utvecklat mig. Så på ett sätt kan jag släppa alla de glorifierade bilder jag hade av London och ta det för vad det egentligen är. På ett sätt är det faktiskt mer spännande så.
2. Jag har inte varit med om några mirakelupplevelser. Jag har sett Big Ben, Picadilly Circus och Trafalgar Square säkert tio gånger nu, och skäms lite när jag kommer på mig själv med att gå och undra vad jag ska göra nu då? Men nu när saker och ting börjar rulla på så kan jag släppa stressen och börja njuta av det riktiga London, som så många andra har blivit förälskade i. Och det ser jag fram emot!
3. Jag hatar fortfarande matkulturen, om man nu ens kan kalla det så. På det planet har inget förändrats, och kommer inte att förändras. Allting är gult, brunt och grått. Friterat, korv och stuvning. Och lite ärtor om man har tur.

Hörni, det ser faktiskt ut som att jag tar och pallrar mig hem om två veckor! V.44 har jag bett om ledigt torsdag och fredag, vilket betyder att både Stockholm och Karlstad kan få sig ett besök. Mer om det lite senare! Nu ska jag äta upp det sista av min grymma bönsallad, och sen blir det sängen. Ska ju upp och sälja havre-yoghurt imorgon igen. Haha, jag gillar mitt liv :)

I'm a Moma-boy!

Så, jag har nu gjort mina två första dagar på Moma, företaget där jag jobbar. För er som missat så är det ett företag som jobbar i små stånd på de stora tågstationerna i London om mornarna, och de säljer god, nyttig, fettsnål och närproducerad frukost som är snabb att ta med sig, till skillnad från alla bagels, munkar, muffins och friterade substitut man annars köper med sig i den här stan. Det skulle inte förvåna mig om den här regeringen röstar igenom ett förslag om att man ska fritera hela stan. Doppa hela London i en superfritös som de byggt av skattebetalarnas pengar. Pengar som de, enligt mig, borde lägga på att modernisera det här landet. Vad är grejen med polisernas hattar liksom? Det ser liksom urlöjligt ut.
I alla fall! Det har gått väldigt bra hittills på jobbet! Den här veckan jobbar jag tillsammans med en jättetrevlig och rolig engelsk tjej som heter Ella på Waterloo Station, så jag får fasas in i rutinerna innan jag kör igång själv. För oftast står man själv vid stånden, då de inte är så stora. Det är ett roligt jobb, man får träffa väldigt mycket människor varje morgon, både nya kunder och återkommande, så vissa blir man tjenis med. Det har känts väldigt bra hittills, även fast det kan vara lite segt att släpa sig ur sängen klockan fem varje morgon, men det är det som sagt värt när man får hela eftermiddagarna och helgerna lediga. Så jag är asnöjd!

I söndags var jag och Linn ute och gick i en park nära vårt bostadsområde. Det var mysigt! Det var massor med lövträd, järnek och klätterrankor överallt, och solen sken på oss. Fick lite Harry Potter eller Sagan om ringen-vibbar hela tiden, det låg något sagolikt över det hela. I mitten av parken hittade vi ett litet café där vi tog en glass den varma dagen i ära. För första gången så kände jag mig helt avslappnad i kroppen, och det var så skönt. Äntligen är den panikartade jakten på jobb och boende över, och jag kan för första gången njuta av London!

Nu har jag kommit in i den fasen att jag är lite sugen på att hitta på saker här. Utforska en annan sida av London, för än så länge så känner jag mig ganska turistig. Insåg nu efter ett litet sök på Google att vi missat Last Night of the Proms! Jag trodde det skulle vara någon gång nu i oktober/november, men det visade sig att det var redan den 11:e september, och då hade vi inte ens kommit hit. Synd, hade verkligen varit häftigt att se!
Det är ju tur att London har lite mer att erbjuda än bara ett stort evenemang om året :) Imorgon spelar Guns n' Roses på O2 Arena. Fram till jul hinner även Mary J Blige, Linkin Park, Andrea Bocelli, Robyn, Gorillaz, Paolo Nutini, Goo Goo Dolls, Lykke Li, Imogen Heap, Paramore, Lisa Ekdahl (!), Cliff Richard, Rufus Wainwright, Michael Bolton, Jimmy Eat World, Owl City, Motörhead, Adam Lambert, 30 Seconds To Mars, My Chemical Romance, Tom Jones, Meat Loaf, Amy MacDonald, Jose Carreras, Volbeat, Status Quo, Bullet For My Valentine, Kesha, Kings of Leon, Sum 41, Alice Cooper, Scissor Sisters och Shakira besöka stan. Och den 16:e och 17:e December kommer Lady Gaga! :D Så jag kommer nog inte bli sysslolös :) Fattig, most likely, men inte sysslolös :)